Sverige har generöst stött Ukraina efter det ryska anfallskriget. Men alltför få investeringar har riktats mot de grundläggande orsakerna till hunger i Syd. Nu måste samarbetet mellan forskare, regeringar och näringsliv stärkas. Det skriver Lindiwe Majele Sibanda, ordförande för det globala forskningsnätverket CGIAR.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Ryssland Ukraina-krisen, Sudan och på andra håll blir sambandet mellan instabilitet, migration och livsmedelsförsörjning allt tydligare.
Krisen mellan Ryssland och Ukraina, Europas kornbod, påverkar livsmedelssystemen runt om i världen och driver upp priset på spannmål och gödningsmedel, vilket slår hårdast mot de länder som har minst råd med detta. Samtidigt bidrar en mer utbredd osäker livsmedelsförsörjning till att allt fler tvingas migrera och till ökande sociala spänningar.
Ökande klimatförändringar förstorar riskerna, för att avkastningen på några grödor i Afrika söder om Sahara, kommer att minska med upp till 35 procent år 2050.
Sverige har generöst stött Ukraina för att försvara dess suveränitet och hantera följdeffekterna av kriget. Men alltför få investeringar har riktats mot att ta itu med de grundläggande orsakerna till hunger och näringsbrist i Syd, bygga upp motståndskraft i våra livsmedelssystem och förhindra att kriser uppstår över huvud taget.
Omkring 1,5 miljarder människor lever för närvarande i bräckliga och konfliktdrabbade miljöer, och de flesta av dem lider är också drabbade av hunger och undernäring. År 2022 drabbades 80 procent av de över 100 miljoner människor som tvingats lämna sina hem av akut osäker livsmedelsförsörjning.
År 2030 kommer uppskattningsvis två tredjedelar av världens extremt fattiga att leva under dessa förhållanden om inte ledande ekonomier som Sverige vidtar åtgärder för att hantera den globala hungern som både en orsak till och en följd av konflikter.
Med sanktioner, blockader och konflikter som hindrar exporten av syntetiska gödningsmedel och basspannmål även under 2023, kommer livsmedelsförsörjningen att drabbas, priserna kommer att fortsätta fluktuera och fler kommer att ansluta sig till de 349 miljoner människor som lever i akut livsmedelsosäkerhet.
CGIAR är världens största offentligt finansierade forskningsnätverk för jordbruks- och livsmedelssektorn och har utvecklat många verktyg för att ge utvecklingsländerna möjlighet att minska sitt beroende av stora exportörer som Ukraina och Ryssland. Detta omfattar en rad alternativ till gödningsmedel, förbättringar av agronomiska metoder för att öka avkastningen och nya, härdigare växtsorter. Dessa innovationer når dock inte tillräckligt många av världens jordbrukare för att vara effektiva.
Det behövs fler samarbetsinsatser som förenar forskningsorganisationer som vår med lokala regeringar, myndigheter och den privata sektorn för att påskynda processen med att lansera innovationer för att skapa mer diversifierade och motståndskraftiga livsmedelssystem.
En annan tydlig strategi för att minska både sårbarheten och den osäkra livsmedelsförsörjningen är att öka investeringarna i utvecklingen av landsbygdsekonomierna, särskilt genom jordbruket. I nästan alla länder som anses vara bräckliga och konfliktdrabbade är jordbruket en av de viktigaste ekonomiska sektorerna.
Att stabilisera individers och samhällens försörjning genom innovativa program för socialt skydd, utveckling av livsmedelssystem och klimatanpassning har potential att öka livsmedelsförsörjningen, ekonomisk trygghet, social sammanhållning, motståndskraft och jämlikhet.
Denna strategi är en av fyra pelare i CGIAR:s nyligen lanserade initiativ för sårbarhet, konflikter och migration (FCM), och fokuserar särskilt på att öka kvinnors inflytande inom jordbruket för att maximera möjligheterna att minska sårbarhet och utsatthet.
Slutligen måste humanitära insatser, utvecklingsinsatser och fredsbyggande insatser på ett mer konsekvent sätt ta hänsyn till klimat och livsmedelssäkerhet.
Det nyligen lanserade Climate Security Observatory är ett sätt att fylla dataluckan så att olika organ bättre kan förstå klimatförändringarnas inverkan på livsmedel, mark och vattensystem och vilken roll detta har i konflikter. Men beslutsfattare runt om i världen bör också inkludera både klimat och livsmedelssäkerhet i allt sitt bistånd.
Sverige har en lång och berömvärd historia av att leda insatser för att ta itu med de mest angelägna globala utmaningarna, vilket inkluderar landets roll som en grundande partner av CGIAR för mer än 50 år sedan.
Men arbetet med att trygga den globala livsmedelsförsörjningen och stärka den nationella säkerheten är inte klart. Inför polykrisen behöver världen återigen det ledarskap, den medkänsla och den generositet som har blivit Sveriges kännetecken.
Lindiwe Majele Sibanda
Ordförande för det globala forskningsnätverket CGIAR.
Läs mer om projektet i Uganda som omslagsbilden är hämta från.
Läs också
