I dagarna ska Sida-chefen träffa sina japanska kollegor. Här tipsar David Isaksson om ett område där Sverige verkligen skulle ha nytta av japanskt utvecklingssamarbete. Det är helt enkelt dags för lite japansk (hj)U(l)-hjälp!
Att resa med tåg i stället för med flyg handlar inte sällan om självspäkning: den som envisas med att ta tåget, eller som väljer att följa svenska eller europeiska tågluffares äventyr, kan ta del av en strid ström av berättelser om inställda tåg, förseningar och usel service. Till det kommer att det är hett, smutsigt och toaletter som inte gör någon glad.
I Japan fungerar allt så perfekt som det över huvud taget låter sig göras. Bara en sådan sak som att kliva på tåget: tydliga platser markerar exakt var varje vagn kommer att stanna och hur man ska ställa sig i kö. Detta möjliggör stopp i max 3-4 minuter i städer tre gånger så stora som Göteborg.
Och när man ska ombord är plattformen och tåget självklart på samma nivå. Det är bara att rulla in sin väska, inget kånkande och släpande. Jag har aldrig ens reflekterat över den saken förut, men varför är tågperronger i Europa (och Sverige förstås!) mycket lägre än tågets ingång? Vad tänkte den som någon gång hittade på allt, var det bara för att djävlas med resenärerna?
Och så har vi det där med toaletter. På japanska tågtoaletter finns självklart separata herr- och damtoaletter, alltid oklanderligt rena (och förstås av det avancerade japanska slaget med ”stjärtduschar”, åtminstone på Shinkansen-snabbtågen).
För en renlig japan måste det vara rena skräcken – rena ”U-landet” – att behöva färdas med ett pisstinkande svenskt tåg där vattnet för länge sedan tagit slut och där ingen information ges om hur lång förseningen kommer att bli.
Så kan man fortsätta i all oändlighet och rada upp skillnaderna. Och förundras över hur dåliga vi européer faktiskt är på så mycket – och på hur den svenska självbilden av vår förträfflighet återigen spelar oss ett spratt.
Utvecklingssamarbete handlar som bekant om att föra vidare kunskap och genom samarbete bidra till förändring. Nu i dagarna ska Sida-chefen träffa sina japanska kollegor. Kanske skulle han kunna be dem om lite ”u-hjälp” för sina kollegor i andra svenska myndigheters räkning. Med japanskt bistånd skulle Sverige kanske med lite tur kunna avancera till ett ”medeltågland” – som till exempel Ukraina eller Indien – på så där 5-10 års sikt, under förutsättning att vi verkligen lär oss, deltar i kurser och program, gör våra resultatrapporter korrekt – och och inte förskingrar pengarna i genom korrupta upphandlingar.
Och skulle vi gå så långt som att låta det japanska tågbolaget JR helt sköta de svenska tågen så är det ingen tvekan om resultatet.
Då skulle Sverige – äntligen – gå som tåget igen!
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
