Kriget i Iran tar fokus från FN:s livsmedelsinsatser i Ukraina. Det säger den svenske chefen för FN:s livsmedelsprogram Carl Skau. Men även länder som Afghanistan och Jemen pressas av kraftiga nedskärningar i organisationens anslag.
Den tidigare svenske toppdiplomaten Carl Skau är operativ chef för Världslivsmedelsprogrammet WFP och för närvarande även tillförordnad chef. Han har 20 års erfarenhet av internationellt arbete inom FN och som svensk diplomat.
Carl Skaus befann sig nyligen i Ukraina, men tvingades avbryta sin resa i förtid på grund av attacken mot Iran. Han skulle egentligen ha varit på en längre resa längs frontlinjen, men hann bara till Kherson, Zaporizhzha och Mykolajiv – inte längre norrut, som det var meningen.
Redan före attacken hade WFP begränsat sitt arbete i Ukraina. Nu fruktar ukrainarna att kriget i Mellanöstern kommer att dra bort både vapen, nödhjälp och internationell uppmärksamhet från Ukraina.
– Det sker faktiskt redan, säger Carl Skau. Världslivsmedelsprogrammet kanaliserar alla resurser till insatserna vid frontlinjen, det finns inga pengar till annat.
Carl Skau delar intrycken från sitt besök i staden Kherson:
– Staden ligger vid floden Dnepr – och precis på andra sidan floden finns de ryska styrkorna. Det pågår konstant artilleribeskjutning. Man hör explosioner i bakgrunden hela dagen. Det finns också drönare i luften över hela staden. De har satt upp nät överallt. Och när man kör in finns det kilometer efter kilometer av vägar täckta av nät mot drönare. Det är en stad som en gång hade över 300 000 invånare, och nu är det kanske 70–80 000 kvar, främst äldre människor.
Eftersom marknaderna inte riktigt fungerar och är folk är rädda för att gå ut har WFP etablerat utdelningsställen för mat och annan hjälp i staden. Carl Skau har pratat med några av de äldre kvinnorna som kommer dit:
– De är helt utmattade. Det har varit en brutal vinter för dem. De talar om kylan, de har haft minusgrader inne i sina lägenheter på natten eftersom el och värme inte fungerar. Nu är de oroliga för sommaren, eftersom de ser att vatteninstallationer och sanitet drabbas. Så även om vintern har varit hård, förbereder de sig nu på en sommar där fortsatta attacker mot civil infrastruktur kommer att göra livet extremt svårt.
Men det finns kriser överallt i världen, är det verkligen nödvändigt med en FN-hjälpinsats mitt i Europa?
– Ja, det kan man fråga sig. För många av dem är det stöd vi ger deras enda livlina. Det bor omkring 700 000 människor i det vi kallar frontlinjeområden, som ligger 30–40 kilometer från den aktiva fronten. Dem stöder vi med kontanter och mat. Där marknaderna fungerar ger vi kontanter. Där marknaderna inte fungerar på grund av strider delar vi ut livsmedel Vi stöder också skolor där undervisningen sker i skyddsrum. Vi ser till att barnen får varma måltider så att de får en varm måltid varje dag, svarar den svenske WFP-chefen.
I områden längre bort från fronten, som tidigare varit ockuperade, hjälper WFP bönderna att återvända till sin mark genom att undersöka om områdena är minerade eller förorenade av sprängämnen. De gör en snabb kartläggning av jordbruksområdena, markerar de farliga och ger bönderna tillgång till de säkra.
Många som återvänt efter befrielsen finner sina hus tömda på allt, även deras redskap och traktorer är borta. Livsmedelsprogrammet och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO hjälper dem att komma i gång igen.
– Det handlar inte bara om att hjälpa människor att komma på fötter igen, utan också om att stärka ekonomin. När vi köper livsmedel gör vi det nära frontlinjen, så att vi tillför pengar till ekonomin. Sedan kriget började har vi med kontanter och inköp tillfört 1,8 miljarder dollar till Ukraina.
Människor dör av svält
Ändå är ukrainarna oroliga för vad som händer i Iran?
– Ja, det finns flera skäl. Uppmärksamheten flyttar sig, och de känner redan att de inte får tillräckligt med stöd. Vår finansiering har minskat kraftigt, så vi måste fokusera på de mest utsatta vid fronten. Vi har bara ungefär en tredjedel av de resurser vi hade för två år sedan. De är mycket oroliga för fortsatta attacker mot civil infrastruktur. Människorna är utmattade efter en mycket hård vinter. De håller ut, men de är trötta.
Behoven på andra håll i världen har ökat kraftigt. Globalt sett är 300 miljoner människor vad man kallar akut livsmedelsosäkra – de vet inte varifrån deras nästa måltid ska komma. Det beror främst på konflikter, men också på klimatförändringar, konstaterar Carl Skau:
– Förra året minskades vår budget med 40 procent. Vi var tvungna att säga upp över 5 000 medarbetare och kraftigt minska biståndet. I Afghanistan är situationen katastrofal – från att ha hjälpt många miljoner är vi nu nere på 1,5–2 miljoner människor. Barn har dött under vintern på grund av brist på stöd. I Sudan och Sydsudan ser vi hungersnöd på högsta nivå, IPC-5 konstaterar han och fortsätter:
– Människor dör. Men det är extremt dyrt att nå dem, eftersom områdena är otillgängliga. Om vi hjälper dem måste vi skära ned på andra håll. I Jemen har vi tvingats stoppa verksamheten i norr, eftersom 38 av våra medarbetare har hållits kvar.
Generellt sett är det en mycket farlig situation. Behovet ökar, resurserna minskar och det blir allt farligare att arbeta, berättar WFP-chefen.
Behöver flexibla resurser
Frågan är hur mycket organisationen själv kan bestämma över de pengar som givarna skänker, det vill säga själv bestämma vem som ska få vilken hjälp mot bakgrund av att 70 procent av WFP:s nödhjälpsbudget är öronmärkt för helt specifika situationer och därför inte kan användas efter behov.
Carl Skaus ger ett riktigt diplomatiskt svar.
– Cirka 30 procent av våra medel är flexibla, så att vi själva kan prioritera. Det gör det möjligt att agera förebyggande, till exempel innan en cyklon slår till. Men bundna medel begränsar vår flexibilitet.”
Kirsten Larsen
Översättning och bearbetning: David Isaksson.
Artikeln publicerades ursprungligen i vår danska systertidning Globalnyt. Läs den här.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
