Debatt: Iran behöver fred och demokratiska reformer

DEBATT. Det iranska folket riskerar att bli de största förlorarna om landets ledning väljer att gå in i en militär konflikt med Israel. När makten fattar beslut utan folkligt stöd, är det kvinnorna och civilbefolkningen som får bära konsekvenserna. Det är dags att säga nej till krigspolitik, nej till hotfull retorik, och ja till fred, ansvar och demokratiska reformer, skriver författaren Rana Soleimani.

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.

En fråga har väckts hos många: Vad kommer att hända med den nuvarande situationen, med Israels attacker mot Iran och de ökade spänningarna i regionen?
Det iranska folket har all anledning att känna oro – och all rätt att ställa frågor.

I decennier har patriarkala och auktoritära system drivit fram krig för att uppnå sina egna mål. Genom väpnade konflikter har de försökt säkra inflytande, utan hänsyn till människors liv eller mänskliga värden. Resultatet har blivit lidande: dödsoffer, särskilt bland kvinnor och barn, fördrivning, fattigdom, fysisk och psykisk förstörelse, samt en långsiktig försvagning av samhällen.

Iran har under det senaste halvseklet präglats av kriser – både inhemska och internationella – som följd av ledningens politiska misslyckanden. Från det åttaåriga kriget med Irak till ekonomiska sanktioner, från förtryck av oliktänkande till ett aggressivt utrikespolitiskt agerande – allt detta är konsekvenser av ett system som saknar legitimitet och demokratiskt stöd.

Samtidigt har det varit kvinnorna som tvingats bära de tyngsta bördorna: som omsorgspersoner, som de som bygger upp det som brutits ner, som de som kämpar för att upprätthålla livets grundläggande funktioner. Men i politiska beslutsprocesser har de konsekvent osynliggjorts.

Regimen har under många år byggt sin utrikespolitik på fiendebilder, med slagord som “Död åt Amerika” och “Död åt Israel”, i stället för att skydda landets verkliga intressen. Denna konfliktorienterade politik har varit farlig – inte minst för de som aldrig fått komma till tals.

Om Irans ledare i dag väljer att gå till militär offensiv mot Israel, är det återigen civilbefolkningen som kommer att drabbas. De som inte har röstat fram dessa beslut, och som inte har någon möjlighet att påverka dem.

Därför är det nödvändigt att stärka rösterna från kvinnor och från alla de som kräver fred, trygghet och framtidstro. Kvinnors motstånd mot krig är inte bara moraliskt – det är också politiskt. I dag är krig inte bara en fråga om militär konfrontation, utan en källa till fördjupad fattigdom, våld, hemlöshet och repression.

Att säga nej till krig är att säga nej till förtryckande och korrupta system som försvarar sin existens genom att offra människoliv.
Jag, som iransk författare och kvinna, står emot varje form av krigshets – inte av rädsla, utan i solidaritet med ett folk som nu mer än någonsin behöver fred, förnuft och frihet.

Makten i Iran har försökt rikta blicken utåt, mot stormaktsspelet i regionen. Men det verkliga kriget har hela tiden förts inåt – mot det egna folket.
I stället för att på allvar inleda demokratiska reformer har staten nöjt sig med ytliga åtgärder och försök att upprätthålla fasader.

Tiden är knapp. Men det är inte för sent att förändra riktningen.

Rana Soleimani
Författare, bosatt i Sverige

Läs också