DEBATT. De humanitära behoven i världen blir allt större. Samtidigt är finansieringen orättvist fördelad. De tre som gav mest – däribland EU-kommissionen – stod för nästan 60 procent av den globala finansieringen. Nu måste övriga G20-länder göra mer. Humanitärt bistånd är ett globalt ansvar som måste delas rättvis. Det skriver Janez Lenarčič, EU:s krishanteringskommissionär, inför årets europeiska humanitära forum som äger rum 18–19 mars.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Vår värld är alltmer sargad av krig – och de mest utsatta betalar priset.
I fjol såg vi det största antalet konflikter sedan andra världskrigets slut. Denna oroande trend har förstärkts under de senaste åren och gjort konflikter till den främsta orsaken till humanitära behov runtom i världen. Dessutom blir konflikterna alltmer utdragna och komplexa. De fruktansvärda konsekvenserna märks tydligast i Gaza, där fler barn redan har dödats än i alla konfliktområden totalt sedan 2019. Samtidigt har över 10 000 ukrainska civila dödats sedan Rysslands fullskaliga invasion. Det är bara två av de många mänskliga tragedier som för närvarande utspelar sig huvudsakligen bortom allmänhetens uppmärksamhet.
Utöver den här brutala utvecklingen fortsätter den växande klimatkrisen att förvärra den globala humanitära situationen och driver utsatta samhällen till ännu större instabilitet och lidande. I dag är omkring 300 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd. Om alla de här människorna bodde i ett och samma land skulle det vara det fjärde folkrikaste landet i världen. Allt eftersom de utsatta blir fler glöms de som sedan tidigare behöver bistånd i allt högre grad bort. Finansieringen till rohingyaflyktingar i Bangladesh och till flickor som berövats sina mänskliga rättigheter i Afghanistan har börjat sina, eller försummas till och med helt och hållet, i takt med att politikernas och mediernas uppmärksamhet flyttas till den senaste nödsituationen. Från Venezuela till Jemen har antalet hungrande ökat med över 120 miljoner på endast tre år, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av EU:s befolkning. Miljontals barn lämnas utan utbildning, förvägras mat och andra grundläggande rättigheter och rekryteras till och med av väpnade grupper.
Mer pengar behövs
Just i detta ögonblick när behovet av humanitärt bistånd är som störst är de globala insatserna långt ifrån tillräckliga. I dag är klyftan mellan humanitära behov och tillgänglig finansiering större än någonsin, och biståndet fortsätter att vara starkt beroende av en skrämmande liten internationell givarbas. Förra året kom över 90 procent av de totala globala bidragen från bara 20 givare. De tre som gav mest – däribland EU-kommissionen – stod för nästan 60 procent av den globalt tillgängliga humanitära finansieringen. Vid sidan av EU-kommissionen är fyra av de tio största globala givarna EU-länder, närmare bestämt Tyskland, Sverige, Nederländerna och Frankrike. Tillsammans med kommissionen står dessa fyra länder för nästan 90 procent av Europas totala humanitära finansiering. År 2023 tog EU dessutom ett stort steg mot en ökning av sitt kollektiva bidrag genom att fastställa ett frivilligt mål som innebär att EU-länderna anslår 0,07 procent av bruttonationalinkomsten till humanitärt bistånd. Spanien har till och med infört detta i sin nationella lagstiftning.
För de få aktörer som gör mest är det varken hållbart eller rättvist att givarbasen konstant är så liten. Det är dessutom orimligt att Ryssland och Kina i stort sett inte bidrar alls, trots att de är två av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, det internationella organ som har huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. I en värld med ökande konflikter borde detta vara mycket oroande för oss alla. Alla andra länder som strävar efter att vara globala aktörer, framför allt G20-länderna, måste göra mer och bidra till de globala humanitära insatserna i enlighet med sin ekonomiska tyngd. Humanitärt bistånd är ett globalt ansvar som måste delas rättvist.
Finansiering är dock inte vår enda utmaning. Runtom i världen blir våldsförövare mer skamlösa i sin respektlöshet mot internationell humanitär rätt. Förra året registrerades fler civila offer för väpnade konflikter än under något år sedan 2010. Det är kvinnor och barn som oftast drabbas hårdast, vilket delvis beror på den senaste tidens ökning av sexuellt och könsrelaterat våld i konfliktområden. Dessutom nekas humanitära organisationer allt oftare tillträde till dessa områden, och biståndsarbetare är mer utsatta än någonsin.
Humanitär rätt måste respekteras
EU är en av de starkaste förespråkarna för ökad respekt för internationell humanitär rätt i konfliktområden. Trots dessa ansträngningar kommer det att krävas samordnade och konsekventa åtgärder från hela det internationella samfundet för att åstadkomma resultat. Till och med krig har trots allt regler, och de som bryter mot dem måste ställas till svars.
Enbart humanitärt bistånd är dock inte nog för att få stopp på det ökande lidandet. Det enda sättet att hjälpa utsatta samhällen att ta sig ur cirkeln av instabilitet och biståndsberoende och att hantera och lösa kriser på ett hållbart sätt är att kombinera det humanitära biståndet med utvecklings- och fredsinsatser. Det krävs också ökade investeringar i uppbyggnad av lokal motståndskraft allt eftersom klimatkrisen fortsätter.
Kort sagt ligger vår värld i dag illa till. Under de senaste åren har vårt humanitära arbete blivit alltmer nödvändigt, men också svårare. Men det finns en väg framåt – och förväntningar på att vi i Europa ska göra ännu mer. Trots alla de utmaningar som européerna har tampats med på senare år är EU:s solidaritet med behövande lika stark som förr. Enligt en ny enkät anser mer än 9 av 10 européer att det är viktigt att EU finansierar humanitärt bistånd, medan en majoritet av européerna anser att det humanitära biståndet är effektivare när det samordnas och tillhandahålls av EU.
Det första tillfället att bemöta den här uppmaningen är årets europeiska humanitära forum, som anordnas gemensamt av EU-kommissionen och det belgiska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Den 18–19 mars kommer över tusen företrädare från hela det humanitära samfundet, EU-länder och andra att samlas i Bryssel för att delta i strategiska diskussioner om hur vi bättre kan hjälpa människor i nöd och visa att vi är fast beslutna att täcka finansieringsunderskottet.
Vi kan inte blunda när de globala humanitära utsikterna blir allt sämre. Vi vet vad vi måste göra. Och vi måste göra det nu.
Janez Lenarčič
EU:s krishanteringskommissionär
Det belgiska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
