DEBATT. Det partianknutna demokratibiståndet behövs, men det ska bedömas utifrån samma krav som allt annat svenskt bistånd. Ingen partinära organisation ska därför vara garanterade pengar, skriver generalsekreterarna för SILC, Palmecentret, Green Forum och Centerpartiets internationella stiftelse.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Under den nuvarande mandatperioden har vi sett en livlig och kritisk debatt om det svenska biståndet. Även demokratibiståndet genom de svenska partianknutna biståndsorganisationerna har hamnat i skottlinjen. Det är bra att bistånd granskas och debatteras. Svenska skattepengar ska självklart användas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, och även vår verksamhet måste tåla höga krav på kvalitet, transparens och legitimitet.
Inför regeringens kommande strategiöversyn diskuteras nu också framtiden för stödformen. Kritiker hävdar att systemet riskerar att bli en ”gräddfil” för riksdagspartierna, och vissa ifrågasätter varför dessa överhuvudtaget ska ha en särskild roll inom biståndet. Den kritiken vittnar om en okunskap om varför denna stödform en gång skapades, och varför den fortfarande behövs.
Demokrati byggs inte enbart genom valadministration, starka institutioner eller ett livaktigt civilsamhälle. Den kräver också fungerande politisk representation och människor som organiserar sig partipolitiskt för att påverka sina samhällen. Det är politiska partier som ställer upp i val, formulerar politiska förslag och omsätter människors behov till faktisk politik.
I Sverige har våra politiska partier starka demokratiska traditioner, strukturer och är grundade i ideologi, ofta med rötter i folkrörelserna. Det innebär att de har djup kunskap om just det som gör partier demokratiska och stabila. Därför är de också bäst lämpade att bidra med sina erfarenheter och kunskaper i samarbeten med partier i andra länder.
Detta är bakgrunden till att Sverige sedan mer än 30 år har haft detta särskilda demokratibistånd. Arbetet handlar inte om att stötta utländska politiska partier ekonomiskt eller att bistå i inhemska kampanjer, utan om stötta utbildningar i hur man organiserar sig interndemokratiskt, hur man tar fram politiska förslag tillsammans med medlemmarna, hur kvinnor och unga får ta plats och hur man debatterar, förhandlar och kommer överens med andra partier.
Eftersom stödet riktar sig till systerpartier innebär det också en unik möjlighet att öka den ideologiska och sakpolitiska kunskapen bland dessa. På så vis stöttar vi partier och politiska företrädare i andra länder till att bli än mer värderingsstyrda och lyhörda. I många områden samarbetar vi partianknutna biståndsorganisationerna också nära i flerpartiprojekt, för att stärka välfungerande flerpartisystem och hela det demokratiska ekosystemet i ett land.
Frågan framåt är inte om Sverige ska ha kvar ett bistånd till demokratiska partipolitiska rörelser. Frågan är hur stödformen kan utvecklas för att kombinera demokratisk relevans med hög legitimitet och tydliga regler i en tid när demokratin världen över är under hård press.
1/ För det första behöver det åter tydligt slås fast att detta stöd helt ska bedömas utifrån samma krav på kvalitet, uppföljning och transparens som allt annat svenskt bistånd. Ingen partinära biståndsorganisation är garanterad pengar, utan medel ska enbart betalas ut till godkända projekt och resultat ska alltid kvalitetsgranskas fullt ut.
2/ För det andra bör stödet därför fortsatt hanteras av Sida och inte flyttas till Utrikesdepartementet som föreslagits i debatten. Stöd som riktar sig till oppositionsrörelser i andra länder behöver dessutom ha en armslängds avstånd till Regeringskansliet. Det är avgörande för både stödformens och regeringens trovärdighet internationellt.
3/ För det tredje behöver stödformen renodlas för att fylla sitt särskilda syfte och upprätthålla sin legitimitet. När Sida förra året öppnade upp att den även kan innefatta bredare stöd, till civilsamhällesorganisationer som inte är partipolitiska, blev gränsdragningen otydlig. Det partianknutna demokratibiståndets särställning bygger på att det handlar om just partipolitisk organisering och samverkan.
4/ Dock bör de partinära biståndsorganisationerna inte hindras att arbeta tillsammans med övriga civilsamhället. Detta leder till vårt fjärde förslag, att de partianknutna biståndsorganisationerna inte ska diskvalificeras från att söka ur det konkurrensutsatta civilsamhällesbiståndet på samma villkor som övriga delar av civilsamhället. Som Sveriges framgångsrika väg till demokrati visar är starka folkrörelser, dvs civilsamhälle och demokratiska partier, nära sammanlänkade och beroende av varandra för att skapa demokratisk utveckling och välstånd.
Dessa förslag skulle sammantaget ge stödformen tydliga ramar, legitimitet och stabilitet för kommande år. Vi skulle avslutningsvis också vilja se att en mandatperiods övergång införs i det fall en partinära organisations partigrupp inte klarar spärren i ett riksdagsval, och därmed får rimliga möjligheter att ställa om. De partinära organisationerna skiljer sig ofta mot andra biståndsaktörer, i och med att hela deras finansieringsgrund kan ryckas undan. Dagens osäkerhet riskerar inte bara skada det långsiktiga arbetet, berörda partners utan också de viktiga nyckelrelationer som byggts upp med betydelse för Sverige.
Det partianknutna demokratibiståndet kan lätt misstänkliggöras i ett debattklimat som underblåser misstankar om att politiska partier och politiker är problemet och främst ser till sig själva. I slutänden är den enkla sanningen att det inte går att bygga fungerande demokratier utan fungerande partipolitisk organisering.
Per Olsson
Swedish International Liberal Centre
Catherine Isaksson
Centerpartiets internationella stiftelse
Therese Näsman
Green Forum
Oscar Ernerot
Olof Palmes Internationella Center
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
