Trots återkommande terroristattacker som lett till att miljon burkinier idag är internflyktingar och att många vallokaler inte kunde öppnas genomfördes president- och parlamentsvalen planenligt. Den sittande presidenten segrade i den första valomgången och resultatet accepterades av oppositionen. Väljarna har belönat stabilitet, skriver Sten Hagberg.
Enligt prelimära siffror omvaldes sittande president Roch Marc Christian Kaboré, MPP, med 57,87 procent i första valomgången. På andra plats kom CDP:s Eddie Komboïgo med 15,48 procent och på tredje UPC:s Zéphirin Diabré med 12,46 procent. På fjärde plats och långt efter med 3,36 procent kom tidigare premiärministern Kadré Désiré Ouédraogo med det nya partiet AGIR Ensemble. De övriga nio kandidaterna, inklusive den enda kvinnan (Yéli Monique Kam), fick mycket låga siffror.
På torsdagen den 26 november publicerade den oberoende valmyndigheten CENI det preliminära resultatet i presidentvalet. Oppositionsledarna som i måndags (den 23 november) påtalat man inte skulle acceptera ett valresultat ”färgat av oegentligheter som inte återspeglar det burkinska folkets vilja” erkände sig besegrade så fort resultatet var publicerat. Redan på torsdagskvällen den 26 november var det skytteltrafik av presidentkandidater som ville gratulera president Kaboré till segern.
Av de 6,5 miljoner inskrivna i vallängden kunde drygt en halv miljon inte rösta på grund av säkerhetsläget. Av totalt 5,9 miljoner som kunde rösta röstade nästan 3 miljoner, vilket gav ett valdeltagande på 50,79 procent. Av samtliga vallokaler (21 154 stycken) kunde 19 836 öppna, det vill säga – drygt 900 vallokaler kunde inte genomföra valet då demokrati kräver ett minimum av säkerhet för logistiken, partiföreträdare, valarbetare och, förstås, väljarna.
Den sittande presidenten Kaborés vinst i första omgången var som sagt väntad. Kaboré’s kampanj mobiliserade för att han skulle vinna på knockout, un coup K.O., och det visade sig bli just så.
För utmanaren Zéphirin Diabré var valet ett nederlag. År 2015 fick han närmare 30 procent av rösterna och nu endast 12,46 procent. Å andra sidan så har det politiska landskapet förändrats. För fem år sedan ställde inte CDP upp i presidentvalet; dess utbrytarparti AGIR Ensemble fanns heller inte med. Mer än hälften av Diabré’s väljarstöd från 2015 kan ha gått till Komboïgo och Ouédraogo.
”Hakouna Matata” säger regeringspartiet
Parlamentsvalet blev mer spännande. På lördagen den 28 november publicerade valmyndigheten det preliminära resultatet, som visar att Kaboré’s parti MPP får 56 av 127 möjliga platser i Nationalförsamlingen. CDP får 20 mandat och UPC 12 mandat. Den stora överraskningen var att NTD (som ingått i regeringen 2015-20 och haft den strategiskt viktiga transportministerposten) får 13 mandat och blir tredje största parti. Oppositionsledaren Diabrés UPC får med andra ord se sig slaget av två andra partier. Ny oppositionsledare blir Eddie Komboïgo. Femte största parti blev sankarist-partiet UNIR/PS som också ingår i regeringen.
MPP kommer ha en majoritet i Nationalförsamlingen, snabbt räknat ingår mer än 65 procent av parlamentsledamöterna, förmodligen upp till 70 procent, i regeringsunderlaget. Stabilitet är något som väljarna har belönat. President Kaboré är också en politiker som främjar samförstånd och uppskattas i många läger.
Men MPP:s partiledare, Simon Compaoré, är däremot kontroversiell och dräpande och är i sanning det man brukar kalla ett ”politiskt djur” av rang. I valkampanjen sa han bland annat att Kaboré kommer att vinna, ”som kenyanerna säger ’Hakuna Matata’” (’inga problem’ på kiswahili, men som blivit ett globalt uttryck genom Disneys Lejonkungen). Och lade till att ”game is over”. Compaorés ”Hakouna Matata” ledde till massmedial uppmärksamhet och utmanaren Eddie Komboïgo svarade med säga, ”a Kouna Chida” (’det finns problem’ (på mooré-språket som talas av 50 procent av landets befolkning).
En ny mandatperiod kantad av utmaningar
Kaboré and hans regering står nu inför en rad utmaningar. Säkerhetsläget måste förbättras eftersom säkerhet är själva förutsättningen för utveckling. Lägg därtill vård, skola och omsorg, samt kanske allra viktigast jobbfrågan. Burkina Fasos unga kräver jobb; många med universitetsexamen går arbetslösa eller hankar sig fram inom informell sektor.
År 2016 antogs en nationell plan för ekonomisk och social utveckling (PNDES 2016-20) och en ny plan håller på att färdigställas för att omsätta Kaborés politiska program till politik de kommande fem åren. Men även här är säkerhetsfrågan det stora frågetecknet.
Lyckas Burkina Faso och de andra länderna i regionen få bukt med säkerhetsproblemen – det svåra säkerhetsläget är ju också del av en regional och global problematik med Al Q’aida och IS och internationell militär intervention – finns det förutsättningar för att president Kaborés andra och sista presidentmandat kan åstadkomma viktiga förändringar. Burkina Faso framstår i alla händelser som en demokratisk förebild. Och ingenting tyder heller på att Kaboré ens skulle våga tänka tanken att trixa med konstitutionen för att sitta kvar efter 2025.
Sten Hagberg
Professor i kulturantropologioch föreståndare för Forum för Afrikastudier, Uppsala universitet. Direktör för Laboratoire d’Anthropologie Comparative, Engagée et Transnationale (LACET)
Här hittar du hela vår bevakning av Burkina Faso.
Här kan du läsa Sten Hagbergs analys inför valet.
