KOMMENTAR. När FN:s generalförsamling den 12 december röstade om vapenvila för Gaza var Sverige ett av 153 länder som röstade för resolutionen. Bara tio länder röstade emot, däribland USA. Frågan är – vad händer nu?
Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.
Inför omröstningen i generalförsamlingen hade Sveriges utrikesministern Tobias Billström sagt att man inte är redo att ansluta sig till kravet på vapenvila.
– Jag ser fram emot en diskussion, men Sverige vill först och främst se humanitära pauser. Vi kan inte begära en vapenvila. En sådan innebär att Israel inte kan bekämpa Hamas, sa Tobias Billström nyligen i en intervju med Dagens Nyheter.
Kritiken lät inte vänta på sig:
– Det är en skam för Sverige att vi har en utrikesminister som går in på EU:s sammanträde och försöker motsätta sig en vapenvila nu när vi ser den humanitära katastrofen på Gazaremsan, där så många barn och civila har fått sätta livet till, sa V-ledaren Nooshi Dadgostar till SVT Nyheter.
Nu ändrade sig regeringen alltså. Kanske hade Billström och regeringen insett att ett nej till resolutionen sannolikt skulle innebära en dödsstöt mot Sveriges möjlighet att gå med i Nato, åtminstone inom överskådlig framtid. Nu finns Nato-hoppet kvar.
Ukraina avstod
Bland de länder som fortfarande avstod hittar vi Ukraina, Georgien och EU-länderna Ungern, Nederländerna och Litauen. För Ukrainas del innebär detta att man än mer avlägsnar sig från de länder i Syd som redan från början varit under inflytande från Ryssland. Därmed minskar det globala stödet för Ukraina sannolikt ytterligare i en tid då det är utomordentligt viktigt. För första gången avstod också Argentina från att stödja resolutionen, det sannolikt första konkreta tecknet utåt på den nyvaldes presidenten Mileis ändrade politik.
Röstade mot – förutom USA och Israel – gjorde Österrike och Tjeckien som enda EU-länder. Det ska bli intressant att höra mer om hur allt detta påverkar EU:s inre ”dialog”. EU:s splittring blir alltmer svårhanterlig i utrikespolitiska frågor.
Från att i generalförsamlingens omröstning den 26 oktober avstå blev den svenska rösten alltså denna gång ett ja för resolutionen. Här var Sverige ett av 35 länder som valde att ”byta sida”. Finland, Estland, Polen och Japan var några andra länder som valde att ta samma steg.
Sverige agerar självdestruktivt
Samtidigt går det inte att komma ifrån att Sveriges agerande när det gäller Gaza förbryllar. Det känns nästan som om regeringen drivs av en självdestruktiv instinkt där man gör allt för att sabotera för den svenska Nato-processen.
När Sida redovisade att inga pengar hade gått till Hamas valde regeringen några dagar senare att kräva att Sida skulle gå igenom mottagarorganisationernas samtliga sociala medie-konton för att kontrollera de åsikter som framförs där. Sannolikt är detta första gången som en svensk biståndsmyndighet fått uppgift att agera åsiktspolis.
Att regeringen valde att släppa igen stödet till WeEffect, den biståndsorganisation som ligger närmast regeringens syn på näringsliv och bistånd (WeEffects medlemmar utgörs av kooperativa företag och organisationer), samtidigt som man fortsatte att puasa stöetd från några av sina största kritiker – däribland Act Svenska Kyrkan och Diakonia – kan måhända uppfattas som en lite småaktig hämnd mot högljudda kritiker. Frågan är dock hur väl detta går hem hos regeringspartiet Kristdemokraterna.
Under tiden fortsätter biståndsarbetare och journalister att dödas i de israeliska anfallen. Som vi tidigare skrivit växer också kritiken mot ledningen i de FN-organ som styrs av personer kopplade till USA, bland annat WFP, men också mot alltför tama uttalanden från ledningen inom organisationer som IRC.
Den 12 december rapporterade Rädda Barnen-rörelsen om att en av deras medarbetare och hens familj dödats:
Kanske blir omröstningen en anledning för USA att skärpa tonen – åtminstone en aning mer – mot Israels högerregering.
Men framför allt: Kommer resolutionen att innebär någon skillnad för de tiotusentals civila i Gaza som inte vet om de kommer att överleva från en dag till nästa?
På den frågan har vi inget svar.
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
