18 månader efter fredsavtalet börjar vardagen återvända till den etiopiska provinsen Tigray, som tyngs av krig och torka, kämpar för att komma på fötterna igen.
– Det har gått över ett år sedan fredsavtalet undertecknades och vapnen har tystnat, men vi dör fortfarande.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.
Arton månader sedan striderna slutade i Etiopiens norra Tigray-region försöker människor bygga upp det som förstördes i kriget – en enorm uppgift för befolkningen och det lokala styret som den tvååriga konflikten gjort utfattiga.
Varje aspekt av livet, från jobb till sociala tjänster till säkerhet, har påverkats negativt av kriget som fördes med den brända jordens taktik och i vilket så många som 600 000 människor kan ha dödats. Kriget mellan regeringen och TPLF-rörelsen slutade med ett fredsavtal som förmedlades av Afrikanska unionen i november 2022, men notan för återuppbyggnad beräknas ligga på 20 miljarder dollar.
Klimatet har också tagit rejält med stryk i Tigray. Den värsta torkan på 40 år, som följdes av en gräshoppsinvasion, har halverat 2024 års förväntade skörd. Mer än 4,5 miljoner människor kommer att behöva livsmedelsbistånd och över en miljon människor är fortfarande fördrivna; de trängs i provisoriska läger i städer i hela regionen.
En karta över Etiopien som visar Tigray- och Amhara-regionerna.
I april 2024 mobiliserade en FN-stödd givarkonferens 630 miljoner dollar in till Etiopien, vilket var långt ifrån den miljard dollar som behövs för att rädda livet på cirka elva miljoner människor i norra höglandet bara under de kommande fem månaderna.
Landets humanitära plan är på 3,24 miljarder dollar och ska hjälpa 15 miljoner nödlidande etiopier. Planen är bara finansierad till fem procent, vilket tyder på att hjälpinsatsen, som redan är underfinansierad, kommer att ha det fortsatt kämpigt i år.
Den federala regeringen har också åtagit sig att ge 250 miljoner dollar i livsmedelsstöd, men den hunger och akuta undernäring som råder för tredje året i rad är så mycejkt mer omfattande än så. Tigray hotas alltjämt av svält.
Krigets kostnad
I tre decennier var Tigray den politiska hemvisten för Tigray People’s Liberation Front (TPLF), huvudpartiet i den tidigare styrande Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF)-koalitionen, som upplöstes av premiärminister Abiy Ahmed 2019.
När EPRDF styrde gynnades Tigray av investeringar från regeringen och landets biståndsmyndighet. Mycket av finansieringen till Tigray syftade till att förbättra motståndskraften hos självförsörjande jordbrukare i regionen som är hårt utsatt för torka och ledde till fler små dammar, bevattningssystem och framgångsrika satsningar på jordbruket. Två år av krig har raserat det mesta.
Över hela Tigray förstördes eller plundrades bevattningsanläggningar under kriget av federala styrkor och deras eritreiska allierade. Träd som tog år att växa till sig – och som är nyckeln till att fuktigheten i marken behålls – höggs ner och användes för bränsle av både fördrivna människor och soldater.
2023 års torka kunde inte ha kommit vid en sämre tidpunkt, då bönderna tvingades börja om från början och deras investeringar i mark och boskap gick förlorade. Det regnade lite och allt förvärrades av en åtta månader lång frysning av biståndet så hundratals människor svalt ihjäl.
Nya initiativ pågår dock nu för att få människor tillbaka på fötterna. Den lilla staden Idaga Hamus i mitten av Tigray – ett av de värst torkdrabbade områdena – är ett av de ställen där bevattningssystem byggs om.
I ett projekt som stöds av Rädda Barnen-rörelsen förses 11 000 jordbrukare med bevattningspumpar och frön som har skapat fickor med blommande mango- och apelsinträd längs Tsediya-flodens stränder. Men Även om detta är en bra början så är behoven enorma:
– Vi har återupptagit jordbruket, men vi delar en pump med 15 andra familjer. Marken hinner torka ut innan det är vår tur att använda den igen, säger 38-åriga Hiwot Kebede.
Söndertrasad hälsovård
Medan jordbruket är en stor del av ekvationen i regionens återhämtning, har en nyligen genomförd bedömning av Världshälsoorganisationen larmat om Tigrays söndertrasade hälsovård.
Rapporten noterade att endast tre procent av vårdcentralerna fungerar fullt ut och att det inte finns några fungerande vaccionationsprogram. Det gör återhämtningen efter kriget än svårare och ökar risken för att sjukdomar som kolera bryter ut.
Den lilla staden Freweyni, en timmes bilresa norr om den regionala huvudstaden Mekelle, är ett exempel på detta. Staden, som ligger i en strategisk korridor, var föremål för strider mellan TPLF-styrkor och eritreanska trupper, som hade använt dess största sjukhus som förläggning. Stadens invånare, som flydde striderna under de första månaderna av kriget, återvände till tomma, plundrade och förstörda hus.
Det är först nyligen som sjukhuset har börjat fungera igen, efter att ha lyckats ersätta sin förstörda generator. Men den nya anläggningen ger bara tillräckligt med ström för att möjliggöra snabba operationer som kejsarsnitt.
Sjukhuset var inte det enda stället som drabbades.
– Det är ett mycket litet antal människor som är tillbaka och arbetar med det de gjorde förut eller driver sin verksamhet. Det beror på att de butiker de hade eller de kor de ägde har blivit stulna, säger Atsbeha Girmay, stadens borgmästare.
Freweyni är också hem för cirka 700 fördrivna människor.
– Förhållandena här är inte bra för dem, men de kan inte gå tillbaka eftersom de områden de kommer från i västra och södra Tigray nu är fiendens territorium, fortsätter Atsbeha Girmay.
Han hänvisade till omtvistade områden som nu är under den angränsande Amhara-regionens styre. Amhara-regionens styrkor slogs tillsammans med den federala regeringen i inbördeskriget. De områden som Amhara – Etiopiens näst största etniska grupp – hävdar tillhör dem gavs till Tigray 1995 under det tidigare EPRDF-styret.
Västra Tigrays oklara status hotar Etiopiens fredsavtal
En Human Rights Watch-rapport från 2023 anklagade myndigheterna i regionen Amhara och den allierade Fano-milisen för att med våld fördriva tigrayanerna från västra Tigray. Enligt den regeringsfinansierade mänskliga rättighetskommissionen har även de som har försökt återvända till sina hem i södra Tigray – där Amhara-styrkor har tagit över städerna Raya och Alamata – blivit trakasserade och frihetsberövade på godtyckliga grunder.
Etniska tigrayaner, som fruktar att återvända till dessa omtvistade territorier, utgör huvuddelen av de fördrivna. De tvingas bo i överfulla provisoriska läger, vanligtvis inrättade i skolbyggnader i städer runt om i Tigray.
– Det har gått över ett år sedan fredsavtalet undertecknades och vapnen har tystnat, men vi dör fortfarande, då vi saknar medicin och ordentligt skydd. Vi har inte ens pengart till salt, säger Muna Yesuf, som brukade bo i den västra Tigray-staden Setit-Humera, nära den sudanesiska gränsen.
Muna Yesuf ägnade sig tidigare åt gränsaffärer och hon reste regelbundet mellan Sudan och Tigray – fram till sin sista resa 2020 då striderna i den västra Tigray-staden Mai Kadra gjorde det omöjligt för henne förflytta sig. I de striderna knivhöggs och hackades hundratals etniska Amharas till döds av TPLF-styrkor.
Idag bor Muna Yesuf i Sabacare, Mekelles största flyktingläger som inrättades som ett tillfälligt skydd i början av kriget, men nu är en tillflyktsort för nära 27 000 människor.
Som representant för kvinnorna i flyktinglägret att de inte vill ha bistånd – de vill bara få chansen att åka hem och starta sina liv på nytt.
Men fredsavtalet 2020 lämnade statusen för västra och södra Tigray vag. Enligt avtalet ska den federala regeringen underlätta återvändandet av fördrivna personer och flyktingar ”när säkerhetssituationen tillåter”, men nämnde inte de omtvistade territorierna direkt.
Etiopien har tidigare använt folkomröstningar för att lösa gränsfrågor, vilket premiärminister Abiy har rekommenderat för de två omtvistade zonerna. Detta har dock motarbetats av Tigrays tillfälliga administration, som hävdar att områdena inte är tillräckligt säkra för att etniska tigrayaner ska kunna återvända och rösta.
Under tiden har spänningarna byggts upp. Nya sammandrabbningar mellan TPLF- och Amhara-styrkor i Alamata tvingade nyligen över 50 000 människor att fly sina hem.
De flesta av de fördrivna har tagit skydd hos lokalsamhället i grannstaden Kobo, medan andra har bosatt sig i en närliggande industrianläggning, som fortfarande är under uppbyggnad, vilket väcker oro. Striderna i Alamata har inte bara ökat de humanitära behoven för ett redan överbelastat hjälpsystem utan pekar också på det hot som den olösta frågan om de omtvistade territorierna är för Etiopiens hårt vunna fredsavtal.
Maya Misikir
Frilansjournalist baserad i Addis Abeba och grundare av Sifter, ett nyhetsbrev om Etiopien.
Redigerad av Obi Anyadike
Översättning och bearbetning för svenska: Tomas Nordberg.
Bakgrund
Det brutala inbördeskriget i norra Etiopien kan ha dödat så många som 600 000 människor, vilket gör det till en av världens dödligaste konflikter på senare tid, enligt Afrikanska unionens ledande medlare i fredssamtalen som avslutade den tvååriga konflikten. USA och Kenyas före detta president Uhuru Kenyatta ledde fredssamtalen.
Kriget påbörjades i november 2020, då centralregeringen anklagade rebellerna i Tigray People’s Liberation Front (TPLF) för att ha bombat dess militärläger Regeringstrupper med stöd av styrkor från Eritrea intog därefter den regionala huvudstaden Mekel i juni 2021 och regeringen utlyste en vapenvila. Strax därefter inledde rebellerna ett nytt angrepp och tog kontroll över den södra halvan av Tigray och den närliggande Amhara-provinsen.
Mellan mars och slutet av augusti 2022 var det nästan fem månaders uppehåll i striderna. Kriget slutade med ett fredsavtal som framförhandlades av Afrikanska unionen i november 2022.
Läs mer
|
Uppläsning av artikel
|
