I Ebo Krdums musik ryms både afrikansk blues och svensk folkmusik. I sitt gamla hemland Sudan var han aktiv mot diktaturen och tvingades till slut att fly. Den 30:e oktober stod Ebo på scenen under världsmusikfestivalen Womex i Portugal. Nu är han på väg att slå igenom stort med sin nya skiva Diversity och den 7:e november spelar han på Selam Festival Stockholm. Vi ställde några snabba frågor.
Bland dem som påverkat dig hör bland annat Boubacar Traoré. Många i Sverige känner just till musiken från Mali, men hur är det med den sudanesiska musiken, och hur ser kopplingarna ut mellan olika musiktraditioner i norra Afrika?
– Musiken i norra Afrika har så klart mycket gemensamt i rytmerna, språken och även de traditionella instrumenten, men landet Sudan är väldigt stort och rikt med hur många rytmer som helst. Detta gör att det inte finns en sort av ”sudanesisk musik”, utan att man kan hitta många olika influenser, beroende på vilken del av landet man möter. Kopplingen mellan musiken i Mali och Sudan är tydlig, och en orsak är att det historiskt funnits ett omfattande utbyte mellan nationerna i de olika rikena i Afrika, särskilt mellan Timbuktu, Kanem Barnou och Waddai. Därför är det inte konstigt att människor i dagens värld kan relatera till Mali eller något av annat av grannländerna när man hör min musik – för det är ju samma musik och det finns även likheter i språken.
När jag hörde dig tidigare i höstas på Fasching fanns det också influenser från svensk folkmusik i det du och bandet gjorde, något som också märks på din nya skiva. Hur ser du på kopplingen mellan de två världarna? Vad betyder svensk folkmusik för dig?
– I det skandinaviska – folk-stråksektionen – samt flöjten, fann jag mycket i melodier och toner som påminde om musik från Sudan som jag lyssnade på när jag var liten och det är därför har jag bestämt mig att göra detta experiment på skivan Diversity.
Du var aktiv i proteströrelsen i Darfur och sedan i protesterna som fällde regimen, sen tvingades du fly och kom till Sverige. Hur var det att komma hit, hur har det gått att komma in i det svenska samhället?
– Att komma till Sverige som flykting var ett bra beslut jag gjorde för att befria mig från diktaturen, samt att kunna fortsätta med aktivismen härifrån, istället för att bli utsatt för tortyr och kanske till och med att bli mördad. Det gick bra att integrera mig i det nya landet Sverige. Jag har lärt mig svenska väldigt fort och kommit in i arbetslivet snabbt och har jobbat heltid på olika arbetsplatser i Stockholm i sju år. Så ja, det gick bra med den biten.
För bara några dagar sedan tog militären makten i Sudan. Hur känner du inför det som hände och vad tror du kommer att hända nu? Är demokratirörelsen tillräckligt stark för att tvinga bort militären igen och vad borde länder som Sverige göra?
– Det som hände i Sudan med militären är en stor besvikelse, för mig och många andra i Sudan, liksom för sudaneser i diasporan. Vi har längtat efter ett demokratiskt system väldigt länge och precis när vi trodde att vi var på väg mot en civil regering så sker det en militärkupp. Det enda sättet just nu för att tvinga bort militären är att börja om med en ny fredlig revolution i landet, och det har vi redan börjat med direkt när folk hörde om kuppen i förra veckan. Det sker protester över hela Sudan och de kommer att fortsätta. De länderna som respekterar mänskliga rättigheter, frihet, demokrati och rättvisa bör engagera sig i det som händer i Sudan och det är viktigt att Sverige tydligt säger ifrån att vi inte kommer att stödja militären och att vi inte kommer kunna samarbeta med dem – inte nu och inte i framtiden! Ett sådant budskap skulle hjälpa demonstranterna på gatorna att fortsätta trycka på. Om många länder stödjer de som protesterar och tydligt uttalar att de inte tänker stödja militären så kanske de som genomförde kuppen kan fås att ge upp.
David Isaksson
Den 7/11 spelar Ebo Krdum på Konserthuset under Selam Festival
