Alina Sarnatska är den ukrainska militärsjukvårdaren som av en slump blev dramatiker. Inför årsdagen av den ryska invasionen sätts hennes pjäs Militärmamma upp på Dramaten den 17 februari. Pjäsens brutala ärlighet har chockat många i Ukraina. Och själv tror hon på ett långt krig.
I två och ett halvt år låg Alina Sarnatska vid fronten som fältsjukvårdare, bland annat så deltog hon i de hårda striderna kring staden Bachmut. Under tiden vid fronten skrev hon mycket, inte minst för att samla in pengar till sitt förband. Hon blev uppmuntrad att skriva vidare och det första resultatet blev pjäsen Militärmamma för Veteranernas Teater.
Veteranernas teater grundades av dramatikern Maksym Kurochkin, som själv stred i den östra regionen Luhansk 2022. Projektet syftar till att förvandla soldater och veteraner till framgångsrika dramatiker och föra deras erfarenheter från slagfältet till scenen.
– Allt hände av en slump. Jag skrev hela tiden på sociala medier och fick kontakt med att många människor. När Veteranernas teater startade fick jag ett samtal – någon från teatern sa att jag borde vara med. Jag hade aldrig spelat teater tidigare, jag gillar egentligen inte teater, berättar Alina Sarnatska över telefon från Kyiv.
Min och mina vänners historia
Militärmamma som nu läses på Dramaten är Alina Sarnatskas första pjäs. Den handlar om en kvinna som är soldat och militär sjukvårdare.
– Det är min och mina vänners historia, jag skriver om något vardagligt, roligt, vänskap – och förstås om smärtan när människor dör. Jag försöker visa kvinnor under kriget. Mamman i pjäsen försöker knyta an till människor. Hon har en liten dotter som bor hos sin mormor. Mamman har smärtsamma samtal med dottern, eftersom hon vill återvända hem, men hon måste vara en del av kriget. Hon måste helt enkelt gå med i armén, eftersom ryssarna försöker döda hennes dotter. För så är det, alla ukrainare gick med i armén på grund av kärlek, inte på grund av hat mot någon annan. För om du älskar någon, om du älskar det liv du har i ditt hem så vill du försvara det.
Hur är situationen i Kyiv nu?
– Det är okej just nu. I går kväll var det kanske en stor ballistisk attack, men i dag är det lugnt.
Kriget – och kanske framför allt kvinnornas roll under krigen – står i centrum för Alina Sarnatskas arbete.
– Idag vet vi mycket om hur kvinnor deltog under andra världskriget, men det dokumenterades inte särskilt väl. Efter andra kriget försökte Sovjetunionen dölja kvinnorna – alla böcker om kvinnor försvann, de existerade helt enkelt inte. I vår situation försöker jag därför dokumentera kvinnors roll. Det är superviktigt.
Vid det här laget har Alina Sarnatska skrivit fyra pjäser som alla nu spelas. Hon har också skrivit en bok om hbtq-soldater i Ukraina, en bok som mötte positiva reaktioner i Ukraina. Men i väst uppskattas den inte alls:
– Jag fick mycket stöd och uppmuntran från människor som skrev om boken och tyckte att den var en bra idé, vilket jag kanske inte hade förväntat mig. I länder som Sverige och Tyskland fanns det däremot inget intresse alls: personer som stödjer hbtq är inte intresserade av militära frågor, och de hos er som är intresserade av militären är inte intresserade av hbtq-frågor konstaterar Alina Sarnatska och fortsätter:
– Det här gäller också kvinnor som ofta är pacifister. Det synsätt måste vi förändra. I den situation där vi befinner oss måste hela det europeiska samhället förändras från det pacifistiska sättet att tänka: det krävs en ny syn på maskulinitet och kvinnors roll i krig – vi måste helt enkelt förena dessa två perspektiv.
Hur förändras människor av kriget?
– Man bryts ner av kriget – samtidigt ger det dig styrka. Vissa blir mycket starka. Psykologer säger att det kan vara ett problem, ett tecken på att något inom en går sönder. Några av mina vänner mår bättre i Kyiv under attacker; när de åker utomlands till säkra platser känner de hur de faller samman.
– Jag levde ett separat liv i armén och därför känner jag inte heller fullt ut kan förstå de som står utanför. Jag kan förklara hur människor i armén förändras. Alla var civila; första dagen gick en miljon med i armén. Nu känner de sig som militär personal. Många har accepterat denna utmaning, de vet att den kommer att råda under många år.
Alina Sarnatska tror inte heller att kriget kommer att ta slut snart. Tvärtom:
–Jag tror att det kan fortsätta i 20–30 år. Jag kan inte föreställa mig hur samhället blir efteråt, men det kan bli komplicerat. Under Sovjet efter andra världskriget var det liknande: tänkandet förändrades, kvinnor tog plats i nya yrken – men efter kriget gick allt tillbaka. Det kan hända i Ukraina också, att ultrahögern tar makten. Men framtiden är inte det som upptar oss just nu. Först måste vi stoppa Ryssland.
Ändå är det inte den heroiska propagandabilden som du målar upp?
– I dessa tider borde vi alla vara propagandister – det är i grunden okej – men om du vill vara en riktig författare måste du vara ärlig. Och då är det inte propaganda.
En annan verklighet samtidigt
Samtidigt som kriget pågår så finns det också en annan verklighet i Ukraina där människor handlar i lyxiga gallerior eller går på ravefester. Hur hanterar man det om man själv befinner sig därute vid fronten?
– Det är ett dilemma. Under andra världskriget visste ingen hur civilt liv fortsatte, men nu kan människor vid fronten se teknikfester i Kyiv online. Det var smärtsamt, men nu har människor anpassat sig. Jag vet inte hur. Alla har någon anledning att stanna i armén – det handlar om människor de bryr sig om och älskar. Man känner sig levande genom att stoppa Ryssland.
– Men det här med shopping är svårt att förstå för militärer. När jag kom tillbaka till staden och såg människor i dyra kläder blev jag chockad. Men jag vill inte att ryssarna ska ”döda Kyiv”. Vi vill inte att livet ska stanna. Vi kämpar för att någon ska kunna gå till Chanel-butiken. Många män vid fronten vill att kvinnor och barn ska leva ett vanligt liv. Det är bra för oss att ha ett vanligt liv.
Just nu håller Alina Sarnatska på att avsluta sin andra bok som handlar om kvinnliga sexarbetare i Kyiv under kriget. Själva ordet sexarbetare är komplicerat för en svensk publik men för Alina Sarnatskas är sexarbetares rättigheter också en feministisk kamp. Hon vet, för hon var själv en av dem innan hon gick ut i kriget:
– Jag är feminist och därför talar jag om sexarbetares rättigheter. Kvinnor kan bestämma vad de gör med sina kroppar. Att jämställa kvinnor med barn som behöver skyddas är inte feminism för mig.
I dagarna har Alina Sarnatska också fått en annan roll. Hon är lärare för andra som precis ska börja skriva för teatern.
Om någon för tre år sedan sagt att du skulle bli teaterlärare, vad hade du sagt då?
– Ja, det är konstigt för mig att nu vara djupt inne i teatern. För egentligen så gillar jag inte alls teater!
David Isaksson
Fotnot: Kiev, Kyiv eller Kyjiv? Medan Kiev är den ryska stavningen så används Kyiv av många som vill markera att ukraina ärs jälvständigt. Kyjiv, är hurUkrainas huvudstad stavas om vi hade översatt det från ukrainska idag, skriver SvT i en artikel om vilken stavning som är den rätta. Flera svenska medier, bland annat DN, använder dock i huvudsak fortfarande den svenska stavningen.
Här kan du se Militärmamma
Militärmamma är Alina Sarnatskas första pjäs, skriven som en del av arbetet med Veteranernas teater i Kyiv, som hon är knyten till som dramatiker.
Den läsas på Dramaten den 17/2 20.00. Om publikintresset är stort kan det bli fler läsningar längre fram.
Efteråt samtalar Alina Sarnatska med teaterchefen Mattias Andersson. Samtalsledare: Lisa Bjurwald. Samtalet hålls på engelska.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
