Latinamerikas befolkning åldras snabbt. 2050 beräknas antalet personer över 65 år som behöver hjälp med vardagliga aktiviteter ha tredubblats från idag. Frågan är – vem som ska ge de omsorg som krävs?
Latinamerika och Karibien står inför en snabb demografisk förändring. Allt fler blir äldre och behöver hjälp i vardagen. Det gör omsorgen till en central fråga för både jämställdheten och ekonomin.
Enligt en aktuell studie från Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) kan antalet personer över 65 år som behöver hjälp med vardagliga aktiviteter tredubblas fram till 2050.
Frågan är vem som ska ge den omsorgen – och hur arbetet ska organiseras.
Omsorg håller samhället i gång
Sociologen och forskaren Karina Batthyány, en av regionens ledande experter på området, beskriver omsorg som den hjälp som behövs för människors fysiska och känslomässiga välbefinnande genom hela livet.
Det handlar om konkreta uppgifter som att laga mat, hjälpa någon med hygien eller göra en annan person sällskap. Men omsorgen har också en ekonomisk dimension: den kräver både tid och resurser. Dessutom bygger den på relationer. Under olika perioder i livet ger vi omsorg och tar emot omsorg.
Omsorg är därför inte något som bara berör barn, äldre eller personer med funktionsnedsättning. Den är en del av vardagen och en förutsättning för att samhället ska fungera.
Kvinnor gör fortfarande det mesta
I Latinamerika och Karibien är det enligt en aktuell studie från ECLAC fortfarande kvinnor som utför en oproportionerligt stor del av omsorgsarbetet, både det obetalda arbetet i hemmet och det betalda arbetet.
Flera länder har infört offentlig omsorgspolitik, men det har ännu inte förändrat den könsmässiga arbetsdelningen tillräckligt mycket.
Omsorg är därför inte bara en familjefråga. Den handlar också om ekonomisk ojämlikhet och jämställdhet.
Ett viktigt steg togs 2025, när Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter erkände omsorg som en självständig mänsklig rättighet. Det innebär att rätten att ge omsorg, få omsorg och kunna ta hand om sig själv betraktas som delar av ett värdigt liv. Utvecklingen har bland annat drivits av feministiska rörelser, forskning och internationella organisationer som ECLAC.
I dag har 16 länder i Latinamerika och Karibien utvecklat regelverk för omsorg och åtta har särskild lagstiftning. Men tjänsterna räcker fortfarande inte till. Uruguay och Costa Rica har utvecklat nationella system för långvarig omsorg, medan de offentliga alternativen i stora delar av regionen fortfarande är begränsade. Privat omsorg är samtidigt för dyr för många.
Behovet ökar snabbt
Latinamerika och Karibien är en av de regioner i världen där befolkningen åldras snabbast.
Enligt rapporten Who Cares? How to Support and Ensure Recognition for Caregivers for Older People in Latin America and the Caribbean, från IDB, OECD och den franska utvecklingsmyndigheten, behöver omkring åtta miljoner personer över 65 år i dag hjälp med vardagliga aktiviteter.
År 2050 kan de vara 23 miljoner.
Behoven handlar både om grundläggande saker som att äta, bada, klä sig och förflytta sig och om att laga mat, ta mediciner eller sköta sin ekonomi. När människor blir äldre ökar också förekomsten av kroniska sjukdomar och behovet av mer omfattande stöd.
I dag är det framför allt familjerna – och i praktiken kvinnorna – som står för omsorgen.
Men den modellen blir allt svårare att upprätthålla. Fler kvinnor arbetar, födelsetalen sjunker och familjer lever allt oftare geografiskt åtskilda.
Samtidigt får färre än 20 procent av de äldre som behöver omsorg tillgång till offentliga tjänster.
Om inget förändras kan en av tre personer mellan 45 och 64 år behöva ta ansvar för omsorg inom familjen år 2050. Det skulle öka trycket på både familjer, arbetsmarknader, socialförsäkringssystem och offentliga finanser.
Omsorg är därför också en ekonomisk fråga.
Kan skapa 31 miljoner jobb
Den växande efterfrågan på omsorg innebär samtidigt stora möjligheter till nya arbetstillfällen.
Enligt en studie från ECLAC och Internationella arbetsorganisationen, ILO, skulle en utbyggnad av omsorgspolitiken och omsorgstjänsterna kunna skapa omkring 31 miljoner jobb fram till 2035. De flesta skulle vara formella arbetstillfällen.
Behovet av personal inom äldreomsorgen väntas också öka kraftigt. Enligt IDB behöver arbetskraften som tar hand om äldre personer med omsorgsbehov öka från omkring tre miljoner personer i dag till 14 miljoner år 2050. Det kräver fler utbildade omsorgsarbetare, bättre arbetsvillkor och stöd till dem som vårdar anhöriga.
Omsorg kan därför inte bara ses som en social kostnad. Det är också en sektor som kräver investeringar och som kan skapa arbetstillfällen, innovation och ekonomisk utveckling.
Samtidigt gör omsorgen det möjligt för andra att arbeta, studera och delta i samhället.
Utmaningen för Latinamerika och Karibien blir därför att göra omsorgen till ett gemensamt samhällsansvar – och samtidigt till en del av en mer inkluderande och hållbar ekonomisk utveckling.
María Villarreal/Latinoamérica21
Statsvetare. Professor i internationella relationer och vid forskarutbildningen i samhällsvetenskap med inriktning mot utveckling, jordbruk och samhälle (CPDA) vid Federal Rural University of Rio de Janeiro (UFRRJ).
Översättning och bearbetning: David Isaksson. Läs originalartikeln här.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
