I den uppmärksammade pjäsen Antigone in the Amazon berättar regissören Milo Rau historien om motstånd, moral och var gränsen går för ett värdigt liv. 13-14 september spelas den på Dramaten.
Vad fick honom att skriva pjäsen – och vad har brasilianska lantarbetare gemensamt med antikens kungligheter? Läs vår intervju med Milo Rau här.
Milo Rau är en av Europas just nu mest uppmärksammade teaterregissörer. Han är konstnärlig ledare för NTGent och tillträder som konstnärlig ledare för Wiener Festwochen. Antigone in Amazonas som gästspelar på Dramaten under Bergmanfestivalen utgör sista delen av hans ”Antiken-trilogi” (efter Orestes in Mosul och The New Gospel som utspelade sig i södra Italien).
Det grekiska dramat om Antigone, som skrevs av Sofokles, berättar historien om Antigone som begraver sin döde bror i strid mot kungen Kreons dekret om att ingen får begrava den som utpekas som fiende till staten.
När Antigone grips väljer hon moralen och rättvisan – hellre sin egen död än att krypa för kungens makt. I pjäsens slutscen står kungen som vinnare samtidigt som han förlorat allt: alla som betyder något för honom är döda. Han står ensam. Det moraliska förfallet är komplett.
Antigone in the Amazon tar sin början i den brasilianska delstaten Pará. Det var här brasiliansk militärpolis genomförde en massaker 1996 på jordlösa bönder som tillhörde rörelsen MST. Själv fick Milo Rau kontakt med rörelsen i samband med ett besök i São Paolo:
– Jag var på turné i Brasilien när MST kontaktade mig och undrade om vi skulle kunna göra något tillsammans. Jag började fundera och såg hur Antigone också reflekterades i deras kamp. MST använde sig ofta av teater och musik som en del i kampen – inte minst körer – och här såg jag ett samband med det grekiska dramat där körerna ofta är viktiga, medan de närmaste helt försvunnit ur senare dramatik.
Stridbar rörelse
Den stridbara och närmast mytiska rörelsen Movimento dos Trabalhadores Rurais sem Terra (MST) som formellt bildades 1984 har fascinerat många genom åren. I sitt gestaltande bygger de mycket på den kristna mystiken som i sin tur har en nära koppling till befrielseteologin.
Kultur och aktivism är starkt sammanflätat i MST:s arbete. Genom ockupationer, protester och ett ifrågasättande av den rådande ordningen är MST sedan länge en viktig politisk kraft i Brasilien och med sin kompromisslöshet inte sällan också ett bekymmer för Brasiliens nuvarande vänsterpresident Lula.
MST har i sin tur hämtat mycket inspiration från Augusto Boal, skaparen av den moderna forumteatern och den som etablerade begreppet De förtrycktas teater (som också är en bok).
Milo Rau insåg samtidigt att det skulle bli omöjligt att ta med sig en kör från Brasilien på en turné runt världen. Lösningen blev en hybrid – och ett växelspel – där kören och en del av skådespelarna finns med på video. Pjäsen blir därigenom en kombination av videoinspelningar från Amazonas och skådespelarinsatser på scenen som tillsammans bildar berättelsen.
– Vi filmande i Brasilien och skapade verket tillsammans med människorna från MST. På scenen i Stockholm medverkar sedan två skådespelare från Brasilien och två från Europa, fortsätter Milo Rau.
Antigone spelas av MST-aktivisten och skådespelerskan Kay Sara. Bredvid henne står en grekisk kör bestående av överlevande från den värsta massakern som den brasilianska militärpolisen begick mot MST-rörelsen 1996.
I ett filmklipp säger hon:
Stop being like Creon, lets be like Antigone, because when lawlessness becomes law, restisance becomes duty.
Utanför systemet
Det här är också i mångt och mycket kärnan i pjäsens budskap och som gör att den passar så bra idag, menar Milo Rau:
– Det MST så tydligt säger – och som också är Antigones budskap till Kreon – är att de inte vill vara en del av systemet. Det finns inget utrymme för att kompromissa med en omoralisk makt. Flera av dem som deltar i den filmade delen av pjäsen är också själva överlevande från massakern den 17 april 1996 där 19 av MST:s medlemmar sköts till döds av militärpolisen i delstaten Pará.
Den brasilianska nordliga delstaten Pará har varit centrum för många av de senaste decenniernas konflikter om Amazonas. På 70-talet inledde militären bygget av Transamazonia, vägen som korsar Amazonas och många fattiga lockades dit med löften om mark som skulle vara enkel att odla. Verkligheten visade sig dock vara en annan. Det näringsrika jordlagret i Amazonas är tunt och efter några skördar är det inte sällan bortspolat. Kvar finns hård och näringsfattig mark. Och fattiga bönder som inte fått det bättre.
Det var också många av dessa bönder som senare kom att utgöra kärnan i MST. De blev inte som man kanske skulle ha förväntat sig militärens redskap i exploateringen av Amazonas. Tvärtom formades en allians mellan MST och grupper från Brasiliens urfolk.
– Det tydliga med MST är att de inte vill bli integrerade i systemet, ett system de anser är felaktigt. De har sin mark, sina skolor och sitt sätt att se på världen. De säger stopp, de vill inte vara en del i vårt galna system! I stället vill de skaka en egen social utopi. Antigone blir på det sättet också en pjäs som hur exploatering och kapital konfronteras med det traditionella samhället som bärs upp av urfolken.
Rätten att göra motstånd
För MST blir den bibliska banden tydliga, menar Milo Rau, så till vida att Kreon – Pontius Pilatus – försöker få Jesus att kompromissa. Men Jesus är inte beredd att göra det. Och tar konsekvenserna.
Milo Rau ser också en koppling till det moraliska i att göra motstånd, så som bland annat den tidigare Tjeckoslovakiske presidenten Vaclav Havel uttrycker det i den numera berömda essän De maktlösas makt.
– Ja, på samma var det under tiden i öst. Människor sa att de inte ville vara en del av systemet. Hanna Arendt uttrycker det som att makten alltid finns hos folket och när de som styr inte längre representerar oss då måste vi ta tillbaka makten och bygga upp en ny nation.
Finns det risken att folk uppfattar budskapet som lite väl förenklat?
– Du får se själv. För mig är det intressant att Kreon i pjäsen är en kvinna som politiskt står till vänster, men som är en del av det etablerade systemet – precis som många av oss. Frågan är också om den klyftan är omöjlig att överbrygga. Så här långt har vi mötts av stående ovationer, för skådespelarna och musiken, men kanske också för den sociala utopi som Antigone in Amazonas berättar om och som regimer försökt krossa.
På det sättet är Antigone in Amazonas både ljus och mörk, något som speglar den tid vi lever i konstaterar Milo Rau. Hans nya projekt med Wien som utsiktspunkt handlar om de antidemokratiska krafter som nu växer sig starka i Europa.
– Mina tankar är i hög grad pessimistiska, men på andra sätt är jag fortsatt en optimist. Hoppet om en verklig solidaritet finns kvar.
David Isaksson
Lyssna på ett samtal med Milo Rau
I samband med Antigone in Amazonas arrangeras ett samtal mellan Milo Rau och Dramatens chef Mattias Andersson om strategier, samarbeten och estetik i ett samtida konfliktfyllt Europa. Samtalet äger rum 14 september klockan 15.00.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
