Konflikten mellan Mali och Frankrike hårdnar


En fransk soldat i Barkhanestyrkan. Foto. Shutterstock.

ANALYS. I det västafrikanska landet växer de anti-franska stämningarna och allt fler sluter upp bakom de militärer som tagit makten. Landet utvisar nu den franska ambassadören och de danska trupperna har lämnat landet. Frågan är om Mali helt kommer att bryta med Frankrike, skriver Hans Eriksson i denna analys.

Detta är en analys. De åsikter som framförs i texten är författarens egna.

Nyligen demonstrerade tusentals malier i Bamako och flera andra städer till stöd för regeringen efter beslutet av den regionala samarbetsorganisationen ECOWAS om långtgående sanktioner, stödda av Frankrike, USA och EU – och detta trots att övergångsregeringen skjutit upp val och övergång till civilt styre i upp till fem år. Några av deltagarna sade att de inte demonstrerade för juntan, utan för att försvara landet. ”Idag ser hela världen var den folkliga legitimiteten finns”, sade den civila premiärministern Maiga, samtidigt som han gjorde en historisk jämförelse med motståndet mot den franska kolonialmakten. 

Flera deltagare i demonstrationerna hyllade den nationella suveräniteten, stöd till armén och krävde omförhandling av försvarsavtalet med Frankrike. Även krav på ryskt säkerhetsstöd hördes. Premiärministern tackade också Ryssland och Kina för att de lagt in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot ett franskt förslag om stöd till ECOWAS sanktioner mot Mali. Det kan tilläggas att Mali har gamla kontakter med det tidigare Sovjet sedan president Modibo Keita bröt med Frankrike under de Gaulle på 1960-talet. Den nuvarande premiärministern Maiga har till exempel själv fått sin utbildning i Ryssland.

Sedan militärkuppen i augusti 2020 efter folkliga protester mot en korrupt civil president och ett alltmer förvärrat säkerhetsläge, styrs Mali av en övergångsregering med flera civila ministrar inklusive primärminister, erkänd av bland annat ECOWAS. Efter en andra kupp i maj 2021 (också den erkänd av ECOWAS och det internationella samfundet), har den nya civila premiärministern Choguel Maiga antytt att det ursprungliga överenskomna datumet för att kunna ordna trovärdiga val den 27 februari 2022, var tekniskt och politiskt orealistiskt att hålla, förutom det svåra säkerhetsläget. 

Övergångsregeringen ordnade ett nationellt rådslag bland civilsamhället, religiösa ledare och politiska partier (flera partier har dock vägrat deltaga, då de ansett det bara skulle bekräfta juntans verklighetsbeskrivning) som den 30:e december 2021 presenterade rekommendationer om konstitutionella reformer som begränsad presidentmakt, reducering av det stora antalet politiska partier samt en tidtabell för återgång till civilt styre med lokala val, val till nationalförsamlingen och till sist presidentval. Tidsperioden för genomförandet av alla dessa reformer och val angavs till mellan sex månader och fem år. Det är dock bara det uppskjutna valet som väckt reaktioner internationellt.

När övergångsregeringens president överste Assimi Goita och flera ministrar presenterade slutsatserna inför ECOWAS extra statschefsmöte, reagerade organisationen omedelbart med att införa omfattande sanktioner (stängda gränser, frysta banktillgångar, handelsblockad) som en följd av beslutet att inte hålla val den 27:e februari 2022. Detta skedde trots att Mali sökte förståelse för det svåra säkerhetsläget och ville förhandla om datum. Grannlandet Guinea-Conakry, som också styrs av en övergångsregering sedan statskuppen 2021, förklarade att man inte stänger gränsen till Mali. Det skäl som anges är en ”panafrikansk hållning” med hänvisning till det historiska Mandinkaimperiet på 700-talet, som både omfattade Guinea och Mali. Även Algeriet och Mauritanien håller gränsen till Mali öppen. Det är främst Senegal och Elfenbenskusten med hamnarna i Dakar och Abidjan som drabbas.

Ryskt veto mot sanktioner
Efter ECOWAS sanktioner har organisationen fått stöd av Frankrike, EU och USA. Frankrike har försökt få till stånd ett stöd för ECOWAS sanktioner i FN:s säkerhetsråd, men Ryssland och Kina lade in veto. Dessa önskade större förståelse för det svåra säkerhetsläget och nödvändigheten av en förlängning av övergångsperioden till civilt styre. Som ordförande i EU under första halvåret 2022 har Frankrike också diskuterat frågan om sanktioner mot Mali med EU:s utrikes- och försvarsministrar, varas länder i flera är engagerade i den europeiska styrkan Takuba, som strider direkt tillsammans med Malis armé. Flera länder var tveksamma att fortsätta stödet till Malis armé om övergångsregeringen bjuder in den ryska Wagnerstyrkan. Sveriges utrikesminister Ann Linde har angett att den svenska truppen ska tas hem under 2022. Dock är Frankrike besviket att Sverige inte utnyttjat optionen om förlängning eller fördubbling av styrkan under avtalstiden. Samtidigt har Danmark redan börjat dra tillbaka sina styrkor, vilket inte skulle ha skett nu.

FN:s generalsekreterare Guterres hoppas att en snabb kontakt med Malis regering skall leda till att ”en acceptabel tidtabell och andra åtgärder i samma riktning ska presenteras så att ECOWAS sanktioner kommer att successivt att lyftas”. Han är i kontakt  med ECOWAS och AU för att skapa villkor som tillåter Malis regering att inta en acceptabel position för att skynda på övergången till civilt styre. Detta skulle bidra till att återuppta normala relationer mellan Mali och internationella samfundet.

I december 2021 redogjorde Frankrike för vilka krav för att fortsätta den väpnade kampen sedan nio år mot jihadister inom Barkhanestyrkan. De omfattade genomförandet av och stopp för den ryska privata paramilitära Wagnerstyrkan. I december 2021 överlämnade Barkhane tre baser i norr, (Timbuktu, Kidal, Tessalit), till Malis armé. Den europeiska Takubastyrkan, för närvarande cirka 900 soldater från nio olika länder, inklusive Storbritannien, Norge och Sverige (150 soldater) är tänkt att successivt ta över. Frankrikes hot att dra tillbaka allt militärt stöd har dock börjat luckras upp, trots att Mali inte tillmötesgått kraven. Nu sägs att så länge ryska militära rådgivare, och Wagnerstyrkan sätts in i norr är det ingen risk för kontakt och konflikt. Samtidigt har relationen mellan Frankrike och Malis övergångsregering drastiskt försämrats.

Ambassadör utvisad
Frankrike har starkt kritiserat Mali regeringsbeslut att inleda dialog med två jihadistgrupper, som Barkhane stridit mot och som dödat franska soldater. Nyligen har regeringen talat om behovet att omförhandla försvarsavtalet med Frankrike och göra det mera balanserat. Premiärminister Maiga menar att försvarsavtalet ”gör oss till en stat som inte ens kan flyga över vårt territorium utan Frankrikes tillstånd”. Den 31:a januari beordrade Mali Frankrikes ambassadör att lämna landet inom 72 timmar sedan Frankrikes utrikesminister LeDrian kallat övergångsregeringen ”illegitim”, ett ord som president Macron använde redan sommaren 2021 utan större reaktion från Mali.

En orsak till den starkare reaktionen nu kan vara att man från Mali sida upplever att Frankrike utövat påtryckningar på ECOWAS att införa omfattande sanktioner. Maiga säger nu att Mali kommer att överklaga ECOWAS beslut om ”illegala” sanktioner i afrikanska och internationella institutioner. Inom vissa grupper jämförs överste Assimi Goita med Thomas Sankara i Burkina Faso, en revolutionshjälte som stod upp mot utländskt inflytande.

Malis regering har, utöver den hemliga och inofficiella inbjudan till Wagnerstyrkan (ett antal har redan anlänt och är på väg till norr), sedan flera år bilateralt militärt samarbete med Ryssland från vilket bland annat ryska stridshelikopter och militärrådgivare nyligen anlänt. Det har även rapporterats från flera källor att ryska soldater deltagit i strider mot jihadister (IS-anslutna Katiba Macina) tillsammans med maliska armén i mellersta delen av landet.  

Frågan är nu vad som händer den närmaste tiden. Malis övergångsregering försöker hålla dörren öppen för förhandlingar med ECOWAS och hoppas på en kompromiss kring sanktionerna genom en förhandling mellan afrikaner – utan utländsk påtryckning. ECOWAS borde kunna visa litet mera förståelse och flexibilitet för den mycket komplexa situationen Mali befinner sig i, menar många. 

Liten risk för total brytning
Men trots att relationerna till Frankrike mitt under franska presidentvalskampanjen försämrats till bottennivå är det litet som talar för en total brytning. För mycket står helt enkelt på spel för båda parter. Sannolikt kan underhandskontakter och medling av FN:s generalsekretare leda till att de svåraste knutarna löses upp med ECOWAS sanktioner. Alger-avtalet från 2015 inklusive förhandlingar med vissa rebellgrupper om autonomi i norr, som har gått i stå, behöver då återuppstå i någon form. Kontakter ska också ha inletts mellan religiösa ledare som den erkände imamen Dicko, och två tuaregiska rebellgrupper.

Det står samtidigt helt klart att den franska Barkhane-styrkan inte lyckats skydda befolkningen från jihadistattacker och att de anti-franska stämningar blivit allt starkare. Enbart militära aktioner är inte tillräckligt, utan socio-ekoomisk utveckling och lokal försoning måste starkare betonas om fred ska nås. Därför är det inte troligt att det ryska bilaterala militära stödet, eller privata Wagnerstyrkan kommer att lyckas bättre än vad Frankrike gjort. 

Alla parter i Mali, såväl politiska partier som grupper från civilsamhället, är överens om nödvändigheten av långtgående politiska reformer. Däremot går åsikten isär om den militärdominerade övergångsregeringen är rätt aktör, eller om en civil övergångsförsamling har bättre förutsättningar att lyckas. Men mycket talar för att ett ökat religiöst islamskt inflytande över till exempel familjerätt kan komma att bli en del av en framtida kompromiss.

Hans Eriksson
utvecklingsekonom och Västafrikakännare

Bakgrund: Vad är Wagnerstyrkan?

Den privata Wagnerstyrkan, som nu anländer till Mali, sägs styras av en rysk oligark, affärsmannen Yevgeny Prigozhin med nära relation till president Putin, hans före detta kock. Wagnerstyrkan är ökänd för övergrepp mot civilbefolkningen i flera av de länder Syrien, Libyen, Mozambique och Centralafrikanska republiken, där den varit aktiv. I det senare landet har Wagnerstyrkan spelat en stor roll som livgarde åt folkvalda presidenten och deltagit i direkta strider med rebeller. Som betalning har Wagner fått fritt att roffa åt sig av naturtillgångar, främst diamanter. Handelsmän har också klagat på att de fått betala högre tullar på importerade varor på grund av regeringens behov att betala för Wagners säkerhetstjänster.

Läs också

Uppläsning av artikel

Nyhetsbrev

Samtycke

Global Reporting kommer att använda informationen du tillhandahåller på det här formuläret för att hålla kontakt med dig och uppdatera dig kring Global Bar och andra projekt.

Du kan ändra ditt samtycke när som helst genom att klicka på unsubscribe länken i sidfoten på email du mottar från oss, eller genom att kontakta oss på info@globalreporting.net. Vi behandlar din information med respekt. För mer information om våra sekretesspraxis, besök vår hemsida. Genom att klicka nedan godkänner du att vi får behandla din information i enlighet med dessa villkor.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.