Indien: Fler kvinnor än män – och färre barn föds

För första gången finns det fler kvinnor än män i Indien. Samtidigt minskar nativiteten i landet. Det visar den senaste befolkningsstatistiken från Indien. Samtidigt är våldet mot kvinnor fortfarande stort.

I över 100 år har folkräkningen i Indien visat att det har funnits fler män än kvinnor. Enligt folkräkningen utförd år 2011 fanns det 940 kvinnor för varje 1 000 män och könsförhållandet mellan barn som räknar barn från födseln fram till sex års ålder, var 918 flickor för 1 000 pojkar. Detta har fått kritiker att utnämna Indien ”ett land med saknade kvinnor”.

Men nu har alltså en förändring skett. Den senaste befolkningsstatistiken, National Family Health Survey (NFHS-5), gjord mellan 2019 och 2021, visar en förbättring av könskvoten från tidigare år. För första gången, dras slutsatsen att det finns fler kvinnor än män i landet. Detta är en stor nyhet för Indien. Och någonstans har i alla fall de rättsliga konsekvenserna kring illegala könsbaseradeaborter av flickfoster landat i det indiska samhället.

Över 15 procent av de som tillfrågades (16 procent av dessa var män och 14 procent kvinnor), nämnde tydligt i undersökningen (en blandning av skriftlig och muntlig undersökning) att de ville ha fler söner än döttrar. Det är en förbättring från undersökningen gjord  2015-16 National Family Health Survey (NFHS-4) när 18,5 procent kvinnor och 19 procents män ville tydligt ha fler söner. Och sanningen är att  många par fortsätter att föda döttrar i hopp om att slutligen få en son. Majoriteten av Indiens befolkning menar att familjen inte är fullständig om det bara finns döttrar. Dessa ”ofullständiga” familjer anses finnas i alla samhällsklasser och religioner. 

Allt färre barn föds
65 procent gifta kvinnor i åldersgruppen 15-49 år med minst två döttrar och inga söner, sa till NFHS-5 att de inte ville ha fler barn. Antalet har ökat från NFHS-4 för sex år sedan, då det var 63 procent. En ytterligare guldkant undersökningen visar att en önskan att få fler döttrar än söner har ökat till 5,17 procent – från 4,96 procent år 2015-16. Förändringen, även om den är marginell, visar att åtminstone att vissa indiska föräldrar vill ha fler flickor än pojkar. Experter tror att det kan kopplas direkt till Indiens fallande fertilitetstal det vill säga det genomsnittliga antalet barn som en kvinna föder. Urbanisering, den växande kvinnliga läskunnighet och en ökad tillgång till preventivmedel har fört fertiliteten till två, om siffran sjunker under cirka 2,1 börjar befolkningens storlek att minska.

Enligt statistik från FN beräknas samtidigt Indien gå om Kina i befolkningsmängd 2023. Nu menar forskare i USA att detta skedde redan 2014.

Nästan 80 procent av de tillfrågade i studien sa att de ville ha minst en son under sin livstid, enligt de senaste siffrorna från NFHS-5. Denna preferens för söner framför döttrar som beskrivs som ”son-preferens”, har sina rötter i den traditionella övertygelsen att en pojke skulle föra familjenamnet vidare och ta hand om föräldrarna på deras ålderdom, medan döttrar skulle lämna dem för sina svärföräldrars hem med en kostsam hemgift. Även hemgift är olagligt i Indien men förtäcks idag som väldigt dyra gåvor som föräldrar menar att de vill ge till sin dotter. 

Men preferensen för söner är fortfarande skyhög dessvärre och just detta kan anses vara en av anledningarna till fortsatt stark trend av diskriminering och våld mot den indiska kvinnan. 

Våld mot kvinnor kvarstår
En av FN (UN Population Fund) genomförd studie visar att två av tre indiska kvinnor mellan 15 och 49 år har blivit misshandlade, våldtagna eller tvingade till sex. I Indien är det alltså lagligt att våldta en kvinna så länge du är gift med henne. Att år 2021 konstatera en sån barbarisk sanning är beklämmande och sammanlagt rör det sig om 36 länder i världen som fortfarande har en straffrihet för våldtäkt i hemmet. Var sjätte timme blir en ung, gift kvinna bränd levande, slagen till döds eller tvingad att begå självmord i Indien enligt egna nationella rapporter. Detta när våld mot kvinnor har erkänts som en kränkning mot mänskliga rättigheter.

Dessa kvinnor, som är offer för fysiskt, sexuellt och till och med psykiskt våld, finns med i statistiken hos National Family Health Survey som visar att våldet mot kvinnor fortsätter, även det skett några mindre förbättringar. Bland annat så nämns följande i NFHS-5:

Trends in spousal physical or sexual violence: Ever-married women’s ever experience of spousal physical or sexual violence has declined from 31 percent in NFHS-4 to 29 percent in NFHS- 5. 

Studien visar också – kanske inte helt förvånande – att högre utbildning minskar risken för våld:

Women’s experience of violence declines sharply with women’s schooling and wealth. By schooling, the percentage of women who report physical violence declines from 40 percent among women with no schooling to 18 percent among women with 12 or more years of schooling. Similarly, the experience of physical violence ranges from 39 percent among women in the lowest wealth quintile to 17 percent among women in the highest wealth quintile.

Men alltjämt kvarstår det faktum att sociala seder och attityder som fortfarande uttrycker att kvinnor är mindre värda medverkar till våld i hemmet.

Parul Sharma
Människorättsjurist med fokus på Sydasienregionen

Läs också