Många tror att billiga varor automatiskt innebär sämre arbetsvillkor för de som gjort jobbet, jämfört med dyra märken. Men tyvärr är det inte så enkelt. I många fall sker produktionen på samma fabrik – och under samma vidriga förhållanden. Ett aktuellt fall gäller Ralph Lauren, skriver människorättsjuristen Parul Sharma.
Väldigt ofta ser jag en tendens i Sverige, bland civilsamhällsorganisationer och konsulter att koppla billiga produkter till sämre hållbarhetsnivåer, det vill säga sämre tillstånd hos arbetstagare, och sämre hantering av närmiljön i de fallen vår produkt eller pryl är billig att inhandla här hemma i Sverige. Köp tre betala för en är per automatik sämre arbetsförhållanden. Med den logiken är alltså dyrare produkter mer hållbara. Min erfarenhet inom revision och granskning de senaste tjugo åren av en rad branscher visar att det absolut inte behöver vara så. Jag förstår tanken bakom resonemanget och jag önskar att det var så enkelt. Det som kan skilja sig åt är tillgången till vissa produktionsenheter tillhörande ”billigare kedjor” det vill säga att de är aningen enklare att granska. Men i många fall delas någorlunda samma leverantörskedjor av billigare märken och dyrare märken, vardagsprodukter och lyxvaror tillsammans i samma produktionsröra. ”Vi får arbeta kontinuerligt, ofta hela natten, sova klockan 03.00 för att vakna klockan 05.00 för ytterligare en hel dag”, beskriver en kvinna. ”Våra chefer bryr sig inte. De bryr sig bara om produktionen”, säger en kvinna till BBC:s granskande reporter under en granskning gjord i oktober och november 2020.
Tvingas till övertid
BBC har undanhållit namnen på de som gick med på att intervjuas, liksom namnen på de lokala fabrikerna i Indien, för att skydda arbetarnas säkerhet. Det är denna gång indiska arbetare som producerar åt Marks & Spencer, Tesco, Sainsbury och lyxiga Ralph Lauren. ”Vi får inga toalettpauser, vi får inte ens tid att dricka vatten. Vi får knappt tid att äta lunch,” uttrycker en kvinna. Hon beskriver hur en chef ställer sig i matsalen och blåser i en visselpipa för att skicka tillbaka arbetarna till produktionen. En annan anställd berättade att personalen tvingades arbeta övertid och förhindrades att åka hem tills det att extraarbetet var klart. ”De har ökat vår arbetsbelastning! Vi tvingas stanna sent för att slutföra arbetet, om vi inte gör detta skriker de på oss och hotar att sparka oss. Vi är rädda eftersom vi inte vill förlora våra jobb.” Och det här är inte första gången något liknande avslöjas. Journalister har vid fler tillfällen rapporterat om vidrig arbetsförhållanden vid fabriker som producerar för bland annat Prada och Fendi. Även i Europa har lyxmärken avslöjats med att producera varor med hjälp av papperslös arbetskraft och under närmaste slavliknande förhållanden.
Greenwashing och floskler
Ralph Laurens rapport om globalt medborgarskap och hållbarhet från 2020 säger att företaget är ”engagerat i att bedriva vår globala verksamhet etiskt med respekt för värdigheten hos alla människor som tillverkar våra produkter”. Rapporten innehåller också ett löfte om att säkerställa att anställda ”inte får få arbeta för mycket övertid” och säger att det inte ska finnas ”verbala trakasserier, tvång, straff eller andra kränkningar av arbetsrätten”.Dessa märken är alla medlemmar i Ethical Trading Initiative (ETI) som sedan något år tillbaka även finns i Sverige. Ett medlemskap innehåller ett löfte om att se till att arbetstiden inte är för hög, övertiden ska vara frivillig och att arbetstagare inte får utsättas för verbal kränkning, hot eller annat våld. I ett uttalande skriver Ralph Lauren att företaget är djupt bekymrat över påståendena från BBC och ska undersöka detta. ”Vi kräver att alla våra leverantörer uppfyller strikta driftsstandarder för att säkerställa en säker, hälsosam och etisk arbetsplats, och vi utför regelbundna tredjepartsgranskningar vid alla fabriker”, säger företaget. Fabriken som levererar modemärket förnekade de anställdas anklagelser och sa att fabrikens regler överensstämmer med lagen. De tre stormarknadsvarumärkena har alla uttryckt att de var chockade över att höra rapporterna och arbetar tillsammans för att säkerställa att problemen åtgärdas, särskilt med fokus på den extrema arbetstiden. Sainsburys menar att de ”insisterar på ett antal åtgärder som leverantören måste vidta för att vi ska kunna fortsätta arbeta med dem”, medan vi fortsätter att noggrant övervaka arbetsplatsen”. Tesco lägger till med: ”Vi tolererar inte några som helst kränkningar av arbetstagarnas rättigheter och undersöker fullständigt dessa anklagelser så snart vi blev medvetna om dessa. Vi är djupt oroliga över vad vi fann.”
Dyrt inte alltid bäst
BBC:s granskning visar alltså att dyrt nödvändigtvis inte är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv. Som konsumenter måste vi därför alltid ställa krav – fråga och ifrågasätta. Du kan skriva på dessa företags Facebook- och LinkedIn-sidor och ställa en fråga och kräva konkreta åtgärder. En kommentar om bojkott kan hjälpa på vägen. Kontakta också gärna ETI Sverige och fråga vad de avser göra åt dessa fyra bolag som ingår i deras initiativ.
Även en dyr Ralph Lauren-kavaj kan visa sig riktigt smutsig.
Parul Sharma
Människorättsjurist med fokus på hållbarhetsfrågor
