KRÖNIKA. Med den nya lagen om utländska agenter vill de styrande i Georgien kväva alla oberoende röster – inte minst inom media. Därför måste vi ta kampen för vår frihet – inför valet den 26 oktober. Det skriver Mariam Gersamia, professor vid Tbilisi State University och ordförande för organisationen Media Voice.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Jag föddes i Sovjetunionen och var 15 år gammal när landet kollapsade. Arvet från den tiden lever kvar än i dag i mitt land, Georgien. När vi växte upp i skuggan av den sovjetiska regimen drömde vi om en frihet som vi aldrig riktigt hade levt eller upplevt.
Efter 33 år av självständighet för Georgien fann jag mig själv för första gången hänvisa till Sovjetunionens konstitution i en akademisk uppsats. Visste du att Sovjetunionens konstitution garanterade sina medborgare vissa fri- och rättigheter? Den utlovade likhet inför lagen, nämnde yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet (inklusive massmöten). Jag blev chockad när jag återupptäckte att det som utlovades på papperet skilde sig markant från den bistra verkligheten i ”ondskans imperium”, vilket historien och min egen erfarenhet visar.
Den ryska ”drömmen”
Det är viktigt att förstå det förflutna, men betydelsen av att ”minnas framtiden” kan inte överskattas. Året är 2024 och vi är inte längre bundna av ett förflutet (med Ryssland) som vi inte valde; vi definieras av den framtid som vi aktivt formar (med Europa). Denna framtid är redan grundad i våra gemensamma värderingar, där en fri press och individuella friheter är hörnstenarna i både samhället och våra vardagsliv.
I dag har Georgien en konstitution som överensstämmer med europeiska standarder. Georgiens integration i Nato – ett mål som är inskrivet i vår konstitution – bekräftades genom en folkomröstning, där över 77 procent av georgierna stödde denna väg 2008. I artikel 78 i den georgiska konstitutionen fastställs Georgiens åtagande att sträva efter medlemskap i Europeiska unionen och Nato som ett viktigt strategiskt mål. Ändå är vår djupaste strävan fortfarande att förverkliga friheterna, inte bara att få dem inskrivna på papper.
Anledningen till att jag nämner detta är enkel: hur lagar genomförs i praktiken och vem som genomför dem har stor betydelse, särskilt i postsovjetiska länder som Georgien. I synnerhet mediefrihet är demokratins ryggrad, eftersom etisk och ansvarsfull journalistik är avgörande för att bygga ett robust demokratiskt samhälle. Den nyligen antagna lagen om ”utländska agenter” i Georgien – en kopia av rysk lagstiftning som syftar till att kväva oliktänkande och oberoende röster – känns dock som ett steg tillbaka in i Sovjetunionens skugga. Denna lag hotar att omintetgöra de framsteg vi har gjort och styra oss tillbaka mot den typ av mediekontroll som var ett kännetecken för Sovjetunionen och som nu är karakteristisk för Putins Ryssland. Antagandet av ”agentlagen” i Georgien speglar demokratins bräcklighet i hela världen. Den trend som auktoritära regimer följer har en nedkylande effekt inte bara på lokal nivå utan på det globala samhället, där medierna är den främsta måltavlan.
Den nuvarande georgiska regeringen ägnar sig inte bara åt antivästlig retorik, utan har också gjort det till ett centralt löfte inför valet att förbjuda och åtala sina motståndare. I detta sammanhang innefattar deras mål att tämja eller eliminera kritiska medier. Det innebär att det medieekosystem som vi föreställer oss för Georgien helt enkelt kan försvinna, precis som det gjorde under sovjettiden, och bara lämna efter sig rädsla, självcensur och ingen frihet. För att bevara och bygga upp ett robust ekosystem med journalistik av högre kvalitet är det av yttersta vikt att det åtminstone finns fria och kritiska medier.
Generation Z leder protesterna
Under de senaste antiryska protesterna i våras såg vi en ny generation ungdomar (GenZ) som stod upp mot den ”ryska lagen”. Den här generationens erfarenheter skiljer sig från våra. I över 19 år har de nationella proven varit en avgörande händelse varje augusti för georgiska ungdomar och gett dem lika möjligheter att komma in på universitetet, fria från den korruption och nepotism som en gång förpestade utbildningssystemet. I sin nya bok ”Exams” (2024 ) berättar Alexander Lomaia, en av huvudarkitekterna bakom Georgiens utbildningsreformer, om ett samtal med Kakha Bendukidze 2005, en annan viktig reformator efter Rosenrevolutionen. De talade om att bygga reformer som skulle vara svåra att avveckla, även om auktoritära regimer återvände. Denna idé är mycket viktig när man tänker på medierna, och den kommer att bli ännu viktigare i framtiden: vi måste bygga upp ett medieekosystem som kan stå emot trycket från auktoritära regimer. Tyvärr har vi redan passerat stadiet med potentiella hot, och risken för kritiska medier är nu en närvarande realitet.
Det handlar inte längre bara om att fråga sig vart de georgiska medierna är på väg, utan om att ha tilltro till att hela landet kommer att välja rätt väg. Dessa skilda vägar ställer oss inför ett skarpt val, särskilt under detta ”supervalår”, ett val som kommer att forma den framtid där nya generationer kommer att födas, uppfostras och utbildas – förhoppningsvis med mindre av allt sovjetiskt och mer av det som sann frihet för med sig.
Mariam Gersamia
Professor vid Tbilisi State University och ordförande för organisationen Media Voice
Översättning: David Isakson.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
