Kan Burkina Faso bli en demokratisk förebild?


CDP:s högkvarter i Ouagadougou med tydligt budskap om Blaise Compaorés fortsatta närvaro trots sin frånvaro i burkinska politik. Foto: Sten Hagberg.

Den 22 november 2020 är det dags för president- och parlamentsval i Burkina Faso. Säkerhetsproblem påverkar valen och många vallokaler kommer inte att kunna öppnas. Samtidigt ser valet ut att kunna genomföras på ett bra sätt. Debatten är öppen och i pressfrihet rankas Burkina Faso högre än USA. Därmed kan Burkina Faso bli en demokratisk förebild för regionen, skriver Sten Hagberg i denna analys.

Situationen i Burkina Faso är långtifrån enkel. Säkerhetsproblem, främst orsakade av terroristgrupper med kopplingar till al-Qaida respektive Islamiska Staten, påverkar valen. Idag är det uppskattningsvis en tredjedel av landets territorium som inte kontrolleras av landets försvars- och säkerhetsstyrkor, vilket i sin tur fått till följd att mer än en miljon burkinier är internflyktingar. Dessutom ställer förändringar i övriga delar av Västafrika saker och ting på sin spets.

Samtidigt som president- och parlamentsval är viktiga för att skapa demokratisk legitimitet, ställer president Keïtas framtvingade avgång i grannlandet Mali i augusti 2020 frågan om den av internationella observatörer ofta framförda ståndpunkten att ”dåliga val är bättre än inga val alls” verkligen går att försvara i längden. I Elfenbenskusten och Guinea har presidenterna Alassane Dramane Ouattara respektive Alpha Condé nyligen omvalts för en tredje mandatperiod, helt i strid med respektive lands författning. Och frågan är om Senegals president Macky Sall inte då blir lockad att göra samma sak …

Det var precis den typen av författningstrixande som ledde till Blaise Compaorés fall i Burkina Faso i oktober 2014. Överlag växer sig folkliga protester mot vanstyre allt starkare i Västafrika, inte minst bland unga. Och säkert är att övergångsstyret i Mali kommer ha direkt påverkan på situationen i Burkina Faso när det gäller säkerhet och demokratiska förändringar. 

Men de förestående valen i Burkina Faso ser däremot ut att kunna genomföras på ett bra sätt. Valmyndigheten agerar självständigt och debatten är öppen och fri där samtliga kandidater kan nå ut i den statliga televisionen.

I oktober besökte också biståndsminister Peter Eriksson Burkina Faso och la ut en liten film med sina intryck från besöket samtidigt som han passade på att ge moderaterna en känga för deras förslag om att skära ned biståndet:

Huvudkandidaterna i valet
Den 22 november 2020 genomförs president- och parlamentsval i Burkina Faso. Sittande president Roch Marc Christian Kaboré, Mouvement du Peuple pour le Progrès (MPP), utmanas av sammanlagt ett dussin kandidater från olika politiska partier. Kaboré som valdes i november 2015 ställer upp för en andra (och sista) mandatperiod. Det finns ingen risk för författningstrixande i Burkina Faso. Inte den här gången i alla fall.

Bland Kaborés utmanare finns ett antal kandidater som representerar olika former av politisk opposition. Parlamentets oppositionsledare Zéphirin Diabré, Union pour le Progrès et le Changement (UPC), är en huvudkandidat som ännu en gång utmanar Kaboré. Han kom tvåa i presidentvalet 2015 i första valomgången med knappt 30 procent av rösterna mot Kaborés dryga 53 procent. Diabrés UPC fick 33 mandat av 127 möjliga i parlamentet, mot MPP:s 55 mandat. Men under den gångna mandatperioden har Diabré också haft interna stridigheter och avhopp. Dessutom försvåras hans chanser av det som ingen vill säga högt, men som också påverkar politiken i Burkina Faso: etnicitet. Diabré är bissa och anses därför ha sämre chanser att vinna i områden som domineras av mossi, som beräknas utgöra 50 procent av befolkningen.

Det tidigare regeringspartiet Congrès pour la Démocratie et le Progrès (CDP) med Blaise Compaoré som moralisk ledare och partiets grundare har genomgått en splittring. Under de senaste åren har CDP:s presidentkandidat Eddie Komboïgo mött motstånd. Det ledde till en splittring under 2019. Utbrytarna ställde sig istället bakom Kadré Désiré Ouédraogos kandidatur. Den senare, som var premiärminister 1996-2000, var mellan 2012 och 2016 ordförande för ECOWAS-kommissionen – dvs. de västafrikanska staternas ekonomiska organisation (CEDEAO/ECOWAS). Sedan 2018 arbetade ledande CDP-medlemmar för att Ouédraogo skulle bli CDP:s presidentkandidat, men så blev det alltså inte. Istället bildade utbrytarfalangen partiet Mouvement Agir ensemble pour le Burkina Faso. Brytningen med CDP var ett faktum.

Valvägg i Ouagadougou. Kandidaterna tävlar om utrymmet. Foto: Sten Hagberg.

Bland andra partier märks tidigare kulturministern Tahirou Barrys Mouvement pour le Changement et la Renaissance (MCR). Barry driver en kampanj grundad i moraliska och kulturella värden. Barrys kandidatur försvåras även av hans etniska ursprung; som peul/fulani har han i praktiken ingen chans att bli vald. Le Faso Autrements Ablassé Ouédraogo, utrikesminister 1994-99, ställer upp men hans chanser bedöms också vara små. 

Sankaristpartiet Union pour la Renaissance/Parti Sankariste (UNIR/PS) med partiledaren Benewende Sankara, som sedan 2015 är parlamentets förste vice talman och del av MPP:s regeringsunderlag, ställer upp i parlamentsvalet. Samma sak gäller Parti pour le Développement et le Changement (PDC), ett parti grundat av den tidigare kvinnliga presidentkandidaten och numera Justitieombudsmannen Saran Sérémé. PDC kampanjar för att Kaboré ska bli omvald. Några nya partier har bildats sedan 2015. Ett är SENS (Servir et non se servir) som leds av advokaten Guy Hervé Kam, som var en av civilsamhälleorganisationen Balai Citoyens språkrör. 

SENS säger sig arbeta för en ”verklig förändring” och ställer endast upp i parlamentsvalet. Balai citoyen var drivande i det folkliga upproret som ledde till att Compaoré fall 2014, men fram tills SENS grundande tidigare i år har man hållit partipolitiken på en armlängds avstånd. Det återstår att se om SENS kommer att få några mandat och i förlängningen något reellt inflytande i parlamentet.

Ett annat nytt parti är Mouvement Patriotique pour le Salut (MPS), som leds av professorn i statsvetenskap och offentlig rätt, Augustin Loada. Partiets presidentkandidat är Isaac Yacouba Zida, överstelöjtnanten som tog makten i samband med Compaorés fall och sedan var premiärminister under övergångsregimen 2014-15. Sedan 2016 befinner sig Zida i exil i Kanada. Zida riskerar att åtal om han återvänder till Burkina Faso, eftersom han bland annat anklagas för förskingring. Men anklagelserna kan också ses som ett försök att få bort en stark presidentkandidat. Zida har heller inte deltagit i valkampanjen och chanserna att göra ett bra val bedöms som små. Trots detta är det intressant att MPS representerar Övergångsregimen 2014-15. På ett valmöte deklarerade en ledande partiföreträdare: ”Zida är inte i Burkina Faso, men han är inte död”. Det indikerar att Zida kan komma att vara en stark kandidat om fem år.

Endast en kvinnlig presidentkandidat ställer upp: Yéli Monique Kam med sitt parti Mouve­ment pour la renaissance du Burkina (MRB). Partiet driver i synnerhet frågan om att i grunden reformera utbildningssystemet och kallar sig för ”Bokens parti”. Kam har gjort en intressant valrörelse med mycket små medel och har rönt respekt i många läger. Men i Burkina Faso är det dessvärre ännu utopiskt att tro att en kvinna skulle väljas till president. 

Maktskifte efter andra valomgång?
Huvudkandidaterna är Roch Marc Christian Kaboré, Zéphirin Diabré, Eddie Komboïgo och Kadré Désiré Ouédraogo. Kaborés största chans att bli omvald är att vinna direkt med mer än 50 procent av rösterna i första valomgången, då samtliga kandidater deltar. Det var det som ledde honom till seger 2015. Och allt pekar på att Kaboré kommer att vinna på knockout – ”un coup K.O.”, som en valslogan lyder. En eventuell andra valomgång i vilken ettan och tvåan från första valomgången ställs mot varandra skulle kunna göra ett Kaboré ställs mot en hastigt uppkommen allians. Men det är inte särskilt sannolikt. 

Istället tyder det mesta på att president Kaboré kommer att vinna valet och att det kommer att genomföras fritt och rättvist. Han står för stabilitet och är allt annat än extrem i sina utspel. Snarare anklagas han för att vara en ”mjukis” som låter andra hållas. Han står också för kontinuitet i sin egenskap av tidigare premiärminister och talman under Compaorés långa maktinnehav. Detta historiska faktum används också emot Kaboré. 

Samtidigt har Kaboré genomfört en rad åtgärder som bryter med Compaoré-eran. Rättsfall har tagits upp och kuppmakarna från september 2015 dömdes till långa fängelsestraff i en väl genomförd offentlig rättegång. Politiska mord från Compaoré-tiden har överförts till rättsväsendet. Och debatt- och samtalsklimatet är friare och öppnare. Burkina Faso rankas högt (38:e plats) när det gäller pressfrihet och hamnar högre än USA (45:e plats) och alldeles efter Frankrike (34:e plats). 

Det största hotet mot Kaborés omval i november 2020 är kanske i själva verket många burkiniers besvikelse över att ingenting i grunden förändrats. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att uttrycket ”val vinns på landsbygden men makten förloras i stan” gäller. MPP:s partiapparat och resurser talar för president Kaboré

Men när det gäller parlamentsvalet är det ganska ovisst. Det är inte troligt att MPP:s får egen majoritet och då tar av nödvändighet det politiska hantverket vid. Allianser ska byggas och konsolideras. Och kompromisser förhandlas fram. Det är i sig ett bra tecken för den burkinska demokratin – kompromisser och uppgörelser är nödvändiga i politiken på det möjligas konst. Det är bra för stärkandet av demokratisk kultur.

En schysst valkampanj?
Precis som i de flesta länder spelar pengar en avgörande roll i burkinsk politik. Den som har resurser att bekosta kampanjer och stötta valarbetare och mötesdeltagare ekonomiskt har ett stort försteg. Samtidigt har medierna verkligen gett utrymme åt de olika kandidaterna. Alla 13 presidentkandidaterna har intervjuats i den statliga televisionen och radio- och tevereportage från valmöten. Även de mindre och resurssvaga partierna kan synas i media. Den kvinnliga presidentkandidaten Kam sade på ett valmöte att hon inte har några pengar att dela ut men vill bli vald på grund av sitt program och sina idéer.

Kampanjkläder med partisymboler är numera förbjudna enligt vallagen i Burkina Faso. Tanken är att resursstarka partier och aktörer inte ska kunna dela ut t-shirts, kepsar eller kläder till mötesdeltagare utan alla ska ha en schysst chans. Valmyndighetens ordförande, den tidigare journalisten och aktivisten Ahmed Newton Barry har visat integritet och ordning och reda.

Burkina Faso och sankarismen
Sedan han blev vald har president Kaboré lyckats förvalta en del av president Thomas Sankaras arv. Sankara var den revolutionäre presidenten som dödades i den kupp som förde Compaoré till makten 1987. Kaboré som länge stod Compaoré nära (som premiärminister på 90-talet och parlamentets talman på 00-talet) verkade tidigare för att sudda ut minnet av den revolutionäre Sankara. Men i samband med Compaorés fall växte sankarismen i styrka. Thomas Sankara, som länge var de ungas hjälte blev en symbol för anti-imperialism, mod och hederlighet – för att vara en rakryggad visionär helt enkelt!

Ett minnesmonument byggs nu på platsen där Sankara sköts till döds. En aveny heter numera Avenue Président Thomas Sankara. Och symboliskt nog heter ex-Boulevard Charles de Gaulle idag Boulevard Thomas Sankara. Den 15 oktober 2020 döptes universitetet Ouaga 2 till Thomas Sankara universitetet. Kaborés regeringspartner UNIR-PS är ett sankaristparti som säkert drivit på detta, samtidigt som president Kaboré politiskt kunnat utnyttja detta engagemang. I dagens Burkina Faso har Sankara blivit en hjälte och förebild.

Memorial Thomas Sankara byggs i det som var Burkina Fasos politiska och militära epicentrum, Conseil de l’Entente, där också Sankara dödades. Foto: Sten Hagberg.

Sammantaget tyder allt på att president Kaboré vinner i första valomgången i ett val som förväntas genomföras fritt och rättvist, trots allvarliga säkerhetsproblem och trots de många frågor som återstår att lösa. Det skulle bli en viktig signal till skakiga demokratiska processer på andra håll i Västafrika.

I bästa fall skulle detta också kunna ge förnyad energi och kraft i kampen mot terrorismen i hela Sahel-regionen. Olika västafrikanska arméer och internationella militära styrkor behöver nå framgång och militärt slå ut terroristgrupperna, men det behövs också en politisk lösning och dialog, även med ledarna för några av terroristgrupperna. Lägg därtill att terrorismens ekonomiska bas utgörs av maffianätverk av vapenhandel, drogkarteller och människosmuggling så är det klart att en demokratiskt vald president i schyssta val i Burkina Faso är ett viktigt steg i rätt riktning.

Sten Hagberg

Professor i kulturantropologi och föreståndare för Forum för Afrikastudier, Uppsala universitet. Direktör för Laboratoire d’Anthropologie Comparative, Engagée et Transnationale (LACET)

Hör också intervjun med Sten Hagberg i Global Podd

 

Nyhetsbrev

Samtycke

Global Reporting kommer att använda informationen du tillhandahåller på det här formuläret för att hålla kontakt med dig och uppdatera dig kring Global Bar och andra projekt.

Du kan ändra ditt samtycke när som helst genom att klicka på unsubscribe länken i sidfoten på email du mottar från oss, eller genom att kontakta oss på info@globalreporting.net. Vi behandlar din information med respekt. För mer information om våra sekretesspraxis, besök vår hemsida. Genom att klicka nedan godkänner du att vi får behandla din information i enlighet med dessa villkor.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.