DEBATT. Sverige måste driva på för ökad finansiering till vattenfrågor under COP29. Detta skulle rädda liv, förebygga förstörelse från naturkatastrofer och minska växthusutsläppen, skriver Tove Lexén, klimatexpert på WaterAid.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Klimatförändringarna uttrycks framför allt genom vatten – för mycket vatten såsom översvämningar och skyfall, för lite vatten såsom torka och försvinnande glaciärer – och för smutsigt vatten såsom föroreningar och saltvattensintrång i dricksvattnet.
Två miljarder människor saknar idag tillgång till rent dricksvatten och halva jordens befolkning upplever vattenbrist under delar av året. Klimatförändringarna förväntas förvärra detta tillstånd ännu mer.. Sedan 2000 har också översvämningskatastrofer ökat med 134 procent och torka har ökat med 29 procent. 70 procent av alla dödsfall kopplade till naturkatastrofer orsakas av vattenrelaterade katastrofer. Trots detta går bara tre procent av den globala klimatfinansieringen till denna typ av anpassningsprojekt.
Stort brist på resurser
Det nya finanseringsmålet som ska antas på COP29 är helt avgörande för världens möjlighet att hejda och hantera klimatförändringarna. Många fattiga länder i globala syd påverkas årligen av förödande katastrofer, men det saknas resurser för att säkra sig mot kriserna. Enligt FN:s miljöprogram UNEP saknas det globalt mellan 194–366 miljarder dollar årligen i finansiering till klimatanpassning. Behovet från utvecklingsländer är 10–18 gånger större än hela det nuvarande klimatbiståndet, och den siffran fortsätter att stiga, samtidigt som klimatkrisen blir värre..Trots detta utgör den globala finansieringen till anpassning bara fem procent av allt klimatbistånd (2021–2022).
Även om det globala klimatbiståndet har ökat över tid så är det framför allt finansiering till utsläppsminskningar som har ökat. Nu måste det nya finansieringsmålet prioritera resurser till klimatanpassning och inom detta inryms också prioritering till vatten. På COP28 i Dubai 2023 antogs ramverket för det globala målet för anpassning, vilket inkluderar sju tematiska mål där vatten och sanitet är det första. Just nu pågår tekniska förhandlingar om hur de tematiska målen ska mätas och utvärderas och det är av yttersta betydelse att aktörer från civilsamhället och andra icke-statliga aktörer som arbetar med vattenfrågor blir delaktiga i processen.
De som drabbas värst av klimatförändringarna och har minst förmåga att hantera dem befinner sig i låginkomstländer. Samtidigt som allt fler nationella klimathandlingsplaner (NDC:er) inkluderar vatten så är de fortfarande ofta alltför bristfälliga för att attrahera finansiering. Enligt en rapport från UNDP-SIWI Water Governance Facility (2023) är det flera aspekter som behöver stärkas. Det saknas kostnadsmodeller för de åtgärder som krävs, liksom en övergripande analys av hur vattenanvändning inom olika sektorer påverkar varandra. Dessutom brister många i inrättandet av vattenstyrningsstukturer där olika delar av samhället inkluderas för att hantera intressekonflikter. Klimathandlingsplanerna brister också i att prioritera åtgärder för god vattenkvalitet, vilket är allra mest kritiskt för användning av vatten för att dricka, laga mat och att tvätta sig.
Ökad finansiering krävs för att nå målen
För att skyndsamt möta de akuta behov som finns krävs det globala åtaganden om finansiering till klimatanpassning. EU och Sverige bör därför byta kurs och verka för att inkludera ett kvantitativt mål om anpassning i finansieringsförhandlingarna på COP i år. I sin position refererar de till att finansiering till klimatanpassning ska fördelas i givardialogerna utifrån vad mottagarländerna efterfrågar, men som UNDP-SIWI Water Governance Facilitys analys visar, så saknar för närvarande många nationella klimatplaner de aspekter som behövs för att attrahera finansiering. Länder har ett ägarskap och ansvar att utveckla sina planer, men för att göra detta krävs också finansiering från utvecklade länder. Klimatanpassningsåtgärder utgör dessutom sällan någon gynnsam möjlighet för svenska företag, då det finns få vinstintressen i de investeringar som behövs.
Finansiering och prioritering av vatten som en klimatåtgärd genererar många fördelar för klimatarbetet i stort. Genom ökade prioriteringar och investeringar i vatteninfrastruktur, varningssystem kopplade till vattenrelaterade katastrofer och stärkande av lokala samhällens vattenhantering kan klimatförändringarnas effekter mildras betydligt. Modernisering av vattenreningsverk, mer hållbar hantering av avfallsprodukter från enklare sanitetssystem samt naturbaserade lösningar kopplade till vattenekosystem kan också kraftigt minska utsläppen av växthusgaser.
Det azerbajdzjanska värdskapet för COP har uppmärksammat detta och kommer att lansera en vattendeklaration i slutet av klimattoppmötet med uppmaningar om ytterligare satsningar på sambandet mellan klimat och vatten. EU tillkännager också i sina positioner inför COP29 behovet av att adressera beröringspunkterna mellan klimat och vatten i sin politik och projekt och Sverige annonserade igår att de ska fördela pengar till vattensäkerhet inom ramen för den Gröna klimatfonden. Men även om detta visar på en ambition i rätt riktning så fortsätter vatten åsidosättas från de mest centrala förhandlingarna på COP och globala finanseringsåtaganden lyser med sin frånvaro.
Nu behöver Sverige växla upp och driva på för ökad finansiering till vattenrelaterad klimatanpassning. Detta skulle rädda liv, förebygga förstörelse från naturkatastrofer och minska växthusutsläppen.
Tove Lexén
Klimatexpert på WaterAid
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
