Debatt: Utan pengar bryter det globala klimatarbetet samman

DEBATT. Hanteringen av klimatkrisen befinner sig vid ett vägskäl. Trots detta visar världens länder en oförmåga att samarbeta kring finansieringsfrågor. Nu måste rika länder som Sverige ta sitt ansvar och lägga pengarna på bordet – annars riskerar tillgången till rent vatten att hotas och göra många platser obeboeliga. Det skriver Anna Nilsdotter och Tove Lexén från WaterAid.

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.

WaterAid har, tillsammans med andra organisationer från civilsamhället, deltagit på plats under FN:s klimatkonferens i Bonn, Tyskland. Mötet kan bäst beskrivas som ett förmöte inför de större och mer uppmärksammade COP-mötena, och brukar ge en bra indikation på hur dessa klimattoppmöten kommer arta sig.  

Enligt WaterAid råder det inga tvivel om att förutsättningarna inför årets COP-möte i Brasilien är ovanligt svaga. Klyftan mellan de som FN definierar som utvecklade länder, såsom Sverige, respektive utvecklingsländer är stor. Mötet i Bonn hann inte ens börja innan det började kärvas och gnisslas. Det tog två hela dagar att komma överens om agendan för mötet – något som annars brukar vara en ren formalitet. Detta ledde i sin tur till att mötet drog ut på tiden.   

Bakgrunden är förra årets COP29-beslut om klimatfinansiering, där utvecklade länder utlovade betydligt mindre klimatfinansiering än vad utvecklingsländer förväntat sig. Finansiering av klimatåtgärder och klimatanpassning fortsätter vara de mest problematiska områdena. Generellt kan man säga att utvecklingsländer trycker på för att utvecklade länder ska bistå med mer bidrag utan återbetalningskrav. Utvecklade länder blir å sin sida alltmer sparsamma med sina resurser. Det syns exempelvis genom högre andel bidrag i form av lån som ger ränteintäkter, och genom att de lägger allt större tyngd på lösningar från privata aktörer. Men den privata sektorn är inte parter av varken FN:s klimatkonvention eller Parisavtalet och saknar därmed mandat att ingå löften, och kan heller inte ställas till svars på samma sätt som stater. 

Bristen på tillit i klimatförhandlingarna är allvarlig. Om läget inte förbättras finns en risk att världens länders förmåga att samarbeta kring klimatkrisen bryter samman. Sverige har en viktig roll att spela för att ingjuta hopp och tilltro till processen, och WaterAid uppmanar därför Sveriges regering att: 

• Agera trovärdigt i det nationella klimatarbetet och minska utsläppen på hemmaplan. Sveriges utsläpp ökade med sju procent under 2024. Det motsvarar den största ökningen sedan 2010, vilket med stor sannolikhet lär resultera i att Sverige missar EU:s klimatmål. Själva grunden i det internationella klimatarbetet är att rika länder med historiskt höga utsläpp snabbt måste minska dem och ta sitt ansvar. Detta görs inte genom att köpa utsläppsrätter i låg- och medelinkomstländer, utan är ett arbete som måste ske på hemmaplan. 
• Öka klimatbiståndet och prioritera stödet genom bidrag snarare än lån. Annars riskerar flera länder som får bistånd att fastna i skulder. Enligt FN:s klimatkonvention har länder som Sverige en förpliktelse att hjälpa utsatta samhällen ekonomiskt. De drabbas hårdast av klimatkrisen trots att de bidragit minst till den.  
• Prioritera de som är allra mest utsatta för klimatförändringarna. Sverige har varit en ledande givare av kvalitativt bistånd för klimatanpassning i några av världens mest utsatta samhällen. Men med regeringens reformagenda skiftas nu biståndsfokuset mot medelinkomstländer, där det finns goda förutsättningar för svenska företag att etablera sig. Sveriges klimatbistånd bör fortsatt fokusera på att stödja anpassningsåtgärder till världens allra mest utsatta som lever i fattigdom. 
• Öka finansieringen till vatten, sanitet och hygien. Globalt dör tusen barn under fem år varje dag på grund av dåliga vattensystem och smutsigt vatten som exempelvis kan leda till dödlig diarré. FN:s klimatpanel, IPCC, menar att satsningar på vatten, sanitet och hygien är ett av de mest effektiva sätten att minska utsattheten för klimatförändringarna. WaterAids rapport visar hur fler länder kan integrera sådana satsningar i klimatarbetet, där finansiellt, teknologiskt och kunskapsmässigt stöd från rika länder är viktigt. 

Klimatkrisen hotar tillgången till rent vatten, och många platser riskerar att bli obeboeliga om klimatfinansieringen inte ökar. WaterAid utgår därför från att regeringen tar signalerna från klimatmötet i Bonn på allvar. Vi ser en tydlig polarisering mellan utvecklade länder som Sverige och utvecklingsländer. Sverige måste ta sitt ansvar och bidra till att världens mest utsatta länder kan hantera effekterna av klimatkrisen. Ekonomiskt stöd är en förutsättning för detta. 

Annars riskerar det globala klimatarbetet att bryta samman. 

Anna Nilsdotter
Generalsekreterare, WaterAid

Tove Lexén
Klimatexpert och policyrådgivare, WaterAid

Läs också