DEBATT. Bland de ukrainska flyktingarna finns läkare, ingenjörer, lärare och vårdpersonal – yrkesgrupper som Sverige redan i dag skriker efter. Att låta dessa människor leva i ovisshet och tillfällighet riskerar att kasta bort värdefull kompetens, skriver Khrystyna Hevchuk, ordförande RefugeeHope.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Sedan den ryska invasionen av Ukraina 2022 har över 46 000 ukrainare funnit en fristad i Sverige. De flesta kom hit under akut nöd, men idag är verkligheten en annan: människor arbetar, studerar, deras barn går i svenska skolor och talar svenska. Trots detta lever de fortfarande i osäkerhet. Massflyktsdirektivet, som EU förlängde till 2027, ger ingen långsiktig trygghet.
EU har därför uppmanat medlemsländerna att gå längre: inrätta särskilda centrum för ukrainare, att underlätta återvändande för dem som vill, samt att öppna vägar till mer permanenta uppehållstillstånd baserade på arbete, studier, forskning eller familjeskäl – utan att de behöver lämna landet. Sverige har ännu inte agerat på dessa rekommendationer.
Varför spelar det roll för Sverige? Ukrainarna i Sverige är inte en passiv grupp. Enligt IOM (2024) är två tredjedelar i arbetsför ålder – de flesta arbetar eller söker aktivt arbete. Den svenska regeringen har redan tagit steg genom lagförslaget ”Bättre möjligheter till studiestöd för personer som tvingats lämna Ukraina”, som gör det möjligt för hundratals ukrainska ungdomar att studera med studiemedel.
Handlar om framtidstro
Men detta handlar inte bara om humanitet, det handlar också om resurser och framtidstro. Bland de ukrainska flyktingarna finns läkare, ingenjörer, lärare och vårdpersonal – yrkesgrupper som Sverige redan i dag skriker efter. Att låta dessa människor leva i ovisshet och tillfällighet riskerar att kasta bort värdefull kompetens. Deras barn, som redan har integrerats i skolor och förskolor, har lärt sig svenska och blivit en naturlig del av vardagen här. Att tvinga fram en känsla av osäkerhet för dessa barn och deras familjer riskerar att skapa utanförskap i stället för delaktighet.
Kritiker menar ibland att långsiktiga uppehållstillstånd är en kostnad för välfärden. Men statistiken visar något helt annat. Många ukrainare arbetar, betalar skatt och bidrar till samhällsekonomin. De står för egen försörjning i högre grad än många andra nyanlända grupper, inte minst för att de har stark utbildningsbakgrund och ett stort driv. Dessutom skickar de regelbundet pengar hem till sina familjer i Ukraina, vänner och släktingar vid fronten – en solidaritetshandling som stärker både Ukraina och Europas säkerhet. En stark ukrainsk diaspora fungerar som en bro mellan Sverige och ett framtida, återuppbyggt Ukraina.
Det är därför hög tid att Sverige agerar. Genom att ge ukrainare möjlighet att övergå från tillfälligt skydd till mer stabila uppehållstillstånd visar svenskarna inte bara solidaritet med ett krigsdrabbat folk. Sverige stärker också sin egen välfärd, arbetsmarknad och sina internationella relationer. Svenska samhället skapar förutsättningar för integration i stället för marginalisering.
En stark ukrainsk diaspora i Sverige är inte en börda. Det är en tillgång, en resurs och en investering i både Sveriges och Ukrainas framtid.
Khrystyna Hevchuk
Ordförande RefugeeHope. UA&SE
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
