Kan koldioxidkrediter hjälpa Kenyas bönder?


Mjölkbönder i Kenya. Personerna på bilden är inte med i texten. Foto: Shutterstock.

Kenya satsar stort på koldioxidkrediter som ett sätt att kompensera utsläpp i väst och öka landets intäkter. Kenya står redan för en fjärdedel av den totala försäljningen på den afrikanska kontinenten. Men bidrar projekten verkligen till ett bättre klimat? Och får de fattiga del av pengarna?

I åratal har den kenyanske jordbrukaren John Tembo tjänat extra pengar genom att hugga ner träd i den torra skogen i närheten av sin by och sedan sälja det träkol han producerade. Men sedan ett projekt för koldioxidkrediter startade i området för tio år sedan fäller John Tembo inte längre några träd.

– Jag har slutat fälla träd eftersom vi tjänar mer pengar på kolet som de binder, säger jordbrukaren, som istället lever på att odla majs, hirs och bönor i byn Miasenyi.

Program för koldioxidkompensation ökar i antal över hela världen och ses som ett viktigt sätt att generera välbehövliga inkomster för att skydda naturen och klimatet. Samtidigt ökar granskningen av programmen – särskilt de skogsbaserade. Frågor om äganderätt till mark, hur mycket kol som faktiskt lagras och hur pengarna ska fördelas och användas har väckt debatt.

En av aktörerna på marknaden är det amerikanska företaget Wildlife Works. Sedan 2010 driver de ett program med koldioxidkrediter i mellan nationalparkerna Tsavo East och Tsavo West i Kenya. Projektet kallas Kasigau Red.

Marken ägs av lantbrukare med boskap men även närliggande samhällen får del av intäkterna som fördelas genom lokala koldioxidkommittéer. Det handlar inte om att plantera träd, utan fokus är istället på att undvika att träden fälls. Något som man menar tidigare gjordes för att göra plats för betesmark och annan odling.

När Kenya försöker bygga vidare på sin status som Afrikas föregångare på koldioxidmarknaderna ses Kasigau-initiativet som en modell och programmet står för ungefär en tredjedel av landets kompensationer, enligt uppgifter som Context har tagit del av.

Kasigau Redd+ projektet i Kenya. Foto: Chloé Farand/Thomson Reuters Foundation

Undviker avskogning

Wildlife Works projekt har lockat företag som oljejätten Shell och streamingkolossen Netflix som vill kompensera sina utsläpp genom att köpa koldioxidkrediter. 

Genom investeringar hålls mark, som annars skulle ha skövlats eller försämrats, intakt. Den uppskattade mängd kol som de bevarade träden genererar säljs som koldioxidkrediter. Kasigau-projektet var det första i världen som sålde den här typen av krediter som alltså baseras på en uppskattning av hur mycket som skulle ha skövlats om skogen inte skyddats.

Wildlife Works säger att försäljningsintäkterna, som företaget håller hemliga, finansierar lokala utbildnings-, vatten- och hälsovårdsprojekt. De säger att projektet också bidragit till att skapa arbetstillfällen och nya inkomstkällor.

Något som bekräftas av lantbrukaren John Tembo. Han säger att hans samhälle beslutat att avsätta en del av intäkterna till stipendier för utbildning som täcker kostnaderna för att han ska kunna skicka sina barn till skolan.

Hur säkra är uppskattningarna?

Miljöaktivister har dock kritiserat metoden för Wildlife Works-projektet och sagt att den överskattar hotet om avskogning och blåser upp klimatfördelarna. Andra menar att metoden kan ge upphov till ojämlikhet genom att markägare gynnas mer än samhället i stort.

Wildlife Works har avvisat kritiken och framhållit att projektet har verifierats nio gånger av tredje part. Företagets grundare Mike Korchinsky säger i en intervju att motståndet mot skogskompensation var ”ideologiskt”:

– Det är olyckligt eftersom detta är den enda mekanism vi har för att belöna skogsskydd, menar han.

Men att en tredje part har verifierat projektet verkar inte vara tillräckligt. Nyligen avslöjade tidningarna Guardian och Die Zeit att de flesta regnskogskrediter som godkänts av världens främsta certifieringsorgan Verra inte representerar verkliga koldioxidminskningar.

Liksom Wildlife Works har Verra slagit ifrån sig kritiken och säger att deras projekt varit bland de mest framgångsrika för att undvika avskogning.

Koldioxidmarknaden växer

Kenyas president William Ruto är drivande bakom African Carbon Market Initiative (ACMI) som invigdes vid FN:s klimatmöte COP27. ACMI syftar till att öka antalet krediter som genereras på den afrikanska kontinenten med 19 gånger fram till 2030, till 300 miljoner per år.

Kenya är redan en föregångare och bidrar med nästan en fjärdedel av kontinentens krediter, vilket är mest av alla länder, enligt konsultföretaget McKinsey & Co.

Ungefär två tredjedelar av dessa krediter är kopplade till trädplantering och de flesta av de andra är resultat från projekt för rena spisar. I ett tal vid COP27 i november 2022 beskrev William Ruto koldioxidkrediter som en av Kenyas viktigaste exportvaror. Regeringen har åtagit sig att se till att samhällen ”gynnas i hög grad” av projekt för koldioxidkrediter och föreslår att minst 25 procent av intäkterna ska gå till lokalbefolkningen.

– Vi vill inte döda den gås som lägger guldägget. Reeglerna för koldioxidmarknaden måste skapa ordning utan att hindra investeringar från den privata sektorn, säger Ali Mohamed, särskild sekreterare för klimatförändringar vid den kenyanska presidentens kansli.

Baserat på en analys av McKinsey & Company uppskattar Kenyas regering att de skulle kunna generera 20-25 miljoner krediter och 500 miljoner dollar i intäkter varje år fram till 2030.

Vem gynnas av Kasigau-projektet?

I Kasigau uppger Wildlife Works att det sysselsätter nästan 400 personer från lokalbefolkningen och att de stödjer allt från försäljning av traditionella vävda korgar på marknader till en inhemsk plantskola.

Företaget säger att projektet har stoppat markröjning för boskapsskötsel och minskat både olaglig koleldning och tjuvskytte.

Susan Chomba på den amerikanska tankesmedjan Afrika vid World Resources Institute, kritiserade Wildlife Works Kasigau-projekt i en artikel från 2016 i tidskriften Land Use Policy. Hon skrev att det framför var markägare som tjänade pengar på projekte,t medan många i lokalbefolkningen inte längre kunde använda skogens resurser för att generera en inkomst.

För att åtgärda detta föreslår hon att mer av intäkterna borde gå till lokalsamhället.

– De människor som har minst resurser är också de människor som har den svagaste rösten, och de kommer att uppskatta det lilla du ger dem, säger Susan Chomba i en intervju.

Wildlife Works har bestridit även den kritiken. Företaget säger att nära 70 procent av dess intäkter kommer samhällen till godo när man räknar in den personal, utbildning och utrustning som företaget tillhandahåller för att stödja lokala projekt.

Evelyn Kiriro Mwate bor i Kasigau och har ett litet jordbruk. Hon säger att projektet har varit en livlina för henne och barnen som har fått stipendier för att kunna gå på gymnasiet och nu strävar efter att hitta jobb utanför byn.

– Utan projektet hade fattigdomen ökat här, säger Evelyn Kiriro Mwate.

Samtidigt lider Kenya av den värsta torkan på fyra decennier. Trots att projektet möjliggjort att barnen får gå i skolan är livet svårt.

– Jag har en familj men ingen mat. Vi brukade få regn, men nu kommer inget regn, konstaterar Evelyn Kiriro Mwate.

Chloé Farand
Thomson Reuters Foundation

Översättning och bearbetning: Kajsa Sörman

Läs också:

Uppläsning av artikel

GRATIS NYHETSBREV – ANMÄL DIG HÄR!

* indicates required

Global Bar Magazine följer utvecklingen i världen. Du får våra senaste rapporteringar direkt i din inkorg.

Dina uppgifter används endast för att ge dig nyheter från Global Bar Magazine och Global Bar. Du kan avbryta din prenumeration genom att klicka på unsubscribe-länken i sidfoten på nyhetsbrevet.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.