Inbördeskriget har tvingat en fjärdedel av Sudans invånare på flykt och 25 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd. Nu måste världen sätta tryck på båda parterna, menar de som desperat försöker få fram hjälp till alla drabbade.
– Det borde vara inom allas intresse att stoppa det här kriget innan det sprider sig, säger Sheldon Yett UNICEF:s representant i Sudan.
Sudans huvudstad Khartoum är sedan ett år tillbaka ockuperad av den paramilitära armém Rapid Support Forces (RSF), en sedan slutet av september 2024 har Sudans armé inlett en storskalig motoffensiv mot RSF i Khartoum.
I över 18 månader har blodiga strider ägt rum, främst i huvudstaden Khartoum och regioner runt Darfur. Men inbördeskriget i Sudan har hamnat i skymundan av flera stora geopolitiska konflikter. Stridigheterna har lett till en fördrivning av mer än tolv miljoner människor, hälften av landets invånare, omfattande hungersnöd och över femton tusen dödsfall. Det verkliga antalet dödsfall förväntas vara betydligt högre, med tänkbara siffror så höga som 150 000 döda.
Inbördeskriget i Sudan och dess konsekvenser är världens största pågående interna flyktingkris. Men ändå får den inte lika mycket utrymme på den politiska och mediala agendan. Fredsprocessen går inte heller framåt: Senast i augusti 2024 avvisade den sudanesiska armén inbjudan till fredssamtal i Schweiz.
– Det finns en idé om att konflikten bara är en fortsättning på en ”bråkig sudanesisk historia”, vilket gör det inte är lika attraktivt att rapportera om det som som sker i Sudan. Men den bilden är inte sann: det vi ser är en total kollaps av samhället, säger Sheldon Yett på UNICEF.
Klimatförändringar påverkar
Sudan har haft konflikter innan maktkampen mellan regeringsstyrkorna och RSF inleddes. Men under de senaste åren är det framför allt följderna av klimatförändringarna som varit de största utmaningarna. Det rådde helt enkelt en brist på mat. Problemet är liknande i andra länder i regionen. Och torkan, som var anledningen till matbristen, överlappade med inbördeskrigets utbrott. Det kunde inte skördas lika mycket innan kriget startade. Vilket gjorde en redan sårbar matproduktion ännu ömtåligare.
Inbördeskriget har inneburit riktade attacker mot skolor och sjukhus, platser som ska kunna associeras med säkerhet. Vittnesmål från flyktingar samt videos på sociala plattformar tyder också på omfattande krigsbrott begångna av både RSF och regeringsstyrkorna.
– Båda sidorna vill se sig själv som den goda, men det finns inga goda sidor i det här kriget, bara barn som dör, fortsätter Sheldon Yett.
Proxykrig mellan gulfstater
Officiellt stöttar alla länder en fredlig lösning i Sudan, men det finns rapporter om att båda sidor stödjs från olika länder i både Afrika och Mellanöstern med bland annat vapen. Inbördeskriget har även kallats ett proxy-krig mellan Saudiarabien och Förenta Arabemiraten. Sudan är en länk mellan Afrika och Mellanöstern tack vare landets placering. De stora naturresurserna gör även landet intressant fö internationella makter, med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten i spetsen. De två länderna ser chansen att stärka sin position i regionen genom att för Saudiarabien stödja Burhan (militären) och för Förenade Arabemiraten att stödja Hemedti (RSF).
Därför måste också världen kräva ansvar av både synliga och ”gömda” parter om fred ska kunna uppnås, menar Sheldon Yett:
– Det måste ställas mer krav och mer press från enskilda länder som Sverige, men också från EU och FN på att parterna ska ta mer ansvar, säger Sheldon Yett.
Sätta Sudan på agendan
Senast i FN:s 79 generalförsamling, under toppmötet, stod behovet av tryck på båda sidor i konflikten på diskussionslistan. Ett tidigare förslag på FN-nivå har varit vapenembargo i regionen. Sverige har också sedan länge förbjudit vapenexport till Sudan. Däremot så exporterar Sverige vapen till Förenade Arabemiraten. Regeringen skriver:
”Att direkt eller indirekt tillhandahålla, försälja eller överföra av vapen samt relaterad materiel, inklusive ammunition, militära fordon och utrustning, paramilitär utrustning eller tillhörande reservdelar till Sudan är förbjudet.”
Man får inte heller erbjuda bistånd kopplat till militära aktiviteter, varken teknisk eller finansiellt bistånd. Men embargot har inte haft önskad effekt.
– Ett vapenembargo är absolut ett steg i rätt riktning, men hittills har det inte fungerat, säger Kristine Hambrouck, UNHCR:s representant i Sudan.
Diskussionen om krisen har inte heller stått högt på dagordningen i FN, inte ens under det senaste toppmötet då samtliga medlemsstater närvarande. UNHCR, Unicef och WFP – som alla var på plats i FN – noterar det ointresse som tycks finnas:
– Det var mer som ett sidoevent under toppmötet, Sudan behöver vara på huvudsidan på agendan, säger Betty Ka, regional kriskoordinator på World Food Programme (WFP).
Få vill hjälpa
Sudan kämpar inte bara för att ta sig undan konflikten, utan även klimatförändringarna utgör ett hot. Från extrem torka är det nu (oktober 2024) häftiga skyfall som präglar regionen och på många håll är det fler översvämningar än vanligt. Den stora mängden vatten ställer till med stora problem för befolkning och hjälporganisationer som försöker ta sig fram. Regnperioden beräknas pågå från maj till början av september, men just nu är det svårt att se när det ska sluta.
Det är också svårt att mobilisera hjälpinsatser i landet. Det handlar om finansiering av hjälpen, men också om logistik – och säkerhet för hjälparbetarna.
– Först och främst är det rent praktiskt svårt att ta sig till platserna. Många vägar är översvämmade och otillgängliga just nu. För det andra har vi inte alltid tillgång till alla ställen dit flyktingarna har tagit sig, förklarar Kristine Hambrouck på UNHCR.
FN:s livsmedelsprogram WFP har tillräckligt med mat för flera miljoner behövande, men saknar möjlighet att distribuera hjälpen. Läkarmissionen är en svensk biståndsorganisation som har agerat i regionen i över 30 år. De har därför en utbredd styrka av lokalanställda. Något som har gjort det enklare att kunna säkerställa tillgång till konfliktdrabbade platser och kunna mobilisera stöd:
– Vi kan ofta nå med humanitära insatser där andra inte kan, för vi har under lång tid byggt upp respekt och tillit hos befolkningen, säger Isabella Olsson som arbetar för Läkarmissionen i grannlandet Tchad.
Många flyr till granländer
Även om majoriteten av flyktingarna förblir inom Sudans gränser har grannländerna behövt ta emot en stor mängd människor, däribland Tchad som tagit emot allra flest flyktingar.
Alla länder har inte ett välfungerande system för att ta emot flyktingar, speciellt inte i den här mängden. Människor bosätter sig därför där de kan, under mindre än värdiga förhållanden – vilket gör att ännu fler länder kommer behöva större bidrag och mer hjälp längre in i framtiden.
Organisationerna arbetar, förutom i zonerna drabbade av kriget, med att stärka invånarna i de delar av Sudan som inte drabbats lika hårt. I åtta av 18 delstater i Sudan är striderna relativt begränsade, även om människor påverkas också där.
I vissa regioner har den politiska ledningen också tagit ett större ansvar för de som drabbats. Det finns ett stort engagemang där människor hjälper varandra. I många fall jobbar samhällsviktiga personer likt läkare och sjukhuspersonal utan lön för att hjälpa sina grannar. På andra håll används andra incitament för att försöka behålla sjukhuspersonal, när staten inte längre kan betala ut lönen.
– Sudaneserna är ett starkt folk, som är vana vid svåra situationer och som klarar mycket. Människor vill ha fred och bygga upp sitt land – och då måste man hjälpa varandra och där spelar civilsamhället en stor och viktig roll. Men samtidigt är det hela generationer som håller på att offras i den här konflikten. Och jag kan inte se något som helst slut på det som sker, konstaterar Betty Ka på WFP
Men hur mycket FN och medlemsstaterna än trycker på Oavsett på är det i slutänden bara den sudanesiska militären och RSF som kan sätta stopp för stridigheterna.
– Det är bara de som kan sluta fred genom att sätta sig ned vid förhandlingsbordet. Men omvärlden kan göra ett bättre jobb med att pressa på för att på det sättet tvinga parterna att börja förhandla, säger Sheldon Yett.
Josefine Norin
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
