Vad hände med ungdomsprotesterna i Kenya? Hur blir det när Zimbabwe ska leda samarbetsorganisationen SADC och varför blev Mocambiques förre finansminister utvisad till USA? Kaj Persson summerar utvecklingen i tre av södra Afrikas länder.
Vad hände med ungdomsrevolten?
Det var i slutet av juni ungdomar tog till gatorna i Nairobi för att uttrycka sitt missnöje över regeringens skatteförslag och brist på åtgärder mot korruption och misskötsel. I Global Bar 4 juli gav Anders Östman en utmärkt analys av händelserna.
President Ruto agerade tämligen snabbt. Skam annars det var ju hans väljarkår, de vanliga, ofta arbetslösa, ungdomarna. Demonstrationerna var också av ett annat slag än vad invånarna upplevt tidigare. Denna gång var det inte våldsamma ofta påverkade och av politiker betalade huliganer som skränade och slogs med påkar, utan nu var dem utbildade och organiserade, beväpnade med sina vapen – mobiltelefonerna. Detta var Generation Z:s revolt.
Ruto drog snabbt tillbaka det impopulära skatteförslaget som hade varit den utlösande faktorn bakom protesterna. Förslaget, som innefattade kraftigt ökade skatter och avgifter, hade utarbetats i nära samarbete med IMF, Internationella Valutafonden och fått politiskt acceptans i parlamentet. Vidare sparkade han samtliga ministrar och lät veteranpolitikern Mudavadi under några dagar agera regering. Med denna utnämning manövrerade Ruto bort sin egen vicepresident Gachagua.
Ett helt nytt ekonomiskt paket utarbetades, där skattehöjningarna ersattes av interna budgetneddragningar. Flera av regeringsmedlemmarnas förmåner drogs tillbaka. Nödvändiga åtstramningar, för att bemästra den ökande statsskulden, sköts på framtiden.
Ruto förverkligade också löften om att bredda regeringen där det nu även ingår inflytelserika, centrala motståndare till Rutos konkurrent till presidentposten vid valen för två år sedan – Kenyas politiska ”Grand Old Man” Raila Odinga (som av Kenya lanseras som kandidat till ledare för det kontinentala samarbetsorganet, AU, African Union).
Även i juli förekom upplopp och totalt anges att över 50 människors liv har gått förlorade. Samtidigt som regeringen har visat politisk välvilja har repressionen eskalerat. Många har arresterats och journalisters verksamhet har kvävts.
För närvarfande tycks viss stiltje råda, men det krävs inte mycket för att Generation Z återigen går ut på gatorna. Med hjälp av digitala plattformar kan mobiliseringen bli snabb och mäktig.
Olust när Zimbabwe ska leda SADC
När Zimbabwe övertog det ettåriga roterande ordförandeskapet för södra Afrikas regionala samarbetsorgan SADC (regionens motsvarighet till vårt EU) vid toppmötet i Harare den 17 augusti skedde det under protester och kritik.
Vanligtvis är detta en högtidlig ceremoni, med deltagande av de sexton medlemsländernas ledare, som ganska omärkt passerar förbi. Så icke denna gång. Kritiken var stark från politiska bedömare, politiker, journalister och regionala rättighetsorganisationer. Detta då Zimbabwe alltsedan början av 2000-talet betraktas som ett av de länder på regionen där förtrycket är som värst. Landets ledare är sedan dess utsatta för sanktioner från väst.
När Mnangagwa 2017 tog över presidentskapet från den åldrande och illa omtyckte Mugabe, var vi många som hoppades på förbättringar. Men dessa uteblev. Därefter har Mnangagwa stärkt sin ställning och lyckats nästintill tillintetgöra landets opposition.
Inför toppmötet genomförde polisen flertalet kraftfulla upprensningsaktioner bland misstänkta demonstranter. Enligt uppgifter har ett drygt hundratals arresterats, varav många också lär ha torterats.
Vid själva toppmötet förekom också diplomatiska markeringar från flera statschefer. Några avstod från att komma, bland annat grannlandet Zambias president Hichilema, medan andra anlände medvetet sent, som Sydafrikas Ramaphosa.
Nog torde också regionens ledare ha känt obehag inför värdlandets förberedelsearbete. Zimbabwe som tidigare betecknats som regionens kornbod genomgår nu en allvarlig torkperiod, som direkt påpekar nio miljoner zimbabwier (60 procent av befolkningen). Zimbabwe har också vädjat om katastrofhjälp från omvärlden. Men det påverkade inte att miljontals dollar användes för att förbättra och fräscha upp Harare. För att behaga statschefernas, oftast endagars, vistelse byggdes nya villor och vägarna dit förbättrades. Samtidigt rensades stadens centrum från stånd och gatuförsäljare.
På sedvanligt manér har inget framkommit om samtalen under toppmötet.
Långdragen process slutade i amerikanskt fängelse
I början av augusti fälldes Michael Chang, Mocambiques finansminister mellan 2005-2015, för korruption och penningtvätt. Korruptionsskandalen var en av de största i Afrika och de rättsliga processerna har pågått i nästan tio år.
Upprinnelsen var lån från den tidigare schweiziska banken Credit Suisse och den ryska banken VTB, lån som senare övertagits av amerikanska finansinstitutioner. Lånen var avsedda för att bland annat rusta upp Mocambiques fiskeflotta och uppgick totalt till nära två miljarder dollar. Lånen garanterades av den moçambikiska staten genom finansministern, som anklagades för att själv ha erhållit sju miljoner dollar. Han förnekar korruption och pekar i stället ut förre president Guebuza för att ha beordrat utbetalningen. Och mycket riktigt förekommer också Guebuzas son i utredningen.
När affären 2015 blev alltför ”het” flydde Chang till Sydafrika. Där pågick sedan, fram till 2023, en utdragen juridisk process om vart Chang skulle utvisas. Sydafrikas regering med sin nära och varma relationer till Moçambique verkade för att han skulle återföras dit. Där skulle han troligen ha kunnat åberopa immunitet och undgå rättslig prövning. Två sydafrikanska justitieministrar beslutade också vid olika tillfällen att han skulle utelämnas till Moçambique. Men det sydafrikanska rättsväsendet och civilorganisationer lyckades förhindra det.
I stället lyckades de inblandade amerikanska finansinstitutionerna förra året få Chang utvisad till USA. När väl den juridiska processen där avslutades kunde åklagaren konstatera att utslaget var ”…en seger för rättvisan och Mocambiques befolkning som blivit bedragna av en regeringstjänsteman vars girighet och själviskhet sålt ut ett av de fattigaste länderna i världen”.
Michael Chang riskerar nu 20 års fängelse.
Kaj Persson
Tidigare svensk diplomat med mångårig erfarenhet från Afrika. Hör honom också i samtalet om Sydafrika från Global Festival.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
