KRÖNIKA. Nyhetsbilderna om en militärkupp i Bolivia var dramatiska, men när mina bolivianska vänner inte verkade särskilt oroande insåg även jag att det nog inte skulle bli något. Med närmare 200 kupper sedan 1825 har de trots allt en viss erfarenhet av när militären skramlar med sina sablar.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
Bolivia har en särskild plats i mitt hjärta. Det är ett stökigt, krångligt och inte särskilt publikfriande land. Det är också ett land med en lång historia av militära maktövertaganden. Sedan självständigheten 1825 har Bolivia genomgått åtminstone 190 kupper, kuppförsök och revolutionära uppror. Bolivia är också känt för sina militanta sociala rörelser. Det hör till vanligheten att vägar runt om i landet är blockerade av grupper som protesterar för – eller emot – något. Senast jag var där hade militanta guldgruvearbetare ockuperat hela centrum i protest mot att de skulle behöva betala skatt, en vardagshändelse som gjorde det lite svårare att parkera och för bussarna att ta sig fram (bättre att välja den fantastiska kabinbanan som större delen av staden).
Nu var det alltså dags igen.
Den avgående arméchefen Juan José Zúñiga hade anlänt till landets presidentpalats i sällskap med en grupp soldater som med hjälp av bepansrade bilar försöker bryta sig in.
På bilder kunde bolivianska tv-tittare senare se hur president Arce stå öga mot öga med kuppledaren i palatsets hall.
– Jag är din kapten. Jag beordrar dig att dra tillbaka dina soldater, och jag kommer inte att tillåta den här olydnaden. Ungefär så sa presidenten.
Det har varit stökiga år i Bolivia. På något sätt är det alltid stökigt i Bolivia.
2005 vann Evo Morales och hans parti MAS presidentvalet för att därefter väljas om. De sista åren under Evo Morales presidentskap präglades – menar många – av en växande maktfullkomlighet där den mest flagranta åtgärden var när landets konstitution sattes ur spel och Morales därmed ställde upp till omval 2019, trots ett folkomröstningsresultat 2016 som förbjöd detta.
Men. När Morales alltså försökte kringgå konstitutionen för att bli vald en tredje gång fylldes Bolivia gator och torg av protesterande människor. Morales tvingades bort. Den tillfällige presidenten fick därefter storhetsvansinne och trodde att hon skulle behålla makten. Även hon tvingades bort. Därefter kunde nya val äntligen hållas – ett val som vanns med betryggande majoritet av Morales parti MAS:
Den nuvarande presidenten Arce som valdes 2020 tillhör alltså samma parti som den tidigare presidenten Evo Marales, men de är allt annat än goda (politiska) vänner, så stora är konflikterna mellan de två falangerna att de flesta i Bolivia snarare ser det som två olika partier.
Något som tar oss fram till händelserna den 26 juni 2025.
Varför generalen ville avsätta presidenten är lite oklart, kanske var det för att han själv var på väg att bli avsatt. På tv-bilder kunde man också se generalen göra ett uttalande inför media strax innan han greps.
Under senare delen av dagen fylldes torget utanför presidentpalatset – inte av militärer – utan av militanta aktivister.
Senare under kvällen utnämnde presidenten tre nya chefer för landets armé. Under torsdagen den 27 juni förväntas Juan José Zúñiga ställas inför rätta.
Därmed är allt som vanligt i Bolivia igen. Det känns tryggt att veta.
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
