Den 24 december fängslades Ihsane El Kadi, chefredaktör för Radio M and Maghreb Émergent, de sista fria och oberoende medierna i Algeriet. Säkerhetspolisen beslagtog utrustning och arbetsmaterial på redaktionen. Ihsane El Kadi hotas nu av sju års fängelse trots att inga formella anklagelser riktats mot honom. Och från EU råder tystnad.
Det var efter att Ihsane El Kadi rapporterat att den sittande presidenten Abdelmadjid Tebboune planerade att ändra konstitutionen för att kunna väljas om för en ny mandatperiod och i en tweet ifrågasatt uppgiften om att regimen lyckats ”återfå” 20 miljarder dollar som skulle ha försvunnit i en korruptionsaffär som han greps av landets säkerhetstjänst. Ihsane El Kadi hade tidigare dömts till sex månaders fängelse för en intervju han gjort med en förbjuden organisation.
Ihsane El Kadi har sedan gripandet flyttats till ett av landets fängelser, men fortfarande har igen formell anklagelse riktats mot honom.
Som grundare och chefredaktör för Radio M och Maghreb Émergent har Ihsane El Kadi varit en av Algeriets mest tongivande journalister. Radiostationen och tidningen har framför allt riktat sig till ung, urban publik. Tidningen och radion har blivit känd för sin kritik mot den algeriska regeringen och för att ge röst åt unga, progressiva röster i landet, men har också släppt fram regeringsrepresentanter i etern.
2017 guidades jag runt i Algeriets huvudstad Alger av Ihsane El Kadi. Då hade han stora förhoppningar om förändring och utveckling: det hårda förtrycket hade börjat släppa och Ihsane El Kadi såg framför sig en tid då turister skulle kunna komma till det slutna landet och besöka de kvarter i huvudstaden Alger som gjort odödliga genom filmen Slaget om Alger.
Två år senare, 2019 exploderade protesterna i Algeriet genom den ungdomliga Hirak-rörelsen. Regimen blev tvungen att öppna upp. Efter att president Abdelaziz Bouteflika tvingades avgå på grund av kraven på demokratiska reformer och en förändring av regeringen valdes Abdelmadjid Tebboune till president.
Men ganska snart försämrades situationen på nytt och allt fler journalister och aktivister fängslades. 2021 stängdes de flesta av landets oberoende medier ner och flera utländska medieföretag förlorade sina tillstånd att verka i landet.
Idag sitter en stor del landets aktivister och journalister fängslade och enligt uppgifter har Algeriet över 300 politiska fångar. I april 2022 dog en av Hirak-rörelsens förgrundsfigurer Hakim Debazii i det fängelse där han satt. På Freedom House lista över länder klassas Algeriet som ett icke-fritt land. Och när de sista fria medierna nu stängs förlorar också ett 30-tal journalister jobbet.
Ända sedan det blodiga frigörelsekriget från Frankrike har Algeriet varit ett mer eller mindre stängt land. Under 1990-talet präglades Algeriet av ett blodigt inbördeskrig som på många sätt var en föregångare till de konflikter mellan regeringar och islamistiska grupper som senare blossade upp i andra länder i regionen.
Konflikten började när det islamistiska partiet FIS vann valet 1992, men dess seger accepterades inte av den dåvarande regeringen. Detta ledde till att våldsamma protester bröt ut, och snart hade landet drabbats av ett inbördeskrig mellan regeringen och islamistiska grupper. Konflikten kom att bli mycket blodig, med tusentals dödsoffer på båda sidor. Regeringen använde sig av militär makt för att undertrycka protester och islamistiska grupper använde sig av våld och terror mot civila för att försöka vinna makt.
Inbördeskriget slutade 2002 när de flesta islamistiska grupperna lade ner sina vapen och regeringen gjorde viktiga förändringar i landet, inklusive att ge mer makt åt civilsamhället. Konflikten är fortfarande en känslig fråga då ingen säkert vet vad som hänt de många tusen som försvunnit efter att ha förts bort.
Men trots den alltmer försämrade situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna och det faktum att Algeriet har nära band till Ryssland har tystnaden varit närmast kompakt i Europa, även om en grupp EU-parlamentariker hösten 2022 försökt väcka frågan om Algeriet och det faktum att landet stött Ryssland i de flesta FN-omröstningar som hållit sedan invasionen. Rapporteringen från landet i medier är också mycket begränsad.
– Situationen är värre än på många år, men vi får inget stöd utifrån. Vi är oroliga för att EU väljer att blunda för det som sker i Algeriet, eftersom man behöver leveransen av gas och olja härifrån. Det vet regimen som känner sig stärkt i att den kan göra vad den vill utan att någon bryr sig, säger en algerisk forskare som av säkerhetsskäl ber att få vara anonym.
David Isaksson
Lyssna också på
