I Italien utreder en åklagare om EU-medborgare åkt på ”safari” till Bosnienkriget för att skjuta civila mot betalning. Nu anklagas Serbiens president Vučić för att ha deltagit i denna makabra jakt på människor.
Under belägringen av Sarajevo förekom bland de mest brutala formerna av våld mot civila. Stadens belägring anses fortfarande vara den längsta i modern historia. Dåvarande SVT reportern Jarl Alfredius beskrev Sarajevo utifrån scener från filmer som “Escape from New York”.
Förutom artilleribeskjutningar som ofta kunde äga rum i flera dagar i rad blev Sarajevo också känd för prickskyttar som sköt på civila, inklusive barn. Under belägringen förekom lösa rykten, men också konkreta rapporter om att det fanns privatpersoner från andra länder som från bosnienserbiska arméns positioner sköt på invånarna i staden. Denna del av kriget kom i efterhand att kallas “Sarajevo safari” som en benämning på organiserade besök där privatpersoner som från Italien kom till Sarajevo för att “jaga” civila.
Från rykten till utredning
En av de första mediala rapporterna gjordes av den Sarajevobaserade tidningen Oslobodjenje (Befrielse) under 1995. Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet blev det också mer känt om sådana fall genom olika vittnesmål och processer via ICTY – Internationella Brottsdomstolen för forna Jugoslavien i Haag. Den tidigare FN-brandmannen John Jordan, som var ett av vittnena i rättegången mot den dömde bosnienserbiska generalen Ratko Mladic, uttalade sig efter kriget bland annat om att han kände till rykten om icke-uniformerade och civila personer som sköt på invånarna i staden.
Sarajevo safari blev dock mer globalt känt under 2022 i samband med en dokumentär gjord av den slovenske regissören Miran Zupancic i samarbete med den kontroversiella qatariska statsfinansierade kanalen Al Jazeera Balkans. Frågan har nu uppmärksammats på nytt sedan en italiensk åklagare i Milano inlett en formell utredning om “sniper tourism” (prickskytteturism).
Åklagarna menar att de har mer bevis än tidigare för att kunna utreda och åtala flera europeiska medborgare för krigsbrott. Utredningen är fortfarande i ett tidigt skede och det är första gången en direkt rättsprocess handlar om just Sarajevo safari, även om liknande händelser har varit föremål för ICTY. I samband med utredningen har flera debattörer och organisationer i Bosnien och Serbien skrivit att Serbiens president Aleksandar Vučić också borde granskas som misstänkta brott.
Tillbaka till 1990-talet
För att förstå varför Sarajevo safari är politiskt laddat och mer medialt uppmärksammat är det viktigt att förstå Vučićs historia i samband med de jugoslaviska krigen. Under 1990-talet var han en ung och framträdande medlem i det ultranationalistiska Serbiska Radikala Partiet (SRS), lett av den ökände politikern Vojislav Šešelj. Partiet, känt som “radikali”, finns än idag i Serbien och hade som ett av sina främsta mål under 1990-talet att skapa “Storserbien” som skulle bestå av områden som idag är Serbien, Norra Makedonien, Montenegro samt delar av Bosnien och Kroatien.
SRS politiska kommunikation var aggressiv, auktoritär och anti-EU, samt öppet hatisk och fientlig mot framför allt muslimer i Bosnien. Partiet hade även egna paramilitära förband som inledningsvis stred i Kroatien och gjorde sig kända för brott och brutalitet i bland annat staden Vukovar. Vučić blev partiets “posterboy” och ungt ansikte utåt där han gjorde flera offentliga uttalanden under kriget, uttalanden som i dag framstår som chockerande och omänskliga, bland annat genom sin hot om vedergällning mot civila där 100 muslimer skulle dödas för varje serb.
Allt det hände i ett Serbien som styrdes av Slobodan Milošević, vars regim var beroende av stödet från SRS och bar ett avgörande politiskt ansvar för krigen i Kroatien, Bosnien och Kosovo. Miloševićs system byggde på ständig nationalistisk retorik, kontroll över medierna och krigspolitik. Vučić var från början ingen ledande makthavare, även om han senare blev “informationsminister” under Milošević. Snarare fungerande han som en influencer och Šešeljs högra hand under perioden där Vučić hyllade våldet, förstörelsen och krigsbrotten.
Vučić inför rätta?
Den som främst anklagar Vučić och kräver att han ska ställas inför rätta är analytikern och journalisten Domagoj Margetić i Kroatien. Margetić har sedan slutet av 2025 skrivit flera texter, publicerat flera videos som via Youtube och talat i flera podcasts om Vučić, Bosnienkriget och Sarajevo safari. Han menar att Vučić deltog i Sarajevo safari, bar vapen och till och med fungerade som en slags guide för dessa dödliga “resor”.
Margetićs anklagelser och påståenden bygger främst på dokument som sägs komma från bosnienserbiska paramilitära enheter som befann sig i området kring Sarajevo. Dessa dokument ska vara undertecknade av Slavko Aleksić, en mer känd ultranationalist från krigets tid som bland annat ansåg att han slogs för serbiska folkets frihet genom att belägra Sarajevo. Aleksić var också ansvarig för krigsfrivilliga från framför allt Ryssland, som i fallet med den ryske separatisten och FSB-operatören Igor Strelkov i Ukraina, som befann sig i Bosnien under kriget.
I dokumenten som Margetić har publicerat via sina sociala medier nämns Vučić vid namn, bland annat i samband med vapenutlämning, pengar och logistik. Margetić tolkar detta som bevis för att Vučić inte bara befann sig i Sarajevo som en formell journalist och tv-medarbetare under kriget, utan också deltog i våldshandlingar mot civila. Han menar att Vučić formellt också var krigsfrivillig, eftersom han ingick i Aleksić paramilitära enhet.
Margetić och problemen med källorna
Det är viktigt att förstå det juridiska sammanhanget att bara för att någon nämns i ett dokument (som i fallet med Epsteinfilerna), eller befinner sig i en krigszon, är det inte i sig tillräckligt i sig för att fastställa individuellt straffansvar för krigsbrott. Internationell humanitär rätt kräver även antingen direkt deltagande i brottsliga handlingar, tydlig ordergivning eller ett fastställt ledningsansvar. Inget av detta har hittills prövats rättsligt när det gäller Vučić och än så länge har varken någon nationell eller internationell domstol väckt åtal mot honom för händelser i Sarajevo.
När det kommer till journalisten Margetić finns det kritik rörande både honom som person liksom vad gäller hans trovärdighet och källor. Bland annat handlar det om Margetić själv dömdes av ICTY 2007 för domstolstrots efter att ha röjt identiteter på skyddade vittnen under en rättegångsprocess. För det fick han en straff på 3 månaders fängelse och 10 000 euro i böter.
En annan del av kritiken är att det faktum att Margetić har en historia av att politiskt vara nationalistisk och högerpopulistisk. Margetić kritiseras bland annat för att han under slutet av 2000-talet stödde nationalistiska politiska organisationer i Kroatien, samt skrev en bok om faran med islamister i Sydeuropa vilket av många tolkades som angrepp på muslimer i Bosnien, Kosovo och Albanien. Idag presenterar Margetić sig som en person med demokratiska värderingar som vill ha mer rättvisa och solidaritet på Balkan, bland annat genom att regionen integreras i EU.
När det kommer till Margetićs källor finns det kritik rörande grundläggande källkritiska metoder som äkthet, beroende och rimlighet. Hans källor har ännu inte verifierats av oberoende arkiv, historiker eller rättsinstanser. Det saknas också dokumenterad information om hur källorna har bevarats och överlämnats.
Flera undersökande journalister och organisationer, som Istraga.ba i Bosnien kända för sina avslöjanden rörande korruption, har dessutom jämfört hans källor med autentiska dokument från samma paramilitära enheter som användes i rättegångar i Haag. Skillnaderna handlar främst om språkbruk och skrift eftersom Margetićs källmaterial är skrivet med latinska tecken i stället för kyrilliska, samtidigt som signaturer avviker från vad som annars är känt.
Det är känt att bosnienserbiska förband främst använde sig av kyrilliska bokstäver och framför allt var det fallet i just ultranationalistiska enheter. Margetić dokument är främst på latinska tecken och han menar att många unga soldater inte kunde kyrilliska på den tiden. Samtidigt var fallet i Jugoslavien innan landets kollaps att undervisningen i det serbokroatiska språket ägde rum veckovis på kyrilliska och veckovis på latinska, vilket gör Margetić påstående otillräckligt.
Rättsprocessen i Italien fortsätter
Reaktioner och kritik mot Margetić har även lett till att även delar av den serbiska proteströrelsen, som i övrigt är helt emot Vučić, tagit avstånd från hans Margetić. Reaktionerna beror bland annat på oron för är att svagt underbyggda anklagelser mot Vučić riskerar att underminera oppositionens trovärdighet.
Vučić har under de senaste veckorna presenterat sig som ett offer för politiskt motiverad smutskastning och fabricerade falska bevis där han bland annat pekar på “kroatiska strukturer” som en av förövarna.
Utredningen i Italien är fortfarande begränsad, eftersom fler individer behöver identifieras, liksom konkreta gärningar och specifika bevis. Det finns idag därför inga rättsligt fastställda bevis för att Aleksandar Vučić sköt på civila under belägringen av Sarajevo, eller organiserade Sarajevo safari. Eventuella vittnen har fortfarande inte blivit förhörda av åklagarna i Milano.
Det som gör situationen ännu mer komplicerad är fallet med den serbiske ultranationalisten Slavko Aleksić som i slutet av december 2025 dog på ett sjukhus i Belgrad. Här menar Margetić att Aleksić i praktiken blev bortförd av serbiska agenter och att han senare dödades för att inte kunna vara vittne emot Vučić i en framtida rättsprocess. Även detta är en mycket omdiskuterad anklagelse.
Samtidigt är det sant och belagt att Vučić befann sig i Sarajevo vid flera tillfällen under kriget, att han rörde sig i en miljö där omfattande krigsbrott begicks och att han politiskt tillhörde en rörelse som rättfärdigade “blod och jord”-nationalism, liksom våld emot civila. Vučić jobbade även som formell rapporter och journalist för serbisk television nära Sarajevo där han aktivt deltog i krigspropagandan. Det är också sedan tidigare känt att Vučić i sina tal har kommunicerat om Serbien som ett land som ”aldrig angripit någon” och presenterat sig själv som en garant för fred och stabilitet på Balkan.
Det återstår att se om Vučić verkligen blir ställd inför rätta, eller om det hela slutar med att hans beteenden i Sarajevo och Bosnien under 1990-talet blir allmänt fördömt och kritiserat av yngre generationer i Serbien. Sannolikt är det vi ser nu bara början på en lång process.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
