Det har blivit något av en reflex att skylla alla problem på regeringen och dess politik. Men kanske borde fler biståndsorganisationer fundera över sitt eget ansvar. Varför valde man att göra sig så beroende av staten – och varför har man varit så dåliga på att förklara varför biståndet faktiskt behövs?
Det är regeringen som lägger fast politiken och den som vill driva verksamhet finansierat med skattemedel har att rätta sig efter vad politiken bestämmer. Det gäller oavsett om man bedriver sjukvård över internet, studiecirklar för arbetslösa, eller biståndsprojekt i Afrika.
Det senaste decenniet har många biståndsorganisationer blivit viktiga källor till information och kunskap. Medan journalistiken får allt mindre resurser har många organisationer byggt upp stora rapport- och forskningsavdelningar som kunna ta fram omfattande granskningar som vi journalister aldrig skulle ha råd att göra.
Aggressiv tillväxt
Många internationella organisationer har också vuxit kraftigt, inte minst tack vare det ökande humanitära biståndet. Tidningen New Humanitarian beskriver vad man kallar en aggressiv tillväxtstrategi som präglat flera stora internationella hjälporganistioner, däribland Rädda Barnen-rörelsen (Save the Children) och International Rescue Committee (IRC) som båda nu tvingas till stora nedskärningar. Tidningens reporter Will Worley skriver (i översättning):
Mer allmänt har nedskärningarna inom Save [the Children] och IRC [International Rescue Committe] i synnerhet satt ljuset på de mycket företagslika och aggressivt tillväxtorienterade modeller som INGO:erna följer, vilka – till skillnad från de flesta av de privata företag som kritikerna säger att de imiterar – till stor del finansieras genom statliga biståndsbudgetar.
Nu är det stopp, eller åtminstone ett rejält hack i maskineriet, samtidigt som de humanitära behoven i världen är fortsatt stora.
Modellen som vi sett håller helt enkelt inte längre.
En stor del av kritiken mot de etablerade organisationer har handlat om att allt för mycket pengar stannar i nord och att organisationer från de länder där biståndet ska genomföras har ett litet inflytande över verksamheten. På biståndsprosa kallas det lokaliseringsagendan. Man kan också tala om brist på ägarskap, något Lennart Wohlgemuth lyfter fram i de poddavsnitt vi spelat in och som du kan lyssna på här.
Vi har i flera artiklar granskat de nedskärningar som sker i biståndet och det går tydligt att se att de som drabbats hårdast av regeringens politik också är de organisationer som haft ett stort beroende av Sida. Omvänt så har de som har en mer diversifierad finansiering också klarat sig bättre.
Märkligt agerande av S och MP i Stockholm
Men allt som sker är faktiskt inte regeringens fel. De besynnerliga turerna kring Stockholm International Water Institute (SIWI) visar hur ett gäng Stockholmspolitiker – med vad som närmast tycks vara en slags sadistisk nit – gjort sitt bästa för att förstöra en globalt erkänd verksamhet som byggts upp under mer än 20 år. Ingen förstår varför det sker. Men nu ska en inhyrd VD (som sannolikt anlitats i strid med SIWI:s egna upphandlingsregler) driva resterna av verksamheten vidare med en styrelse som består av tjänstemän.
Från Sida kommer samtidigt information om att den sedan i december 2023 nedlagda tidningen OmVärlden helt försvinner. Det vill säga, den försvinner från nätet, men finns kvar som en del av Sidas arkiv – precis som andra dokument som myndigheten producerat genom åren.
OmVärlden hette tidigare SIDA-rapport (ja, Sida med versaler). Där skrev jag några av mina första artiklar på tidigt 80-tal. Vi skildrade länder, utveckling och komplexa frågor, men någon granskning var det knappast tal om. Tidningens redaktion var också en del av (dåvarande) SIDA:s kommunikationsavdelning.
Att OmVärlden nu läggs ned är förvisso tråkigt, men faktum är att tidningen inte publicerat en enda artikel på åtta månader och därför är det en vilande webbplats som magasineras.
Ska myndigheter ge ut tidningar?
OmVärlden är sannolikt också den sista av de myndighetstidningar som en gång i tiden var förhållandevis många. Men är det rimligt att ett politikområde ska ha skattefinansierad nyhetsbevakning? Det finns ju ingen motsvarande tidning om försvaret, eller om energisektorn. Den frågan behöver ställas.
Av tidningen Journalistens artikel om OmVärldens nedläggning kan man få intrycket att biståndet inte längre granskas. Det är fel. Tvärtom så granskas biståndet mer än på många år – också det tack vare regeringen och dess politik. Svenska Dagbladet fyller just nu sin ledarsida med granskningar.
Från att ha varit ett sömnigt, teknokratiskt område är biståndet nu en del av den inrikespolitiska debatten, och det är bra!
Men diskussionen om biståndet är inte ny. För snart femton år sedan var jag redaktör för boken Bistånd är politik som gavs ut av just OmVärlden tillsammans med SILC förlag. Till skribenterna hörde bland annat Alf Svensson och Carin Jämtin. Själv skrev jag om de informella strukturer som gjorde att just vissa länder blev biståndsfavoriter, medan andra där behoven var minst lika stora hamnade utanför.
Syfte viktigare än resultat
Regeringen pratar om resultat. Men syfte behöver inte alls vara samma sak som resultat.
Det är inte på något sätt givet att det stora biståndet till Ukraina kommer att leda till tydliga resultat. Men det har ett viktigt syfte: att stödja människor i ett land som kämpar mot en aggressiv stormakt. På samma sätt var det med stödet till ANC under kampen mot apartheid, konstaterade Lennart Wohlgemuth och jag i Global Podd.
Bistånd är riskpengar, något vi talade om under Global Festival. Och tar man risker så får man ibland vara beredd på att det kan gå fel. När expertgruppen EBA lyfter fram felrapportering i Sidas redovisning är det ironiskt nog i just den typ av näringslivsprogram som regeringen vill att Sverige ska göra mer av.
Här kan du se alla samtal från Global Festival
Regeringen väljer å andra sidan självt att fatta beslut om små insatser på ibland bara några miljoner kronor. Det är förstås signalpolitik och inte resultat som råder här. Och så ska det kanske också vara. Det är trots allt regeringen som bestämmer.
Nu väntar många på hur regeringens nya strategi för civilsamhället ska bli. En del tänker redan nu som organisationen IM – att det är bättre att vara mindre, men att kunna göra det man vill med egna pengar så kan ett framtida stöd från Sida eller andra stora givare blir ett plus.
Vad hände med engagemanget?
Ett bra bistånd kräver också engagemang, något som de små, ideella organisationer som bildats för att göra konkreta insatser i Ukraina visar. Här finns en hel del för de stora organisationerna att lära. Utmaningen är inte minst att hitta tillbaka till det ideella engagemanget samtidigt som man bedriver en verksamhet som är professionell och som bidrar till förändring. Resultat.
Under tiden fortsätter vi på Global Bar Magazine att granska det som sker. Nyheterna är många och tipsen strömmar in. Vår lilla redaktion försöker göra så mycket vi bara kan. Vi har så gott som varje vecka den senaste tiden publicerat nyheter som vi varit först om och som andra medier senare plockat upp.
Allt detta är förstås fantastiskt roligt. Roligt är också att antalet prenumeranter långsamt ökar. Så hjälp oss genom att prenumera – så lovar vi att fortsätta granska!
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
