KRÖNIKA. Pressfriheten i världen blir allt sämre och 2024 dödades fler journalister än någonsin tidigare. Ändå finns det positiva signaler: Rapporteringen blir bara bättre och det finns allt fler kunniga och seriösa journalister utanför länderna i nord. Det skriver David Isaksson i samband med pressfrihetens dag.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Vid sidan om Global Bar Magazine har jag de senaste åren till stor del arbetat med stöd till oberoende medier i olika delar av världen. För en dryg månad sedan befann jag mig på en workshop i Ukraina. Deltagarna var journalister från lokala medier, varav flera från städer som nu befann sig under rysk ockupation och som själva tvingats fly. Nu gjorde de sitt bästa för att med hjälp av källor och kontakter bevaka vad som hände i de krigszoner som deras gamla hemstäder förvandlats till.
Så vad var det vi pratade om? Pengar – så klart. Under en hel dag diskuterades momssatser, skattelagstiftning och vad som får räknas som redaktionellt material och inte.
Först tänkte jag att det hela var absurt. Hur kan man leva mitt i ett krig och ägna en dag åt annonser målgruppsanalyser och en massa annat som inte har ett dugg med kriget att göra?
Sen insåg jag hur fantastiskt det hela var: För finns det något bättre tecken på att de ukrainska journalisterna tror på framtiden – både för sitt yrke och för landet – än just detta?
Granskning gör Ukraina starkare
Man kan tycka att journalister i Ukraina borde vara försiktiga med att kritisera makten och rapporter kring korruption och skandaler för att inte ge landets kritiker rätt. Men våra kollegor där tänker precis tvärtom: det är genom granskning och oberoende som de gör Ukraina till ett starkare och mer demokratiskt land. För det förtjänar de all respekt de kan få. Själv är jag långtifrån säker om vi i Sverige skulle agera lika rakryggat om vi utsattes för den aggression som under så många år drabbat Ukraina.
– Vi har våra friheter och kan rapportera vad vi vill – bara för att ukrainska journalister och det civila samhället har visat ett obevekligt motstånd mot alla försök att utöva påtryckningar. Det är något som är värt att komma ihåg i en värld som i allt högre grad går mot auktoritära tendenser: Det är det enda sättet det fungerar – den frihet man vill behålla måste man kämpa för, konstaterar chefredaktören för Kyiv Independent, Olga Rudenko.
Att stödja oberoende medier och organisationer som arbetar för pressfrihet har varit en viktig (men ekonomiskt relativt liten) del av biståndet de senaste åren. En stor finansiär för medier i alltifrån El Salvador till Filippinerna och Ukraina har varit USA genom USAID, men också genom organisationer som den republikanska partistiftelsen som även den stött unga digitala medier i länder som El Salvador..
Sedan några månader är det slut med stödet från USA, samtidigt som många andra länder drar ner på sitt bistånd, i stort vilket också har en negativ inverkan på arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Runt om i världen brottas redaktioner med samma problem: hur ska man få medborgarna att betala när så mycket på nätet är gratis (eller till synes gratis i alla fall, det finns som bekant ofta en baksida).
Journalistik handlar om pengar, att ha resurser. Men det handlar förstås än mer om frihet och möjligheten att rapportera.
Av Reporter Utan Gränsers årliga index som presenterats inför pressfrihetens dag den 3 maj framgår att mindre än en procent av världens befolkning lever i ett land med god pressfrihet. Endast sju länder i hela världen har vad vi kallar god pressfrihet.
Israel dödar flest journalister
Pressfrihetens dag infaller samtidigt som en annan dag: Israels nationaldag. Enligt den New York-baserade organisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) dödades åtminstone 124 journalister under 2024. 70 procent av alla dessa kollegor dödades av ett enda land – Israel.
Enligt (CPJ) hamnar Israel också på andra plats i världen bland länder som fängslar journalister. Bara Kina är värre.
En nation som en gång föddes ur andra världskrigets aska är idag det land som utan konkurrens dödar allra flest journalister i världen. Ja faktum är att Israels dödande av palestinska journalister är en del av en medveten strategi för att minska rapporteringen kring rapporteringen på Gaza. På samma sätt tänker Ryssland, Kina och militärjuntan i Myanmar.
En av de journalister som dödades under 2024 var Viktoriia Roshchyna vars torterade kropp till slut återlämnades till Ukraina. En annan var Al Dahdouh från Gaza som dödades av en israelisk drönare.
Så går det att prata om pressfrihet i Ukraina och Gaza i samma mening? Det inte bara går, det är helt nödvändigt för trovärdighetens skull.
Bra journalistik föds ur utmaningar – och motstånd mot de som inte vill att sanningen ska komma fram. Och trots att journalistik är långt från ett framtidsyrke som man blir rik på, har jag de senaste åren mött många unga, engagerade journalister, inte minst bland våra praktikanter på Global Bar Magazine, men också runt om i världen.
Tre svenska journalister sitter just nu fängslade i varsin del av världen: Joakim Medin i Turkiet, Gui Minhai i Kina och Dawit Isaak i Eritrea. Kommer fängslandet av dem att avhålla andra från att rapportera? Jag tror inte det. Tvärtom. Resurserna må vara mindre än på många är, men frågan är om inte journalistiken i världen är bättre än någonsin, med mängder av kunniga journalister, inte bara här i nord, utan i länder runt om i världen.
Snart är pressfrihetens dag över. Då återstår bara 364 dagar till nästa gång det är dags att uppmärksamma världens fängslade och mördade journalister. Eller – vänta – kanske vi skulle börja prata om pressfrihet en stund varje dag?
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
