Enligt en ny FN-rapport väntas befolkningsökningen i världen bromsa in, vilket kan innebära en minskad miljöpåverkan. Samtidigt fortsätter den snabba befolkningstillväxten i Afrika, skriver Inge Gerremo, hedersledamot i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Världens befolkning väntas fortsätta att öka från dagens 8,2 miljarder människor, men nå en högsta nivå på 10,3 miljarder någon gång på 2080-talet och sedan falla till 10,2 miljarder vid nästa sekelskifte. Det är vad den nyligen publicerade FN rapporten World Population Prospects 2024 förutser. Denna tidigare och lägre högsta punkt måste ses som ett hoppfullt tecken. Detta kan innebära minskad miljöpåverkan från mänsklig påverkan på grund av lägre total konsumtion.
Rapporten slår fast att det är en stor förändring jämfört med prognoser från FN för ett årtionde sedan. Inget sägs dock hur världen ska kunna klara framtidens klimatutmaningar och att kunna försörja en – trots allt – kraftigt växande befolkningen. Det gäller inte minst länderna på den snabbast växande kontinenten, Afrika. Här pekar rapporten på att länder som Etiopien kan komma att öka sin befolkning – från dagens 132 miljoner invånare – till 240 miljoner på 30 år – till 2054. Motsvarande siffror för till exempel Nigeria är 233 miljoner invånare idag till 376 miljoner år 2054.
Brist på färskvatten
I en likaså färsk rapport från Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA), Bruka utan att förbruka, pekar vi på hur dagens materialförbrukning måste reduceras dramatiskt. Sättet vi människor förbrukar naturresurser driver på och förvärrar fyra parallella kriser, klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och degenereringen av vitala ekosystem, knappheten på färskvatten i många regioner samt den storskaliga föroreningen av både luft och vatten. Detta sker samtidigt som både fattigdom och ojämlikhet i världen ökar.
En alltför liten del av materialen används mer än en gång och detta trots att mycket av det som produceras skulle kunna brukas om och om igen. Huvudorsaken till bristen på återvinning är att naturresurser rent generellt är billiga att utnyttja.
En förändringsprocess krävs därför i samtliga länder och en sådan bör bygga på insikten om de begränsade naturresurser världssamfundet har till sitt förfogande när världens befolkning ökar. Det gäller tyvärr även om befolkningskurvan skulle dämpas och avstanna något tidigare än beräknat, såsom den senaste FN-rapporten glädjande indikerar.
Särskilt den afrikanska kontinenten med sina 54 länder står inför en mängd stora utmaningar när befolkningen där kan komma att öka från dagens 1,4 miljarder invånare till drygt 2,6 miljarder redan år 2050 och svindlande 4 miljarder vid nästa sekelskifte. Det kommer att krävas gigantiska ansträngningar att föda denna starkt växande afrikanska befolkning. Detta måste ske samtidigt som en skyndsam anpassning till de klimatförändringar vi kan se idag – förändringar som är särskilt påtagliga i länderna kring ekvatorn.
Den återhållsamhet beträffande materialanvändning som krävs av invånarna i de mer utvecklade delarna av världen måste i princip gälla också för den afrikanska utvecklingen. Det gäller särskilt för redan välbeställda grupper av invånare där. Berörda afrikanska länders beslutsfattare och övriga invånare måste själva komma fram till – och besluta om – de nödvändiga åtgärder som ska leda fram till såväl ett hållbart framtida jordbruk, liksom utvecklingen i stort. Detta måste ske med ländernas egen expertis för att skapa trovärdighet. Vi i de utvecklade länderna behöver dessutom inse att de framtida naturresurser som krävs för utvecklingsländernas arbete måste ges prioritet förutsatt deras förmåga att ta ansvar för de möjligheter som då ges.
Utveckla jordbruket
De utmaningar som de afrikanska länderna med sina ledare, bönder med flera står inför när det gäller att säkra och inte minst utveckla framtidens matförsörjning kan kort sammanfattas enligt följande:
En grundförutsättning är rimligt stabila samhällen och en politisk vilja från de afrikanska ledarna att satsa på lantbruket. Det, i sin tur, kräver institutioner med egen personal för att utveckla och leda arbetet utifrån ländernas specifika förutsättningar. Länderna måste med nödvändighet bygga upp en fungerande infrastruktur och utforma en egen lantbrukspolitik.
Dagens investeringar i lantbruket på 4-5 procent måste snarast öka till 10% såsom tidigare utlovat. Med nödvändighet behövs en dialog från statens sida med bönderna och deras organisationer. Kvinnornas roll i det sammanhanget är avgörande för att nå framgång. Dagens låga produktivitet i lantbruket kan samtidigt ses som en möjlighet. Slutligen behövs en omvärld som är beredd att förse de afrikanska länderna med acceptabla villkor.
Som framgår förestår enorma utmaningar, men kan gå att klara om några av de afrikanska länderna och deras ledare inom en snar framtid förmår visa vägen.
Inge Gerremo
Före detta lantbruksråd, hedersledamot i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien
Här kan du läsa rapporten i dess helhet
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
