DEBATT. Nedskärningarna av forskningsanslagen inom biståndsbudgeten skapar en ond cirkel som försvagar universitetens möjlighet att ta fram forskningsresultat som har verklig betydelse för människor. Omvänt kan en ökad satsning på forskning bidra till att den privata sektorn i samarbetsländerna stärks. Det skriver forskarna Selorm Kugbega, Elisabeth Rajala och Ivar Virgin från Stockholm Environment Institute (SEI).
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Vid årets Agri4D-konferens utforskas sambanden mellan vetenskapliga bevis, omsättning till praktisk handling och forskningsfinansiering. Här kan erfarenheter från forskningsprogrammet AgriFoSe2030 visa hur vetenskap kan bidra till konkreta samhällslösningar.
Ett flertal OECD-länder har skurit ned på de offentliga utgifterna för internationellt utvecklingsbistånd (ODA), inklusive det som berör forskning i biståndsbudgetarna. Prognoser från OECD visar att nedskärningarna kommer att öka under 2025 till mellan 9 och 17 procent. Hårdast drabbas länderna i Afrika söder om Sahara, med minskningar på mellan 16 och 28 procent. Elva OECD-länder har redan aviserat ytterligare nedskärningar för 2025–2027, vilket tyder på en långvarig minskning av det internationella utvecklingsstödet.
2022 slopade Sverige sitt åtagande om att 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till bistånd. 2024 sjönk biståndet till cirka 0,8 procent av BNI, vilket dock fortfarande är högre än FN:s mål på 0,7 procent av BNI. Finansieringen av forskning inom Sveriges biståndsbudget har också minskat, vilket kritiserats av forskarsamhället, då forskning är helt avgörande för ett kunskapsbaserat och välfungerande utvecklingssamarbete. Nedskärningarna av forskningsanslagen inom biståndsbudgeten skapar en ond cirkel som försvagar universitetens och forskningsinstitutionernas kunskapsutveckling och samhällsrelevans och minskar möjligheten att ta fram konkreta forskningsresultat som har verklig betydelse för människor. Årtionden av ODA-relaterade investeringar för att bygga välfungerande forskningskapacitet i det globala syd riskerar att undermineras.
Trots nedskärningarna i biståndsbudgeten så kan Sverige fortsatt spela en ledande roll för att stärka integrationen mellan vetenskap och hållbar utveckling. Genom att förmedla och översätta vetenskap till policy och praktik kan Sverige bidra till att de globala målen för hållbar utveckling (SDG) uppnås och visa hur forskning kan bidra till hållbar utveckling.
Ett tydligt exempel är Agriculture for Food Security 2030 som arbetar enligt en modell där befintlig forskning omsätts till policy och praktik i ett samarbete mellan fyra svenska forskningsinstitut och partners i Afrika söder om Sahara, samt i Öst- och Sydostasien. Samhällsrelevans och ansvarstagande integreras i forskningsprocessen för att bygga upp kompetens för praktisk tillämpning av forskningsresultaten.
Modellen bygger på fyra pelare:
- Ramverk för förändringsteori: forskare ska redan från början fråga sig vilken betydelse deras arbete kan få, vem det kommer att nå och hur resultaten kan mätas.
- Uppföljning och utvärdering: följer utvecklingen i realtid och visar konkreta förändringar.
- Illustrativa förändringsprojekt: koncepttestprojekt som pågår under flera månader eller tillräckligt länge för att visa på konkret förändring och som kan skalas upp i storlek.
- Aktörssamverkan och vetenskapskommunikation: uppmuntrar forskare att engagera sig och dela sina resultat med relevanta aktörer som inspirerar aktörerna till handling.
Resultaten mäts i utvecklad kapacitet, förbättrade livsvillkor och antagna policys/processer, som följande exempel tydligt visar:
- I Uganda arbetade forskare med landsbygdssamhällen för att ompröva patriarkala normer inom mjölkproduktion, vilket stärkte kvinnornas delaktighet.
- I Kenya ledde ett forskningsprojekt till att de lokala myndigheterna övertygades om att omfördela budgetmedel till ledarskapsutbildningar för småbrukarkooperativ.
- I Zimbabwe utvecklade forskare och landsbygdssamhällen tillsammans hållbara metoder för skörd, säker hantering och förädling av ätbara insekter. En marknad för ätbara insekter och kokböcker har skapats.
Detta visar hur vetenskap överförs till praktisk handling och värde för hela landsbygdsekonomier. På lång sikt skapas jobb, socioekonomisk och ekologisk resiliens samt ökad konkurrenskraft. AgriFoSe2030 flyttar nu över ansvaret för att brygga mellan vetenskap och praktik från svenska universitet till afrikanska och asiatiska partners. På så sätt säkerställs att svenska investeringar bygger upp en varaktig kapacitet, vilket det stärker Sveriges rykte som ledande inom global hållbar utveckling. Agrifose erbjuder ett praktiskt svar när den svenska regeringen söker efter sätt att visa att varje skattekrona som går till forskning verkligen skapar värde.
I en tid präglad av skepsis och förändringar i den svenska utvecklingspolitiken visar AgriFoSe2030 att överföringen av vetenskapliga rön till konkreta samhällsnyttor kan medföra verkliga fördelar för människor. Genom att utbilda forskare till vetenskapliga översättare, främja partnerskap utanför akademin och med aktörer i den privata sektorn kan offentliga investeringar i forskning bli ett av de mest effektiva verktygen regeringar kan ha för att fullfölja sitt uppdrag och främja en global hållbar utveckling.
Selorm Kugbega
Forskare Stockholm Environment Institute
Elisabeth Rajala
Programchef för Agrifose2030 vid SLU
Ivar Virgin
Senior forskare Stockholm Environment Institute
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
