När juntan i Myanmar är borta vidtar en svår återuppbyggnad och att det redan finns fungerande förnybar el hjälper. Därför applåderar landets exilregering den utbyggnad av solceller som nu sker.
På Asia Energy Forum utbrister ett bestört mummel bland deltagarna när Myanmar visar sig ingå i land-för-land-genomgången av energiomställningen. Hur blev de inbjudna? En general från juntan stakar sig igenom en presentation han uppenbart inte begriper och som dessutom är minst sagt tveksam – påståenden om hur snabbt den förnybara energin byggs ut rimmar dåligt med de ständiga strömavbrotten i Yangon och elnätets totala kollaps i andra delar av landet.
Hållbar förnybar el i Myanmar betyder solel. Liksom i nästan hela Sydostasien är vindlägena för dåliga, och planerna på att bygga ut vattenkraften möter stora protester från de som trots läget vågar höja sin röst mot juntan. Stora dammar med kinesiska pengar i ryggen innebär massiva tvångsförflyttningar, akuta hot mot biologisk mångfald och en tveksam klimatnytta eftersom metanavgången från ruttnande, dränkt biomassa är så stor och dammens beräknade livslängd så kort.
Det svensk-finska konsultföretaget AFRY har också varit involverat i juntans dammbygge. Enligt organisationen Justice for Myanmar, som tagit del av läckta dokument, har AFRY tjänat 4,68 miljoner dollar under perioden februari 2021 till september 2022 i två kontroversiella dammbyggen. 2,6 respektive 2,07 miljoner dollar som har betalats ut till ett av företagets konton på Nordea i Finland kan kopplas till projekten Upper Yeywa respektive Meddle Paunglaung. AFRY ska enligt uppgift nu ha dragit sig ur verksamheten.
Innan juntans kupp imponerades vi av att Myanmar så tidigt etablerade flytande solceller, som när de läggs på en vattenkraftsdamm kan samutnyttja kablar, transformatorer och kraftstationer samtidigt som de genom att täcka vattnet minskar avdunstningen. Efter kuppen har elnätet slagits ut; det attackeras i inbördeskriget, plundras av tjuvar och att bygga upp och reparera är både förenat med livsfara och meningslöst eftersom det bara slås ut igen.
Yangon har ett konstant brummande, lågfrekvent bakgrundsljud. Det är dieselgeneratorerna; alltid är det strömavbrott någonstans och de som behöver lita på eltillförseln kan inte använda nätet. Men dieseln är dyr och smutsig och ibland finns den inte alls – just nu är köerna till macken bara halvtimmeslånga men det är inte länge sen man sov i bilen för att försöka få tanka innan bränslet tog slut igen. Kort sagt: Det är ett perfekt läge för decentraliserad solel.
Uppe från en av Yangons få höghus ser jag hur det glittrar från taken. Att sälja och installera solceller är en av få verksamheter som går bra i krigets och krisens Myanmar. Fastighetsägare har solceller som ett starkt argument för att höja hyran eller för att ens få behålla sina hyresgäster – många har flytt landet för att inte hamna i skottlinjen, i fängelse eller tvångsrekryteras till militären så de lediga lokalerna blir alltfler.
Solcellsutbyggnaden är ivrigt påhejad av Myanmars exilregering NUG som sitter i Chiang Mai, Bangkok, Stockholm och på andra håll. När juntan är borta vidtar en svår återuppbyggnad och att det redan finns fungerande förnybar el hjälper. I befriade delar av landet går det redan nu att bygga småskaliga elnät som kan kopplas samman till större och längre fram bli en del av det nationella nätet, och Yangons tak-för-tak kan kopplas ihop till ett fungerande system. Dessutom har solcellerna ett demokratiskt värde i sig; det framtida Myanmar tänks bli ett sammanhängande land men mer decentraliserat och med mer makt närmare medborgarna. Precis som solcellselen.
Mattias Goldmann
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
