DEBATT. Den 1 juni tillträdde Nayib Bukele sin andra presidentperiod i El Salvador, trots att detta strider mot konstitutionen. Men varför väljer EU att hålla tyst när man samtidigt fördömer samma maktmissbruk i länder som Nicaragua och Venezuela? frågar sig redaktionen bakom tidskriften Factum i El Salvador.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
2021 fördömde Europaparlamentet ”valfarsen” i Nicaragua. Varför? För att de ansåg att valet var riggat, eftersom det nicaraguanska regeringspartiet totalt åsidosatt valprocessens integritet. Tre år senare applåderade samma EU valet i El Salvador och bekräftade på nytt att man vill arbeta med president Nayib Bukele.
Vilken del av valet 2024 såg inte den europeiska diplomatiska delegation som närvarade vid invigningen och som nu öppet applåderar olagligheterna i El Salvador?
Missade de den statskupp som ledde till att fem advokater tog över de konstitutionella domarnas stolar? Eller den resolution där dessa marionetter till presidentämbetet upphävde själva konstitutionen för att tillåta omval av presidenten, trots det klara och uttryckliga förbudet? Eller berättade inte deras ambassadörer i El Salvador för dem att valreglerna ändrades månader före omröstningen för att endast gynna presidentens parti?
Om detta hände i Spanien eller i Frankrike, där man skryter om respekt för lagen, och en president använde sin makt för att till varje pris behålla makten, skulle samma ambassadörer som nu applåderar det som skeri El Salvador skrika sig hesa och kräva respekt för lagligheten.
Men eftersom detta sker på en bakgård, långt från civilisationen, kan showen fortsätta.
EU liksom flera demokratiska stater med diplomatisk närvaro i El Salvador var snabba med att applådera Nayib Bukeles triumf och bortsåg från det faktum att den salvadoranska valprocessen var full av oegentligheter som inte bara ifrågasatte valets integritet, utan helt begravde den.
Deras förhållningssätt kan vara pragmatiskt. Det vill säga att vara vänligt inställd till en populär regering och en populär president, att sluta döma vad som borde vara, att skyddas av lagligheten och att hålla sig till verkligheten på plats: att kontinuiteten vilar på lagbrott, hot mot kritiska röster och ekonomiskt kvävande av oppositionen.
Men kära EU-länder Bara för att något är populärt behöver det inte betyda att det är rätt.
Ert tillvägagångssätt kan ge er möten och officiella foton för att smycka era kontor. Vad de inte kommer att vinna är trovärdighet.
EU:s stora feghet
Inför försöken i länder som Venezuela och Nicaragua att hålla korrupta eliter kvar vid makten har det kommit många starka fördömanden från Eu. Inför liknande handlingar i El Salvador, där presidenten själv meddelade att han strävar efter ett enpartisystem, visar EU en farlig tystnad.
En tyst feghet som håller på att bli en vana.
Diplomati bör vara vänskap mellan folk, förenade av gemensamma strävanden som framsteg eller fred. Men när diplomati leder till ”medbrottslighet” mellan regeringar – vissa despotiska och förtryckande, och andra som av ”försiktighet” väljer att vara tysta – då blir det fel.
Så vad krävs för att det internationella samfundet från att kalla Nayib Bukeles regering vid dess rätta namn?
Räcker det med att han ikläder sig ämbetets symboler juni och därmed bli stämplad som diktator eller de facto-president? Eller förväntar de sig att Bukele, när hans popularitet avtar, skall tillgripa samma våld som nicaraguaner och venezuelaner har fått utstå?
Eller förväntar de sig att Bukele, som i maj 2021, ska lura dem igen, skratta dem rakt upp i ansiktet och ändå fortsätta att applådera honom?
Det internationella samfundets illusioner räcker inte långt: den ”pragmatism” de visar kommer inte att ge EU det minsta inflytande över de frågor som är viktiga för regionen.
Tvärtom – när man applåderar en tyrann leder det alltid till samma resultat: att man hamnar på fel sida av historien. Den sida som är våldsam, korrupt och som har blod på sina händer.
Hur ska EU förklara det för sina medborgare?
Redaktionen för Factum i El Salvador.*
*av säkerhetsskäl anges inte någon enskild person som skribent.
Översättning och bearbetning: David Isaksson.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
