Den 4 mars utbröt tumult i den serbiska nationalförsamlingen där oppositionsledamöter tände bengaler och kastade rökgranater i protest mot regeringens politik. Men vad är egentligen “srpska posla” – ”serbiska jobb” – som oppositionen protesterar mot? Vladan Lausevic reder ut begreppet.
Den serbiska politiska scenen har återigen skakats av kaos. Den 4 mars 2025 utbröt tumult i landets nationalförsamling, där oppositionsledamöter tände bengaler och kastade rökgranater i protest mot regeringens agenda. Sammandrabbningen handlade officiellt om ett förslag om att öka finansieringen av universitet, ett centralt krav från de omfattande studentprotester som pågått i månader. Men i grunden rör det sig om något mycket större, nämligen om regeringens legitimitet och trovärdighet.
I Serbien finns uttrycket “srpska posla” (serbiska jobb) som beskriver irrationellt, orimligt eller korrupt beteende i politiken, men även i vardagslivet. Begreppet brukar användas för att beskriva en process präglat av bland annat kaos, inkompetens och hastiga beteenden. Det står i kontrast till det mer globalt kända begreppet ”Italian Job” (ett italienskt jobb) som antyder smarta, strategiska och välplanerade operationer, även om de är riskabla eller olagliga.
”Serbiska jobb” i parlamentet
Det som hände nyligen i det serbiska parlamentet är ett exempel på vad många i Serbien skulle beskriva just som serbiska jobb. Incidenten är inte överraskande med tanke på dom senaste månadernas dramatiska och polariserande utveckling. Regeringen och presidenten Vučić har förnekat att det finns en politisk kris, medan det som började som studentledda protester nu utvecklats till krav på regeringens avgång. Ett annat krav är att en övergångsregering som ska styra landet tills institutionerna blir “rensade” från korruption och missbruk.
I samband med den senaste sessionen i parlamentet hävdade oppositionen att det Serbiska Progressiva Partiet (SNS) – som styr landet – försöker driva igenom lagstiftning trots att premiärminister Miloš Vučević avgick i januari 2025. Kritiker menar att regeringen saknar mandat att fatta beslut och kräver en övergångsregering tills fria och rättvisa val kan hållas. Oppositionens frustration har vuxit under månader av ökade spänningar mellan regeringen och den protesterande befolkningen.
Regeringspartiet SNS har konsekvent avfärdat kraven på en övergångsregering och fortsatt att styra som om inget förändrats, trots att premiärministern avgått. Detta har skapat en konstitutionell gråzon, där makten fortfarande är koncentrerad till president Aleksandar Vučić och hans närmaste krets, samtidigt som oppositionen menar att ett maktvakuum råder och att beslut som nu fattas saknar legitimitet.
SNS vill kontrollera staten
En av orsakerna till kaoset i parlamentet var ett lagförslag som oppositionen anser syfta till att cementera SNS:s grepp om staten inför framtida val. Det handlade bland annat om ändringar i reglerna för offentliga anställningar, vilket enligt oppositionen skulle göra det lättare för regeringen att placera lojala partimedlemmar på viktiga administrativa positioner. För oppositionen och demonstranterna utanför parlamentet var detta en öppen provokation, ett försök att befästa ett system där lojalitet väger tyngre än kompetens.
Det som hände i parlamentet var därför inte en isolerad incident, utan en del av en pågående kraftmätning mellan regeringen och de växande protesterna i samhället.
Sammandrabbningen i nationalförsamlingen är bara ännu ett tecken på att Serbiens politiska kris fortsätter att fördjupas. Studenter och unga människor har blivit en drivande kraft i protesterna, eftersom för många symboliserar systemet en återvändsgränd där de måste betala för falska diplom, eller vara medlemmar i det regerande partiet för att få jobb inom den offentliga sektorn.
Frågan är nu om Serbien kommer att fortsätta vara ett land präglat av srpska posla, där systemet förstör sig självt inifrån eller om protesterna kan skapa förändring. Miljontals serber hoppas att det som sker i landet ska bli en början på mer demokratisk och rättvis framtid.
Därför är det sannolikt också fler i Serbien som litar på gatans parlament än på parlamentet – scenen för det senaste tumultet.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
