I Peru ökar det brutala våldet mot kvinnor som tvingats in i sexhandeln. Många är offer för trafficking från Venezuela. Nu bygger ett av Venezuelas mest hänsynslösa gäng ett regionalt traffickingimperium.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.
Tren de Araguas är ett av de mest ökända kriminella gängen i Latinamerika. Deras verksamhet har sin bas i Venezuela, men de opererar över landsgränser och gör sig skyldiga till kidnappning, narkotikasmuggling, väpnade rån, utpressning och människohandel. Gängets lokala grupper runt om i Peru har under den senaste tiden arbetat hårt för att ta över sexindustrin runt om i landet.
– Den peruanska sexhandeln har flera gånger påverkats av olika migrationsvågor. Först var det ecuadorianer, sedan colombianer och nu venezuelaner, säger Angela Villón, chef för Miluska, ett kollektiv för sexarbetare i den peruanska huvudstaden Lima och fortsätter:
– Men de kriminella från venezuela saknar respekt för livet. Tidigare kanske någon använde en kniv för att skär av dig håret eller dina kläder, men de skulle inte döda dig. Allt detta har förändrats nu. Venezuelanerna dödar. De dödar kvinnorna, men de dödar också sina chefer.
Enligt inofficiella siffror som Angela Villón sammanställt mördades eller försvann 70 sexarbetare under 2022. Under de första fyra månaderna 2023 försvann ytterligare 18 personer, säger hon. Enligt UNAIDS dödades mer än tio sexarbetare i Peru bara under de första sex veckorna i 2023. Perus nationella polis (PNP) vill inte kommentera läget.
Ledaren styr från fängelset
Det kriminella gänget Tren de Aragua uppstod ur en lokal fackförening som arbetade med ett järnvägsbyggnadsprojekt i delstaten Aragua i Venezuela, och dess expansion har i stor utsträckning byggt på exploateringen av venezuelanska kvinnor.
Från sitt högkvarter i fängelset – komplett med gym, pool, lekplats, restaurang och nattklubb – har Héctor Rusthenford Guerrero Flores – alias ”Niño Guerrero” – sedan 2018 utökat gängets inflytande längs med de rutter som venezuelanska migranter tar. Gruppen är nu verksam i Venezuela, Chile, Ecuador, Colombia, Peru, Bolivia, Brasilien och Panama.
Gänget riktade inledningsvis in sig på att söka upp flickor som deltog i skönhetstävlingar och med hjälp av falska löften lurade in dem i sexhandeln på landets fängelser. De tog sedan kontroll över smugglingsrutterna ut från Venezuela och expanderade regionalt. Kvinnorna hålls kvar i gängets våld med hjälp av utpressning och hot mot familjemedlemmar.
Det ökade våldet som drabbar kvinnorna i Peru har bidragit till att sexhandeln har blivit ännu svårare att prata om och många sexarbetare har tvingats gå under jord. Samtidigt har socialkonservativa grupper som motsätter sig att ens använda ordet ”kön” i politiska dokument fått kontroll över landets kongress och flera andra offentliga institutioner. De styr även den statliga organisationen Defensoría del Pueblo som ska slå vakt om mänskliga rättigheter i landet. Detta, menar kvinnorättsförespråkare, gör det ännu svårare att ge stöd till offer för sexhandel och ge dem säkra vägar ut ur ett liv i exploatering.
– Den här frågan kan inte diskuteras offentligt och det försätter sexarbetare i en ännu mer utsatt position, säger Angela Villón.
Barnen används för utpressning
Peru har en exceptionellt stor informell ekonomi som sysselsätter mellan 70 och 80 procent av den arbetande befolkningen. Människohandel är en av de mest lukrativa verksamheterna och genererar vinster på minst 1,3 miljarder dollar per år, varav 700 miljoner dollar kommer från sexhandeln. Tren de Aragua tjänar enligt uppgift omkring 275 000 dollar per månad – enbart i huvudstaden Lima.
Enligt FN:s rapport ”Global Report on Trafficking in Persons 2022” är upp till 87 procent av de rapporterade offren för sexuellt utnyttjande i regionen kvinnor. 11 procent är flickor. Människohandlarna utsätter också oftare kvinnorna än männen för våld. 9 procent av kvinnorna utsätts för ”extremt” våld, 44 procent för fysiskt våld och 26 procent för hot och psykologiskt våld.
– Människohandlaren utger sig för att vara en vän eller allierad till offret. Han kommer att visa sympati och prata om hur de tillsammans kan skapa en bättre framtid. Men när kvinnorna anländer inser de snabbt att de inte kommer få det som utlovats, säger Vanessa Soto, som arbetar för den lokala ideella organisationen Promsex som hjälper offer för människohandel i djungelregionen Madre de Dios, där sexhandlarna huvudsakligen är peruanska.
Hon fortsätter:
– Kvinnorna måste betala för absolut allt: transporten hemifrån, sina rum, kläder och mycket annat. De hamnar ofta i skuld till sina hallickar. De kan tjäna pengar som eskorter på varje öl som en kund dricker, men de kommer snart att inse att det bästa sättet att tjäna pengar på är sex.
1,5 miljoner av de 7,1 miljoner venezolaner som lämnat landet finns i Peru, det näst högsta antalet efter Colombia. Bland offren för sexhandel i Peru finns också ett oproportionerligt stort antal venezuelanska migranter. Under 2022 räddade PNP 947 offer för människohandel, varav 887 var kvinnor och 435 kom från Venezuela.
– Venezuelanska flyktingar är särskilt sårbara. De har inga dokument, befinner sig i Peru olagligt och har ingen familj eller socialt nätverk som kan stödja dem. Under en period tog Tren de Aragua in dussintals kvinnor i landet om dagen, och de hade ingenstans för dem att ta vägen. Så de började försöka tvinga bort de peruanska kvinnorna och få dem att betala avgifter för att få lov att sälja sex i de områden som gänget kontrollerar, säger Karina Jensen, specialist på människohandel vid Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Lima.
Diana Mabel, en sexarbetare som sköts till döds av två personer på motorcykel i centrala Lima i slutet av 2022, tros ha varit ett av offren för denna trend. Efter att hon upprepade gånger vägrat att betala de kriminella som försökte utpressa henne blev hon mördad.
Militariseringen av Perus gränser har bara lett till att fler migranter hamnat i händerna på människohandlare. Venezuelanska kvinnor kommer till Peru i hopp om att hitta ett bättre liv och slippa skenande inflation, osäkerhet, matbrist och ett havererat sjukvårdssystem i deras plågade hemland.
– Men gängen har dem helt i sitt våld. De vet till och med var deras barn befinner sig i Venezuela. De kidnappar kvinnor. De sätter en revolver mot deras huvuden. De laddar ner kontakterna från deras telefoner och skickar hotfulla meddelanden till dem, säger Angela Villón.
Många av de kvinnor som utsätts för trafficking har levet ett svårt liv. Många har hoppat av skolan och förlorat kontakten med sina familjer och i vissa fall skiljs de från sina barn. Hälsoproblem är vanliga. Allt från sexuellt överförbara sjukdomar (STD) till psykiska problem. Enligt åklagare har 4 procent av offren inte avslutat grundskolan, 11,2 procent har inte påbörjat gymnasiet och 16,9 procent har inte avslutat gymnasiet.
Hjälporganisationer stöttar
Trots vissa insatser från poliser, åklagare och domare säger experter att den peruanska staten misslyckas med att leva upp till sina åtaganden när det gäller att bekämpa sexhandeln. Få av de kvinnor som lyckas fly får den psykologiska vård eller det stöd de behöver. En ny nationell strategi som syftar till att åtgärda några av dessa brister håller nu på att införas för de kommande sju åren med hjälp av ILO.
Ricardo Valdés, en tidigare biträdande inrikesminister som nu arbetar med den ideella organisationen Capital Humano y Social (CHS), berättar att det kan ta upp till fem år för kvinnor som lämnar sexhandeln att lämna sina trauman bakom sig och kunna återgå till ett normalt liv. Och även om ideella organisationer kan stödja en del av kvinnorna kan de inte ersätta peruanska myndigheter:
– Staten är den enda som kan skapa ett hållbarhet system, konstaterar Ricardo Valdés.
Frivilligorganisationer försöker fylla luckor och hjälpa de peruanska myndigheterna med en rad olika insatser: allt från Catholic Relief Services som jobbar för att förhindra att kvinnor hamnar i händerna på människohandlare, till Promsex som hjälper offer att bearbeta trauma och återhämta sig. Organisationerna engagerar sig också för att förbättra rättsväsendet och åklagarnas förmåga att utreda brott kopplat till trafficking och människohandel.
Veeduria Mirada Ciudadana, en grupp som grundats tillsammans med organisationen CHS, ger medborgarna möjlighet att övervaka hur myndigheterna jobbar med frågan och FN:s migrationsorgan IOM utbildar gränsvakter så att de ska bli bättre på att identifiera offer för människohandel och kunna erbjuda vård.
Julio Rodríguez, specialist på människohandel vid ILO:s kontor i Lima, säger att en av de första politiska utmaningarna är att kartlägga sexhandeln:
– Statistiken vi har idag är varken konsekvent, fullständigt eller sammanhängande. Den är av dålig kvalitet och speglar bara de fall som rapporteras och inte nödvändigtvis vad som faktiskt pågår. Det gör det omöjligt att utveckla effektiva och målinriktade strategier, konstaterar han.
Ricardo Valdés på organisationen CHS, berättar att det kan ta upp till fem år för kvinnor som lämnar sexhandeln att lämna sina trauman bakom sig och kunna återgå till ett normalt liv. Och även om ideella organisationer menar att problemet har sin grund i Perus svaga institutioner och noterade att situationen har förvärrats under de senaste två årens politiska instabilitet under Pedro Castillos kaotiska administration. Det misslyckade kuppförsök lämnade Pedro Castillos vice president, Dina Boluarte, kvar vid makten och hennes regering har fördömts både nationellt och internationellt för militären och polisens brutalitet mot demonstranter som protesterat mot regeringen.
Officiell korruption och institutionell inkompetens innebär att människohandlarna vet att de sannolikt inte kommer straffas för sina handlingar.
– Fyra, eller kanske sex fall av 100 leder till en fällande dom i Peru. Det finns helt enkelt för mycket straffrihet, fortsätter Ricardo Valdés som konstaterar att korruption förvärrar problemet, eftersom gängmedlemmar helt enkelt kan muta poliser för att hålla sin verksamhet igång:
– En affärsverksamhet som kan bedrivas med liten risk och till låga kostnader kommer uppenbarligen att fortsätta att drivas vidare, den är helt enkelt hållbar, konstaterar Ricardo Valdés aningen cyniskt.
Simeon Tegel
Redigerad av: Daniela Mohor, Tom Brady, and Andrew Gully.
Översättning och bearbetning av: Kajsa Sörman.
The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen.
The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.
Läs också:
