KRÖNIKA. De klimat- och energiutmaningar världen står inför är för stora för att Sverige ska kunna göra skillnad på egen hand. Istället måste vi fokusera på marknader där teknik kan skalas upp, snabbt och massivt. Ett sånt land är Indien där en enda upphandling av elbussar är större än hela den europeiska marknaden sammantaget, skriver författaren och debattören Mattias Goldmann.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Indien har gått om Kina som världens folkrikaste land, har högre och mer trovärdig, någon form av folklig deltagande och inga akuta hot om handelskrig. Inte undra på att statsminister Kristersson var så ivrig att skriva samarbetsavtal med premiärminister Modi, att vice statsminister Ebba Busch ville vara huvudtalare på India Sweden Innovation Day eller att Indien är årets fokusland för oss på 2030-sekretariatet. Indien kan vara Big Business för Sverige. Men vad ska de med oss till?
Indien är massiv skala. De utmaningar vi nu inte längre står inför, utan är mitt uppe i, är för stora för enskilda projekt och de är för stora för att Sverige ska kunna göra skillnad på egen hand. Vi måste ha fokus på marknader där saker kan skalas upp, snabbt och massivt. En enda indisk upphandling av ellbussar är större än hela marknaden, hela Europa – för hela året.
Indien är förnybart och eldrift. Diskussionen om hur vi ska ersätta de fossila drivmedlen är korkad i Sverige; självfallet är valet inte hållbara biodrivmedel eller eldrift utan både och. El för nya personbilar, biodrivmedlen i befintliga fordon och där eldriften tar längre tid att slå igenom, som sjöfarten och flyget. I Indien är det uppenbart att båda behövs, eftersom så många inte har råd med ny elbil, men också för att elnätet är så svagt utbyggt i delar av landet. Dessutom – som jag tidigare skrivit– så betyder Indiens alla heliga kor en enorm tillgång till koskit, som nu omvandlas till biogas för upp till fyra miljoner bilar.
Indien är right-size. En typisk elbil i Sverige väger drygt två ton, har uppemot femhundra hästkrafter, en räckvidd på drygt 50 mil och en väl tilltagen prislapp. Säkert finns de som behöver exakt en sådan bil, men för de flesta är det mesta av detta inte nödvändigt, och sammantaget försvårar det för omställningen. Elbilarna som nu kommer från Tata, Maruti och Mahindra väger hälften, har halva räckvidden rimliga snarare än skrämmande prestanda och en prislapp som kan göra elbilen folkligare.
Indien måste vara effektivt. Massbilism av gammaldags slag kan inte ske i Indien, det finns inte bensin och diesel nog om de ska drivas fossilt och fysiskt inte plats nog för allt vägnät och alla parkeringar som skulle behövas. Därför är effektivitet central, med en snabb utveckling av landets ryggrad tåget, av kollektivtrafiken i städerna och av delad mobilitet från bilar till mopeder och elsparkcyklar.
Indien kommer inte undan klimaträttvisa. Satsningar som enbart gynnar medelklassen eller de som bor i de största städerna, leder ofelbart till väldiga protester i Indien. Tydligast märks det på tågsidan, där det är helt nödvändigt med en prislapp som tillåter vanligt folk att resa till släkt, vänner och arbete, men också cykelns återkomst och faktiskt säkra trottoarer är centrala delar.
Detta svarar mycket väl upp mot Sveriges erbjudanden. Vi är världsledande på biogas för fordonsdrift, på hållbara flytande biodrivmedel, på tekniska lösningar för fordonsdelning, på elbussar och mycket annat som nu får en massiv marknad i Indien. Men paradoxalt nog ser vi hur detta förknippas med en ”grön bubbla” just som världsmarknaden växer, och om den redan från början lilla svenska hemmamarknaden krymper ihop, så blir det svårt att göra hållbara affärer i Indien och andra marknader där efterfrågan på hållbara lösningar snabb växer.
Folkelbilen Uniti från Landskrona gick i konkurs, elcykeln Vässla likaså, elmopeden Cake, eldrivna lastbilen Volta… Einride har det tufft, elflyget Heart tuffare och elbåten X-Shore ännu tuffare – och exemplen kan mångfaldigas, med batterierna från Northvolt som alltför uppenbart exempel för att ens nämnas. Var och en av dem kan ifrågasättas, men sammantaget bildar de en bild av att just när marknader som Indien kan leda till dramatisk uppskalning, pågår en helt annan och långt mer destruktiv dramatik på den svenska hemmamarknaden. Ska statsminister Kristersson och vice statsminister Buschs intresse för Indienmarknaden omvandlas till hållbara affärer, behövs en bättre fungerande marknad här hemma.
Liten men ledande, det är Sveriges roll för att kunna vara internationellt relevant i Indien och på andra håll.
Mattias Goldmann
Författare och debattör. Grundare av 2030-sekretariatet
Missa inte Global Bar-samtalet om Indien 23 oktober
|
Uppläsning av artikel
|
