KOMMENTAR. Samtidigt som Latinamerikas största journalistfestival pågår i Colombia kommer alarmerande siffror kring pressfriheten i regionen. Av de 57 journalister som under 2021 dödades i världen kom 25 från Latinamerika – en situation som är den värsta på 30 år.
De åsikter som framförs i artikeln är författarens egna.
Regnet vräker ner över Colombias huvudstad Bogotá och folk trängs för att komma in i konferenssalen där årets Gabo-pristagare ska utses. Gabo, det är det latinamerikanska smeknamnet för Gabriel Garcia Marquez som för exakt fyrtio år sedan tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Men dessa dagar handlar det i första hand om journalistik, och inte litteratur.
Vad få utanför Latinamerika känner till är att Garcia Marquez framför allt var journalist. Det var som reporter på en colombiansk landsortstidning han började sin bana och under större delen av sitt liv fortsatta han att skriva artiklar. Garcia Marquez startade också den stiftelse för att värna god journalistik som idag bär namnet Fundación Gabo.
Med uppgiften att stimulera och uppmuntra delar Fundación Gabo ut de finaste och mest prestigefyllda priserna som en journalist kan få i Latinamerika. I år var pristagarna fem, förutom det prestigefyllda priset för livslång verksamhet som gick till den mexikanske journalisten och författaren Juan Villoro.
Av årets fem priser går två (foto och multimedia) till reportage från krigets Ukraina. Ett pris går till redaktionen för Agencia Ocote i Guatemala som på flera plattformar berättar om den fruktansvärda branden för några år sedan på en ungdomsvårdsanstalt i Guatemala där ett 40-tal flickor brändes inne.
Gabriel Garcia Marquez litterära stil har satt en stark prägel på det journalistiska berättande i Latinamerika där cronicas, det litterära reportaget, har en särskilt framträdande roll. Festival Gabo hyllar berättandet. Under de tre dagar festivalen pågår genomförs mängder med samtal, diskussioner och workshops med deltagare från hela Latinamerika. Men det sker mot en tung bakgrund. En av de som skulle ha medverkat, den colombianske journalisten Rafael Emiro Moreno, mördades bara en knapp vecka tidigare.
Och han är inte ensam. Av de ca 57 (det exakta antalet varierar lite med källan) journalister som dödades under 2021 kom 25 från Latinamerika, varav femton från Mexiko. Förutom detta sitter många journalister fängslade i Nicaragua och på Kuba.
Latinamerikanska journalister är vana vid våldet och man skulle nästan kunna säga att det löper som en röd tråd, ända från Gabriel Garcia Marquez författarskap, som så starkt präglat också det journalistiska berättandet. Samtidigt finns glädjen där – och det absurda. Frågan är bara hur länge.
Det som skiljer situationen från tidigare år är att en stor del av de som dödats har blivit det i demokratiska länder med Mexiko, samtidigt som världen och de egna regeringarna mest verkar se på.
Varför gör inte beslutsfattare och valda politiker mer? Sverige är där, viktigt svenskt stöd går till medier i Latinamerika, men fler länder behövs. Och vad gör EU? Finns det någon som har kraft nog att bry sig om annat än det ryska anfallskriget mot Ukraina?
– Vi får inte acceptera den normalisering av diktaturen som nu sker. Vår uppgift är att berätta vad demokrati innebär och att skildra det som sker, sa Carlos Fernando Chamorro, chefredaktör för den nicaraguanska tidningen Confidencial som sedan flera år ges ut i exil från grannlandet Costa Rica, under ett av seminarierna.
Festival Gabo är en medborgarnas och journalistikens fest, sa stiftelsens chef Jaime Abello i samband med att festivalen öppnades och pristagarna presenterades.
Frågan är bara: Hur länge orkar Latinamerikas journalister fortsätta i en värld där magisk realism ersatts av hänsynslöst våld?
David Isaksson
Läs också
