ANALYS. I de ungas kamp mot korruption och missförhållanden på Balkan har längtan efter det positiva i det forna Jugoslavien fått en ny betydelse. Idag är Yugonostalgi ett sätt att bygga broar som ingen kunde föreställa sig under krigens 1990-tal, skriver Vladan Lausevic.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Att kalla sig jugoslav i dag kan ses som en markering mot idéer och processer baserade på hat, diskriminering och intolerans, samt att markera för mer regional gemenskap, solidaritet och samarbete. Vissa menar också att en form av ”Yugonostalgi” som längtan efter det positiva i det forna Jugoslavien har fått en ny betydelse där nostalgin handlar om att protestera emot nutidens missförhållanden i Balkanländerna.
I takt med att protestvågen i Serbien har en förnyad känsla av postjugoslavisk identifikation främjats och uppmärksammats. Det bygger främst inte på nostalgi över ett förlorat land, utan på gemensamma erfarenheter av krig, konflikter och korruption. I Serbien, Nordmakedonien, Bosnien och andra delar av det forna Jugoslavien har unga människor samlats i protester mot maktmissbruk, vanstyre och korruption. Protesterna har även blivit exempel på regional och solidaritet som i fallet med stafettlopp till Bryssel, minnesceremonier och digital aktivism.
Begreppet post-jugoslavisk identifikation handlar mycket om 1990-talets utveckling med krig, konflikter, kriminalitet, korruption och andra negativa händelser i de områden som utgjorde forna Jugoslavien. Historikern Maria Todorova har beskrivit att det var vanligt i medier och politisk kommunikation att reducera Jugoslaviens sammanbrott till uttryck som ”uråldrigt balkanhat”. Sociologen Vjollca Krasniqi betonar att minnet av 1990-talets våldsamheter, tvångsförflyttningar och krigsbrott lever kvar förkroppsligat i människors identitet och har skapat en ständig ”törst efter rättvisa”.
Dessa negativa erfarenheter som krigets trauman, orättvis behandling och dom uteblivna rättsprocesserna mot förövare utgör flera av grunderna för en postjugoslavisk identifikation i vardagslivet. Det handlar inte om att återuppliva en statsbildning eller att skapa Jugoslavien på nytt, utan om ett delat medvetande format ur det gemensamma erfarenheter och upplevelser, liksom ur ett politisk och kulturellt, historiskt arv. För många yngre i Balkan som själva föddes efter krigen är berättelserna om Jugoslavien både ljusa och mörka, beroende på vilka ämnen som diskuteras.
Att kalla sig jugoslav i dag kan ses som en markering mot idéer och processer baserade på hat, diskriminering och intolerans, samt att markera för mer regional gemenskap, solidaritet och samarbete. Vissa menar också att en form av ”Yugonostalgi” som längtan efter det positiva i det forna Jugoslavien har fått en ny betydelse där nostalgin handlar om att protestera emot nutidens missförhållanden i Balkanländerna. Faktum är att många upplever att det, trots diktatur och auktoritärt styre i socialistiska Jugoslavien, ändå fanns en fungerande vård, skola och omsorg.
Unga och nya generationer i regional gemenskap
Många unga bosnier, serber, kroater, makedonier, montenegriner och andra märker i högre grad idag att de delar erfarenheter, trots olika pass och nationaliteter. De har alla vuxit upp omgivna av krigets berättelser, mött liknande problem med korrumperade och ineffektiva institutioner och sett sina samhällen plågas av ekonomiska och sociala problem. Samtidigt som många fortfarande ser EU ur ett positivt perspektiv när det kommer till rättsäkerhet, demokrati och rättvisa.
Unga människor i före detta Jugoslavien konsumerar ofta “Balkan-” eller “jugge”-musik, litteratur och film. Genom internet samlas fler i forum och sociala mediegrupper för att diskutera allt från fotboll till politik. Även språket är viktigt som en del av en postjugoslavisk identifikation, eftersom den gamla serbokroatiskan i praktiken existerar, trots försök att skapa större skillnader mellan länderna genom nationalistisk språkpolitik efter 1990-talets krig.
”Korruption dödar”
Hösten 2024 och våren 2025 sköljde en protestvåg över Balkan under parollen ”Korruption dödar”. Allt började i Serbien sedan taket på en nyrenoverad tågstation i Novi Sad kollapsat den 1 november 2024. Sexton människor krossades till döds och tragedin var resultatet av byggfusk och bristande tillsyn vilket blev gnistan som tände vrede och missnöje hos hundratusentals serber, något jag bland annat skrivit om här och här.
Studenter i Belgrad organiserade spontana manifestationer och anklagade myndigheterna med slagord som ”Ni har blod på era händer!” Kravet var att de ansvariga för katastrofen och den utbredda korruptionen skulle ställas inför rätta. Protesterna spreds snabbt och inom några veckor hade studenter i grannländerna anslutit i solidaritet. I Bosnien, Montenegro, Kroatien, Slovenien och Nordmakedonien hölls sympatiaktioner och demonstrationer under senhösten.
Särskilt uppmärksammat blev fallet Nordmakedonien i mars 2025, då en illegal och överfylld nattklubb i Kočanifattade eld. Eldsvådan spred sig explosionsartat och 59 unga människor omkom inne på klubben. Efteråt avslöjades att klubben saknade grundläggande brandsäkerhet, tillstånd och fungerande nödutgångar, samtidigt som myndigheterna inte ens hade kännedom om att stället var i drift.
För allmänheten blev det ett chockerande bevis på hur ruttet systemet är och hur korruption kan vara dödlig – bokstavligt talat. I huvudstaden Skopje tågade tusentals, tände ljus och utkrävde ansvar för de 59 döda. Plakat med budskap som ”Det är systemet som dödar” och ”Inget mer blod på våra händer” syntes i stora demonstrationer.
I Bosnien finns det sedan länge ett socialt och politiskt missnöje och att korruptionen dödar blev uppmärksammat samband med hösten 2024 när delar av Bosnien drabbades av svåra översvämningar som ödelade och resulterade i att över 20 personer dog. Orsaken var bland annat korruption på lokal nivå där skogsområden som tidigare kunde suga upp regnvatten blev förstörda. Det ledde till flera större protester i Sarajevo, organiserade av ungdomar och studenter som än idag kräver rättvisa och domstolsprocesser mot de skyldiga.
Korruptionen i forna Jugoslavien är fortfarande mycket “öppen” och omfattande i vardagslivet. Som Transparency International påpekat ligger både Serbien och Nordmakedonien farligt långt ned på korruptionsindex. Hela regionen lider av ”endemisk korruption och svagt rättsväsende”. Protestvågen 2024–25 är därför historisk, eftersom det är första gången sedan 90-talet som ungdomar i nästan hela det postjugoslaviska området protesterar.
Europeisk identifikation som drivkraft
Ett av de mest symboliska exemplen på post-jugoslavisk identifikation visas i fallet när serbiska studenter bokstavligen ”springer sin protest” genom Europa. I april samlades ett tjugotal unga från Belgrad och Novi Sad vid den raserade tågstationen i Novi Sad – platsen där taket rasat och startade ett stafettmaraton mot Bryssel. Med slagordet ”Från min by till Bryssel” gav de sig av på en 200 mil lång färd genom åtta länder, fast beslutna att få EU:s uppmärksamhet för att enligt planen nå Bryssel den 12 maj.
Med postjugoslavisk identitet som grund går det att säga att unga på Balkan bygger broar som deras föräldrars generation knappt kunde föreställa sig under krigens 1990-tal. Genom att omfamna delar av den gemensamma historian och analysera de smärtsamma delarna skapar balkans unga en plattform för mobilisering och demokratisk organisering. Identiteten formas av negativa erfarenheter – ja – men bärs upp av en positiv vision och hopp om bättre framtid, bland annat genom fokus på europeisk integration och samverkan.
Den postjugoslaviska identiteten som återspeglas idag på Balkan, liksom även inom EU hos invånare födda i eller med föräldrar födda i forna Jugoslavien, är på många sätt ett hoppfullt tecken. Från historia av krig och splittring formas en gemenskap som inte begränsas av nationalism eller politisk cynism. Genom protesterna mot korruption, vanstyre och orättvisa skapar unga på Balkan nya berättelser och processer som kan förbättra situationen ekonomiskt, politiskt som socialt i delen av Europa som annars brukar förknippas med det negativa och hemska.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
