Mitt mekaniska skrivande


New York, mot dagens slut.

Snart så hade det vankats en längre New York-vistelse. Prognosen indikerar starkt på att den får skjutas upp för den här gången. Just därför kommer jag mekaniskt att skriva om några av mina favoritintryck från staden New York, som sannerligen är svåra att få här i Stockholm. 

– De oerhört svaga påsarna i matbutiken där det alltid används två istället för en, för att motverka att produkterna helt enkelt faller igenom plasten rakt ner i marken. 

– Det är trevligt att på morgonen gå ner till sin väldigt lokala frukthandlare och köpa en gigantisk, helt perfekt mogen “jumbo-avokado” 

– När bildörrar öppnas runt om i staden så kan en ofta höra väldigt välproducerad mainstream hiphop, en sommar så spelades Drakes Hotline Bling över allt, sommaren därpå så var det istället Rihannas låt Work som ekade på gatorna. Ändå stämningsfullt. 

– När jag börjar bli lite “irritations hungrig” så får jag lov att köpa en pizzaslice av rimlig kvalité för 1$. 

– Att gå vilse i Central Park. 

– Tunnelbanan med de orangea plastsäterna tar en ner till Coney Island för ett svalkande dopp i atlanten. 

– Jag gillar att när jag går på gatan kan få frågan “hey man, I got some smoke, do you want some?”, trots att jag vänligen tackade nej då jag inte röker.

– Att känna sig extremt fattig när en vistas i de allra exklusivaste delarna av staden och inser att lägenheterna där kan kosta hundratals miljoner.

Patrick Strömbäck livesänder tv, drömmer om världens bästa viner och inser att det dröjer tills han nästa gång kommer till New York. 

Previous Libanon: ”Bättre att dö genom att ta ställning!”
Next Resor utan tidtabell