DEBATT. Allmänna välfärdssystem som barnbidrag är mer effektiva för att minska fattigdomen än stöd som enbart ges till de allra fattigaste. Därför borde svenskt bistånd inriktas på att stödja dessa system, skriver Henrik Fröjmark och Gunnel Axelsson Nycander på Act Svenska kyrkan som presenterar två nya studier om just detta.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Ökad tillgång till social trygghet är det effektivaste sättet att hantera kriser, för såväl enskilda personer som samhället som helhet. Det säkerställer också att ekonomisk tillväxt leder till minskad fattigdom. En kraftig utbyggnad av sociala trygghetssystem är enligt FN nödvändigt för att världen ska nå de globala målen.
I två nya studier som vi nu presenterar ifrågasätter Act Svenska kyrkan tanken att utvecklingsländer inte har råd med allmänna pensioner eller barnbidrag. 52 länder har redan infört minst en sådan allmän social förmån. Därför bör Sveriges bistånd till uppbyggnad av sociala trygghetssystem läggas om radikalt.
Biståndet till social trygghet utgör idag cirka två procent av allt utvecklingsbistånd. Nästan inget av detta går till att stödja uppbyggnaden av allmänna trygghetssystem som kommer hela befolkningen till del och som samtidigt når de allra fattigaste. I stället går nästan alla biståndsmedel för social trygghet – inklusive Sveriges stöd genom Sida – till så kallade fattigdomsriktade system där man försöker identifiera de hushåll som är i mest behov av stöd. Men trots avancerade urvalsmetoder lyckas man inte nå de allra mest behövande.
Biståndsgivare håller fast vid riktade system, eftersom det anses för dyrt för låg- och medelinkomstländer att införa sociala förmåner för alla invånare. Act Svenska kyrkan utmanar den uppfattningen. Med stöd i två nya studier visar vi att:
- Det är möjligt att införa allmänna pensioner, barnbidrag och stöd till personer med funktionsnedsättningar om det sker gradvis under tjugo år.
- Dessa förmåner skulle minska fattigdomen på ett dramatiskt sätt.
- Det pågår redan en utbyggnad av allmänna trygghetssystem – ofta förbisedd av biståndsgivare.
Stegvis utbyggnad
I studien An affordable and feasible pathway to universal security(pdf) presenteras beräkningar över hur statsfinanserna i fyra olika länder skulle påverkas om allmänna pensioner, barnbidrag och stöd till personer med funktionsnedsättningar införs gradvis under en 20-årsperiod. Ghana, Indien, Uganda och Vietnam har varierande befolkningsstrukturer som starkt påverkar kostnaderna för barnbidrag och pensioner. Fullt utbyggda kostar stöden mellan 1,2 och 2 procent av BNI, en nivå som de sociala utgifterna i flera låg- och medelinkomstländer redan överträffar. De årliga kostnadsökningarna är betydligt lägre och bör med god planering vara hanterbart även för svaga ekonomier.
Studien visar också att dessa sociala investeringar skulle minska fattigdomen kraftigt, med mellan 45 procent (i Vietnam) och 70 procent (i Indien).
Fattigdomen minskar kraftigt vid en sådan reform, eftersom allmänna barnbidrag, pensioner och stöd till personer med funktionsnedsättningar når de mest utsatta hushållen på ett effektivt sätt. Samtidigt undviker man en rad problem som storskalig behovsprövning medför.
Vi kan redan nu se att det är möjligt att införa allmänna trygghetssystem. Act Svenska kyrkan publicerar idag ytterligare en studie, Taking stock of progress: A compilation of universal or benefit-tested social security programmes in low- and middle-income countries. Den visar att 52 låg- och medelinkomstländer har infört sammanlagt 89 allmänna sociala förmåner till äldre, barn eller personer med funktionsnedsättningar. Ålderspensioner är vanligast och utgör mer än hälften, en knapp tredjedel är stöd till personer med funktionshinder, och 14 procent är barnbidrag.
40 procent av länderna har infört minst en allmän social förmån – inklusive låginkomstländer som Nepal och Uganda.
Dessa förmåner finansieras inte genom internationellt bistånd. Det tyder på att sociala förmåner som inkluderar hela befolkningen har brett folkligt stöd och större möjligheter att finansieras av länderna själva. Program som enbart riktar sig till de fattigaste prioriteras därmed ofta ner i länders egna budgetar och fortsätter att finansieras av internationella biståndsgivare.
Detta innebär inte att biståndet till social trygghet bör minskas. Sidas bistånd till fattigdomsriktade kontantstöd i länder som Etiopien, Tanzania och Zambia gör stor nytta för de barn, kvinnor och män som tar del av dem. Däremot bör biståndet gradvis ställas om så att det på ett tydligt sätt bidrar till att stötta och skynda på den gradvisa uppbyggnad av allmänna sociala förmåner som redan pågår.
Act Svenska kyrkan uppmanar regeringen och Sida att:
- Använda Sveriges inflytande i Världsbanken och IMF till att förändra institutionernas inställning till och rådgivning om fattigdomsriktade sociala förmåner.
- Avstå från att stödja nya kontantstöd som baseras på rättsosäkra urvalsmetoder och så kallade sociala register (som innebär att samma databas för urval återanvänds för flera sociala program). Verka för att befintliga system som Sveriges stöder breddas och gradvis omformas till allmänna sociala förmåner.
- Öka stödet till folkbokföring, vilket är en absolut förutsättning för att allmänna trygghetssystem byggda på människors individuella rättigheter ska kunna byggas upp.
- Stödja civilsamhällesorganisationers arbete för att väcka debatt och sprida kunskap om möjligheterna att införa allmänna trygghetssystem.
Henrik Fröjmark
Policychef, Act Svenska kyrkan
Gunnel Axelsson Nycander
Policyrådgivare sociala trygghetssystem, Act Svenska kyrkan
Läs studierna här:
An affordable and feasible pathway to universal security
Läs också
