KRÖNIKA. Författaren Gioconda Belli var en av dem som riskerade livet för revolutionen i Nicaragua. Nu lever hon i exil, på flykt undan Ortegas diktatur. Hennes nya bok än är en hyllning till alla kämpande kvinnor, skriver Eva Zetterberg som tidigare var svensk ambassadör i landet.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Gioconda Belli bor numera i exil i Spanien, liksom så många nicaraguaner som flytt sitt hemland, fråntagen sitt medborgarskap och sitt hem. Hon har nått stor framgång i sitt författarskap och mottagit ett flertal internationella litteraturpriser.
Nicaragua lever kvar i många svenskars minne där revolutionen segrade 1979 och där sandinisterna som ledde landet under hela 80- talet genomförde stora reformer – mot analfabetism, sjukdomar och fattigdom och för bättre levnadsvillkor för de fattiga. Det svenska stödet var starkt, Palme och Imperiet kom på besök och många svenskar reste dit för att bidra till utvecklingen. Men USA ingrep med militärt stöd till contras, motståndarna, och Sandinisterna förlorade i valet 1990. Olika liberala regeringar följde fram till 2006 då Daniel Ortega, som hade lett revolutionen, vann valet. Det som därefter har följt är en upptrappning till dagens brutala diktatur. Den avgörande vändningen kom 2018 när studenter och andra demonstrerade fredligt och möttes av våld. Hundratals människor har därefter dödats och tusentals har skadats.
Själv var jag ambassadör i Nicaragua under åren 2003-2008 och tiden efter valet 2006 började lugnt för att från 2008 bli alltmer auktoritär. Det enorma bistånd som Venezuela under Chavez tid gav Nicaragua redovisades till exempel aldrig. På alla nivåer byttes nyckelpersoner ut och organisationer i civila samhället förföljdes. Den svenska regeringen beslöt att stänga ambassaden och fasa ut biståndet. Reaktionen blev stark i Nicaragua och jag fick skulden. Strax innan jag skulle lämna i augusti 2008 uttalade jag i en tv-intervju att jag var oroad över auktoritära tendenser från regeringen. Det blev startskottet för en otäck kampanj mot Sverige och mig. Den svenska ambassaden utsattes för attacker och jag anklagades för att lägga mig i landets interna frågor, betald av president Bush i USA för att driva rätten till abort! Kulmen kom när jag beskrevs som la diabla, hondjävulen och att jag skulle ha förklarats ”persona non grata” om jag ändå inte var på väg att lämna… Ambassaden och vänner fick lov att gömma mig innan hemresan och sedan dess är jag inte välkommen i landet. Idag har regimen förklarat att den utsedda amerikanska ambassadören, som sagt sig vilja medla, inte accepteras.
Rättssystem, valsystem och alla institutioner har rensats och endast regimvänliga representanter finns kvar. I stort sett alla organisationer i civilsamhället har förbjudits och hundratals personer har fängslats. Med internationell hjälp har många fått asyl i andra länder, framför allt Costa Rica och Spanien, Fortfarande finns dock många politiska fångar som lever under miserabla förhållanden där tortyr förekommer, eller är försvunna. Det senaste draget från Daniel Ortega kom den 19 juli 2026, landets nationaldag då revolutionen firas, var att proklamera att val inte skulle hållas framöver. Fördömanden av detta och de ständiga övergreppen på mänskliga rättigheter har kommit från omvärlden – FN, EU, OAS, påven med flera och lett till landets ökade isolering.
Gioconda Belli var en av de som kämpade för revolutionen, riskerade sitt liv och tvingades till en första exil redan på 70 talet och så nu igen på grund av sin öppna kritik. Nu har hon kommit med en ny bok som också finns utgiven på svenska.
Boken Det aldrig sagda är inte självbiografisk, men speglar en del av Giocondas erfarenheter som revolutionär och som kvinna. Huvudpersonen är Penelope som 2020 reser till Spanien för att ta rätt på sin döda mors hus och tillhörigheter. Mamman var aktiv i den väpnade kampen för revolutionen och Penelope upplevde som barn att hon ofta kom i andra hand. Pandemin slår till och hon blir fast i huset en längre tid och upptäcker mammans dagboksanteckningar. Mammans skildring av sin kamp för en dröm om ett bättre samhälle visar hur svårt det var att som kvinna få samma rättigheter som männen. Och i huset händer oförklarliga saker som till slut får sin förklaring, Boken är spännande och lättläst, trots att svåra frågor behandlas.
I samtalen om boken har Gioconda lyft fram kvinnors utsatthet och styrkor, det är en hyllning till alla kämpande kvinnor. Den illustrerar också väl de skuldkänslor många mödrar känner när de ibland sviker sina barn. Penelope blir indragen i revolten 2018 och kan inte förstå hur hennes mamma och alla som kämpade för revolutionen har tillåtit Ortega att ta över och förstöra den.
Det aldrig sagda är en hyllning till kvinnan och till att kämpa för sina drömmar, men också att reflektera och stå upp för mänskliga rättigheter i svåra tider. Giocondas budskap är att inte tappa hoppet. Hon säger att ”Nicaragua kommer att som Sisyfos lyfta sitt stenblock igen och att göra det så många gånger som möjligt. Och om Du tror att Du är för liten för att göra skillnad, då har du aldrig varit till sängs med en mygga!”
Slutorden från bokens huvudperson är:
”Att välja hoppet är en motståndståndshandling! ”
Eva Zetterberg
Sveriges ambassadör i Nicaragua 2003-2008 samt i Chile 2009-2014..
Det aldrig sagda är utgiven av Palabra förlag. Översättning Ellinor Broman
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
