ANALYS. Serbien präglas av den största decentraliserade proteströrelsen i Europa. Kommer studentrörelsen att omformas till ett parti inför det kommande valet? Om ungdomsrörelsen lyckas kan den bli en förebild för demokratirörelsen i hela Europa, skriver Vladan Lausevic.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författaren egna.
Serbien har under snart två år präglats av det som beskrivs som den största decentraliserade proteströrelsen i Europa. Protesterna började efter tragedin vid järnvägsstationen i Novi Sad i november 2024 när taket rasade och 16 människor dog. För många serber blev händelsen ett smärtsamt och tragiskt symbol för ett politiskt system där korruption, bristande kontroll och maktmissbruk till slut fick dödliga konsekvenser.
Nästa ordinarie parlamentsval i Serbien ska enligt lag hållas senast i december 2027. President Aleksandar Vučić har tidigare sagt att parlamentsvalet och presidentvalet kan hållas samtidigt under 2027. Samtidigt är läget mycket osäkert. De omfattande protesterna mot regeringen under 2025–2026 har lett till krav på nyval, och Vučić har vid flera tillfällen under våren 2026 öppnat för ett tidigare val – kanske redan under hösten 2026.
Här kan du läsa alla våra artiklar om Serbien
Dem stora manifestationen på Slavijatorget i Belgrad under lördagen 23 maj 2026 visar att proteströrelsen inte tappat kraft. Protesten, som samlade över 150 000 deltagare, beskrivs som den största på Slavijatorget sedan protesterna emot Slobodan Milošević ägde rum under 1990-talet och många ser den som en slags första större valupptakt.
Studenterna talade och presenterade ämnen som korruption, rättvisa, levnadsstandard, arbetarnas situation, jordbruk, utbildning och kultur. En av tankarna med protesten var att kommunicera om hur Serbiens utveckling bör gå till och varför alternativet står mellan SNS-regimen och ett framtida demokratiska samhälle. Därför ses protesten även som startskott och reklam för det relativt nya politiska initiativet under namnet “Studentska Lista” som betyder Studentlistan.
Från protest till politisk kraft
Sedan slutet av 2024 har studenter, lärare, arbetare, lokala aktivister och andra medborgare protesterat mot det styrande SNS-partiet och president Vučićs maktordning. Det nya är att protesterna inte längre bara handlar om att uttrycka missnöje och kräva rättvisa hos existerande institutioner. Studentlistan, som vuxit fram ur studenternas blockader och plenum (medborgarförsamlingar/råd), försöker nu skapa ett alternativ inför kommande val genom klistermärken, dörrknackning, torgmöten, samtal med väljare och andra metoder.
Den generella tanken med Studentlistan är att fortsätta använda proteströrelsens mer direktdemokratiska och decentraliserade metoder för samtal och beslutsfattning med syfte att påverka politiken och besluten på lokal och nationell nivå. På det sättet är Studentlistan inte något typiskt politiskt parti med fastare ledning, organisering och struktur. I stället ligger fokus på att Studentlistan ska vara mer öppet genom individuellt deltagande och förankrat genom medborgarförsamlingar och samtalsprocesser.
På det sättet vill Studentlistan hålla avstånd till de etablerade partier/politiker och genom detta kommunicera till väljarna att det finns alternativ till både Vučić och oppositionen. Sådana budskap och signaler ger trovärdighet och väcker ett stort intresse, men skapar också organisatoriska problem inför val. Flera oppositionella politiker och veteraner som kämpade emot Milosevic menar att studenter behöver den kunskap och erfarenhet som finns hos de oppositionella partierna.
Undvik de gamla partiernas misstag
Studenterna har dock hittills tydligt avvisat tanken på en gemensam lista med oppositionella partier, eftersom man inte vill bli en del av den gamla oppositionens interna konflikter, kompromisser som lett till ett lågt förtroende hos väljarna. Just denna situation är en av de främsta skillnaderna mellan dagens och 1990-talets proteströrelse som baserades på samlad kraft hos den politiska oppositionen.
Många i Serbien upplever att oppositionen har under många år misslyckats med att besegra Vučić. Oppositionen har upplevts som splittrad, ideologiskt otydlig och ofta sårbar för regimens propaganda och “köp” av politiker. För många unga väljare representerar oppositionen därför inte framtiden utan ses som ännu en variant av ett politiskt system där partiledare och gamla eliter dominerar.
Studentlistan försöker därför bygga något annat bland annat genom att kandidater inte ska väljas genom partilojalitet, utan genom medborgarråd och processer underifrån. Kandidatvillkoren handlar bland annat om att motverka och förhindra att personer med en historia av att vara medlemmar av, eller nära den styrande koalitionen eller den gamla parlamentariska oppositionen, ska dominera.
Studentlistan vann lokalval
Ett konkret exempel på Studentlistans potential finns i kommunen Aranđelovac. I det senaste lokalvalet fick SNS-koalitionen 21 mandat medan listan ”Studenti za Aranđelovac” (Studenter för Aranđelovac) fick 20 mandat. Skillnaden var alltså minimal och trots att det styrande koalitionen spenderade omkring 30,6 miljoner dinarer (runt 3 miljoner kronor) på kampanjen medan studentlistan spenderade drygt 574 000 dinarer (runt 50 000 kronor).
Detta är ett av de viktigaste exemplen för att förstå varför regimen tar studentrörelsen på så stort allvar. Studentlistan aktiviteter drivs inte av dyra kampanjer, stora reklamtavlor och hela partimaskinerier. I stället drivs politiken genom direkta samtal med invånare, nätverkande och lokalt engagemang, samt nya berättelser och mer inkluderande metoder.
Regimen och SNS har under lång tid byggt sin styrka på kontroll över resurser, medier, offentliga jobb och lokala beroenden. Om Studentlistan kan mobilisera väljare utan samma ekonomiska apparat hotas en viktig del av systemets logik. Därför har regimens svar har i hög grad varit att försöka beskriva studenterna som manipulerade, oseriösa, hotfulla eller styrda av “kroatiska” intressen.
Oppositionens dilemma
Trots att SNS fortfarande har tillräckligt med resurser så har regimen inte lyckats med att minska protesternas storlek och betydelse. I stället finns det nu fler i Serbien som kräver att nationella val ska hållas. Regimen försöker i sin tur förhala och fördröja processen.
Studentlistan skapar samtidigt också problem för oppositionen. Flera oppositionspartier säger att de stöder studenterna och hoppas på någon form av samarbete och gemensamma ageranden. Ett exempel är det politiska partiet Grön-Vänsterfronten, som själva drivs av yngre personer och nätverk från miljörörelsen, som har beslutat om att ge ”ovillkorligt” stöd för Studentlistan och sagt att de kan bidra med resurser och annat som krävs för valkampanjen.
Samtidigt befinner sig den splittrade oppositionen över lag i ett svårt läge. Om den ställer sig helt bakom Studentlistan riskerar den att försvinna som självständig aktör. Men om den går emot studenterna riskerar den att framstå som nyttiga idioter för SNS och sabotörer. Å andra sidan kan ett alltför nära samarbete med Studentlistan göra att den sistnämnda förlorar i trovärdighet. Situationen är med andra ord komplicerad.
Att bygga demokrati underifrån
Studentlistans betydelse ligger därför inte bara i hur många röster den kan få. Det viktiga är vad Studentlistan representerar genom sin fokus på protesternas ursprungliga krav på rättvisa, demokrati och öppenhet. Det är bland annat därför som Studentlistan beskrivs som ett demokratiskt experiment.
Decentralisering av politiken och protesterna skapar legitimitet, men kan också skapa otydlighet dels eftersom rörelsen har stor moralisk kraft medan val kräver ekonomiska resurser, juridisk kunskap, kampanjorganisation och kompromisser. Studentlistan förväntas även att dessutom hantera svåra frågor som Kosovo, EU, relationer till Ryssland och Kina, ekonomisk politik och sociala reformer.
Det avgörande blir därför om Studentlistan kan gå från protest till institutionell förändring utan att förlora sin trovärdighet. Redan nu är det tydligt att Studentlistan förändrat Serbiens politiska landskap och tvingat både Vučić och den traditionella oppositionen att anpassa sig.
Det är därför studentlistan spelar en sån stor roll – och inte bara för Serbien, utan för alla som följer demokratins framtid i Europa. Om Studentlistan lyckas kan Serbien få ett nytt demokratisk system som är mer direktdemokratiskt och engagerande i vardagen. Om den misslyckas riskerar den att bli ännu en protestvåg som inte förmådde bryta maktsystemet. Om det sker riskerar Serbien att bli nästa Belarus.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
