DEBATT. Just nu lever miljontals barn i Mellanöstern med explosioner, flykt och rädsla som vardag. De behöver mat, vatten och skydd. Men de behöver också något som alltför ofta glöms bort när kriser eskalerar: psykologiskt stöd. Det skriver Ranjani Srinivasan, Generalsekreterare för War Child Sverige.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
När våldet intensifieras i regionen är det barn som betalar det högsta priset. I Libanon har tiotusentals människor tvingats lämna sina hem med kort varsel. I Gaza når livsnödvändig hjälp fortfarande inte fram i tillräcklig omfattning. På Västbanken ökar osäkerheten, rörelsebegränsningarna och hoten mot civila.
Internationell humanitär rätt är tydlig. Civila, särskilt barn, har rätt till särskilt skydd i krig. Barn och de platser där de lever, lär och leker på får aldrig vara måltavlor. Ändå ser vi hur system som är skapade för att skydda barn urholkas eller ignoreras.
Men juridiska formuleringar säger lite om hur det faktiskt känns att vara barn i krig.
Det innebär att ligga vaken på nätterna och undra om huset kommer att stå kvar i morgon.
Det innebär att lära sig skilja på ljudet av olika explosioner istället för att lära sig läsa.
Det innebär att försöka vara lugn inför sina föräldrar – trots att man själv är livrädd.
Rädslan försvinner inte när vapnen tystnar. Den sätter sig i kroppen och i huvudet.
Vi vet av mångåriga erfarenhet att barn i krig som lever under långvarig stress löper ökad risk för depression, ångest, sömnsvårigheter och posttraumatisk stress. Obehandlade trauman påverkar barns utveckling, skolgång och framtida hälsa. Det riskerar också att få konsekvenser långt bortom den akuta krisen, för hela samhällen. För framtiden.
Därför räcker det inte att tala om humanitär hjälp i termer av matpaket och tält. Psykosocialt stöd och barnskydd måste vara en integrerad del av varje humanitär insats, från dag ett.
War Child har arbetat i Libanon sedan 2007 och har en stark lokal närvaro genom etablerade partnerskap med internationella och libanesiska organisationer samt lokala samhällen. När våldet nu trappas upp mobiliserar våra team omedelbart. De bistår barn och deras familjer med skydd och grundläggande behov som mat, vatten och hygienartiklar – men också med psykosocialt stöd som hjälper barn att hantera rädsla och trauma. Vi trappar även upp i våra verksamheter i bland annat Jordanien, Afghanistan och Syrien.
När skolor stängs förlorar barn inte bara undervisning. De förlorar struktur, gemenskap och en plats där vuxna kan upptäcka signaler på att ett barn mår dåligt. När klassrum görs om till tillfälliga skyddsrum försvinner ännu en del av den stabilitet som hjälper barn att klara en kris.
Sverige har länge varit en stark röst för barns rättigheter internationellt. Nu behövs den rösten igen.
Vi uppmanar Sveriges regering och internationella aktörer att:
- Uppmana till deskalering och diplomatiska lösningar.
- Säkerställa att internationell humanitär rätt följs och att barn skyddas i praktiken.
- Prioritera finansiering till barnskydd och mental hälsa i humanitära insatser.
- Sätta barns rätt till trygghet, utbildning och återhämtning i centrum för diplomatiska och humanitära insatser.
Att investera i barns psykiska hälsa är inte en sekundär fråga. Det är en förutsättning för återhämtning, stabilitet och långsiktig fred.
Barn förstår inte diplomatiska formuleringar eller juridiska principer. De förstår om världen känns trygg eller farlig. Just nu känner sig alltför många barn i Mellanöstern otrygga.
Vi får inte överge dem ensamma med den rädslan.
Ranjani Srinivasan
Generalsekreterare, War Child Sverige
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
