Samtidigt som Kina öppnar upp för visumfria turistresor så nekas tibetaner och uigurer att få pass.
– Att skaffa ett pass är svårare för en tibetan än att komma till himlen, skriver en anonym tibetan på en kinesisk-språkig webbplats.
Tibet är sedan 70 år ockuperat av Kina och tibetaner anses vara kinesiska medborgare enligt regeringen i Beijing. Men tibetaner är hårt bevakade om de reser inom Kinas gränser och de har ingen rättighet att få ett pass. Att resa utomlands är i princip omöjligt. Och är du tibetan i exil med ett nytt medborgarskap får du inget visum för att resa till Tibet. Samtidigt som detta sker så öppnar Kina nu gränsen för flera länder som kan resa visumfritt.
Efter covid-åren behöver Kina locka tillbaka turisterna och öppnar under 2024 gränserna för bland annat ett antal europeiska länder vars medborgare inte längre behöver visum. Från 14 mars till 30 november i år kan tyskar, fransmän, italienare, holländare, spanjorer, irländare, belgare, österrikare, ungrare och schweizare resa till Kina i 15 dagar utan visum (svenskar kan inte resa visumfritt). Länderna har ingått en ömsesidig överenskommelse så att kinesiska medborgare också får resa visumfritt.
Tibetaner utsätts inte bara för intensiva kontroller och övervakning i sina vardagliga liv, utan de diskrimineras också i en av en av sina mest grundläggande rättigheter: möjligheten att resa inrikes och internationellt. Även om Beijing anser att tibetaner är kinesiska medborgare, behandlas tibetanska pass-sökande annorlunda än kineser, enligt organisationerna International Campaign for Tibet och Human Rights Watch.
Det tvådelade pass-systemet i Kina tillåter invånare i etniska kinesiska områden att enkelt resa utomlands, men nekar invånare i tibetanska och uiguriska områden möjligheten till utlandsresor. Tibetaner har ingen given rätt till ett kinesiskt pass och de som ansöker om pass får vänta i flera år, innan pass utfärdas, eller oftast nekas rutinmässigt utan giltig anledning eller förklaring.
”Att skaffa ett pass är svårare för en tibetan än att komma till himlen. Det är en av alla policys för tibetaner upprättade av de kinesiska myndigheterna.”
– Inlägg av en tibetansk bloggare på en kinesiskspråkig webbplats (källa: Human Rights Watch)
I Tibet riktas statliga kampanjer mot tibetansk kultur, språk och religion och mot Dalai Lamas inflytande, och nästan alla uttryck för tibetansk identitet som inte sanktioneras av staten kan stämplas som ”kriminella” och bestraffas med fängelse – och även tortyr. ”Att äventyra den nationella säkerheten” är en term som används för att straffa tibetaner. Den omfattar en bred kategori av brott enligt kinesisk lag och kan ge fängelsestraff på femton år.
Spårade tibetaner i Indien
I januari 2012 genomförde de kinesiska myndigheterna en stor operation för att spåra och fängsla tibetaner som hade deltagit i en undervisning av Dalai Lama i Bodh Gaya, Indien. De 7–8 000 tibetanerna inifrån Tibet som rest dit hade då kinesiska pass. Kinesiska agenter var på plats och samlade information om de tibetanska deltagarna. Många av tibetanerna beordrades hem av kinesiska myndigheter som sa att deras familjer skulle straffas om de inte kom tillbaka ”i tid”. Återvändande tibetaner fängslades därefter och tvingades genomgå ”patriotisk utbildning”. Vissa hölls i fängelse eller tvingades till hårt arbete under längre perioder.
Sedan 2012 har de kinesiska myndigheterna beordrat konfiskering av alla vanliga pass som innehas av registrerade invånare i Tibet och sedan dess beviljas inga nya.
Enligt International Campaign for Tibet verkar undantag ha beviljats vissa tibetanska tjänstemän, affärsmän eller andra med kopplingar till det kinesiska kommunistpartiet, vars resor kan ligga i partiets intresse.
Tibetanska källor säger att det ibland är möjligt för gifta par med familjer, eller äldre generationer av tibetaner, att skaffa pass. Detta kan bero på att de är mindre benägna att stanna i exil eller ”orsaka problem” när de återvänder.
Antalet kinesiska medborgare som beviljats pass har däremot ökat sedan 1990-talet – från en miljon till tio miljoner – med en årlig ökning på cirka 20 procent sedan dess, enligt International Campaign for Tibet.
Redaktionen
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
