Youmna el Sayed bevakade Gaza-kriget för Al Jazeera. Men efter ett hotfullt samtal och sedan krypskyttar skjutit mot deras hem flydde hon och familjen. Idag ligger allt de ägde under ruinerna efter Israels bombningar.
Youmna El Sayed arbetade för al-Jazeera English. I ett dramatiskt videoklipp från den 7 oktober 2023, när hon rapporterade om den israeliska bombningen av Gaza syns hur hon skriker och sedan duckar när ett närliggande höghus attackeras i ett israeliskt flyganfall.
– Jag var tvungen att lämna Gaza, eftersom jag utgjorde en risk för mina barns liv – och för våra grannars liv. Jag hade fått ett mobilsamtal från en okänd person som sa sig tillhöra Israels armé och som uppmanade oss att lämna Gaza – eller dö. Nästan samtidigt hade krypskyttar börjat skjuta mot vårt hus, berättar Youmna el Sayed.
Skulle blivit arkeolog
Youmna el Sayed är i Stockholm en regnig aprildag för att berätta om situationen i Gaza. Vi ses på Medelhavsmuseet med dess arkeologiska fornlämningar vilket får henne att skratta till och berätta att hon började plugga på universitet i Kairo för att bli arkeolog. Men efter en termin bytte hon spår och tog upp språk- och tolkstudier.
Hon är född i Egypten, men tack vare pappans arbete växte hon upp och gick i skolor i olika länder. Hon lärde sig engelska när de bodde i Sydafrika. Och när hon var klar med gymnasieutbildningen återvände hon för att studera vid universitetet i Kairo. Där mötte hon sin blivande man, en palestinier född i Gaza, och de gifte sig.
Deras första två barn kom i tät följd. När barnen var två och tre år återvände Youmnas man till sin familj i Gaza. Väl där kunde han inte komma tillbaka: Det skulle ta mellan ett eller två år att komma ut. Youmna tog då med sig barnen till sin man i Gaza.
– Första gången jag kom till Gaza var 2014 blev jag fascinerad av den kärlek till livet som folket i Gaza visade och den skönhet som fanns där. Det jag såg var inte vad som rapporterades från Gaza – en plats under konstant belägring med fattigdom och konstanta konflikter.
Youmna var gravid och som egyptisk medborgare tänkte hon att hon skulle få åka hem till Egypten och föda barnet. Men det fick hon inte. Så deras tredje barn, dottern, föddes i Gaza.
2016 började hon jobba som journalist. En dröm hon burit på länge.
– Jag ville berätta om palestinier i Gaza. Hur de ser på livet. Jag som levt i så många olika länder hade svårt att förstå de som var 30, 40 eller 50 år gamla och som aldrig lämnat Gazaremsan. Hur såg de på livet? Det var vad jag ville skildra.
Hur var det att arbeta i Gaza innan 7 oktober, ett område som styrs av Hamas?
– Som Al Jazeera-reporter, liksom de andra internationella medierna i Gaza, la Hamas inga som helst restriktioner eller begränsningar på det vi rapporterade om. Bland annat rapporterade vi om protesterna mot Hamas. Vi rapporterade om den allvarliga ekonomiska krisen och andra interna förhållanden som hade att göra med Hamas, svarar Youmas el Sayed.
Tvingades lämna allt
Lägenheten familjen tvingades lämna när kriget bröt ut låg i Tel al-Hawa, ett av de exklusivaste områdena i Gaza. När de flyttade in 2022 ansågs det som ett av de säkraste områden i hela Gaza. Bredvid dem bodde FN-anställda. De hade lagt ner alla sina besparingar i lägenheten. De hade valt allt: tapeter, kranar, lampor, spis, kyl och frys, kakel, golv, balkongmöbler.
Bara några dagar efter Hamas attack mot södra Israel då fler än 1 300 personer dödades och mer än 200 fördes bort (ett 50-tal av gisslan beräknas fortfarande vara vid liv någonstans i Gaza) kom ett SMS till FN-anställda i Tel al-Hawa.
– Klockan två på natten meddelades FN-personal via SMS att Israel skulle ta sig över gränsen till Gaza. De sa åt dem att lämna Gaza City och söka sig söderut.
Några timmar senare satt Youmna och hennes familj i en bil på väg söderut.
– Vi packade ner det vi hade av mat i skafferiet och en väska med kläder för hela familjen och körde söderut. Det var kaos, och alla var skräckslagna, berättar Youmna.
Bilar och gående trängdes på vägarna på väg mot vad som skulle vara säkerheten i södra Gaza. De tog sig till hennes svärmors lägenhet i södra Gaza där de tillsammans med två andra familjer delade på en lägenhet med två rum och kök.
– Vi hade inget vatten. Israel hade stängt av vattnet och det som var kvar i ledningarna tog snabbt slut. Samtidigt pågick konstanta bombanfall runtom i södra Gaza. Men vattenbristen var svårast.
Men situationen i södra Gaza var inte bättre. Det var nästintill omöjligt att få tag på vatten och samtidigt släppte Israel oavbrutet bomber. Det var bäst att vända tillbaka till lägenheten i Gaza City.
– Min man och jag kom överens om att vi hellre dog i värdighet i vårt eget hem än att dö av vattenbrist i en lägenhet med tre andra familjer.
– Och vårt hus hade tillgång till en egen brunn. Det fanns solpaneler som gjorde att det fanns el att driva pumpen. Och jag dessutom var jag en av få som hade ett eget vattenfilter som gjorde att vi hade rent vatten, fortsätter Youmna.
Ständiga bombningar
Under hela den här tiden rapporterar Youmna till världen. Hon rapporterar via telefonen även om hon inte kan gå utanför huset. Och när hon kan gå ut har hon en 13 kg tung skyddsväst och hjälm.
– Israel har som system att slå ut alla höga byggnader innan de går in med marktrupper. Och Gaza är fullt av höga byggnader, eftersom området rymmer 2,3 miljoner invånare på en liten yta. Så när jag återvände till Gaza City och gick omkring för att rapportera så kände jag inte igen mig. Allt var förstört, säger Youmna.
– Och bombningarna fortsatte non-stop. Jag försökte gå ut några gånger och filmade då med min mobil för att skicka mina dagliga rapporter. Det jag såg var förödelse, fortsätter hon.
Men första veckan i november insåg hon och hennes man att de måste lämna Gaza City och försöka ta sig över gränsen till Egypten. Först tog de sig till några vänner. Ett par dagar senare vandrade de med sina fyra barn, som är mellan fem och 13 år gamla mot gränsen.
Till slut, sista veckan i december, efter 72 dagar av krig, släpptes familjen ut ur Gaza till Egypten.
Efter att ha landat i Kairo får de sig en bild från Gaza City. Det en gång så fina nya huset, familjens drömbostad, ligger i ruiner. Allt de inrett, alla saker, barnens leksaker– allt ligger under en ruin av betong. Sönderbombad av Israels militär.
Petter Bolme
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
