Amy Pope från USA har utsetts till ny chef för FN-organet IOM. I sin nya roll vill hon fokusera på effekter av klimatförändringarna, skapa fler säkra vägar för människor på flykt och bygga system som möjliggör människors rörelse på en global arbetsmarknad.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs orginaltexten här.
Allt fler människor migrerar på grund av konflikter, klimatkriser och ekonomisk frustration samtidigt som främlingsfientligheten växer i flera länder. Detta blir några av utmaningarna för Amy Pope som från och med den 1 oktober är ny generaldirektör för de FN:s internationella migrationsorgan (IOM).
Amy Pope är den första kvinnan på IOM:s högsta post under organisationens 72-åriga historia och trots den rådande främlingsfientliga retoriken ser hon positivt på migrationens möjligheter.
– För mig är det inte en fråga om huruvida människor flyttar, det är en fråga om hur de flyttar och om vi, som internationella aktörer, kan minska risken att människor utnyttjas.
Läs en redigerad och aningen kortad intervju med henne som ursprungligen publicerades i The New Humanitarian.
Vilka dina tre främsta prioriteringar för din tid som generaldirektör?
– Jag börjar med klimatet. Vi vet redan att miljontals människor fördrivs varje år till följd av klimatpåverkan och vi vet att hundratals miljoner fler lever i extremt klimatutsatta samhällen. Mitt mål är att se till att vi, som organisation, är väl positionerade för att inte bara reagera på klimatkatastrofer utan också börja arbeta med samhällen för att anpassa oss till vad som komma skall. Det förebyggande arbetet är underutvecklat, men det kommer att bli allt viktigare framöver.
– Det andra som är viktigt för mig handlar om hur vi kan skapa säkra migrationsvägar för människor. Efter andra världskriget inrättades en mekanism genom 1951 års flyktingkonvention för att möjliggöra skydd för människor som flyr från förföljelse och som var måltavlor på grund av sin nationalitet, sin ras, sin bakgrund etcetera. Idag flyr människor av en mängd andra skäl som helt enkelt inte beaktas i rådande lagstiftning.
– Det sista jag vill ta upp är något som krävs för att möjliggöra arbetet med mina två första prioriteringar. Det handlar om partnerskap, särskilt med den privata sektorn. Vi på IOM har inte särskilt goda erfarenheter av detta, det händer ibland, men generellt är engagemanget från den privata sektorn minimalt.
Anser du att det nuvarande ramverket för skydd, inklusive 1951 års flyktingkonvention, behöver uppdateras för att bättre ta hänsyn till dagens verklighet?
– Om vi som internationellt samfund bryr oss om utsatta människor måste komma fram till bättre lösningar. Det räcker inte med att säga att bara för att någon inte uppfyller definitionen i 1951 års konvention så finns det inget hopp eller alternativ för den personen. Någon som svälter, eller vars barn svälter, och som inte kan hitta möjligheter i sitt hemland, lider lika mycket som någon som fördrivs av en mängd andra skäl. Det blir i slutändan en fråga om liv och död. För mig är detta en fråga om hur vi kan rädda fler liv och hur vi kan skapa fler möjligheter för människor.
Hur kan IOM bidra till att ändra synen på klimatkrisens inverkan på migrationen?
– Detta är en viktig prioritering och vi har redan påbörjat arbetet. Ni kanske känner till den så kallade Kampala-deklarationen om migration, miljö och klimatförändringar som vi försöker utvidga till fler medlemsländer. I deklarationen erkänner man klimatförändringarnas inverkan på människors förflyttningar.
– Det första steget är att erkänna att vi har ett problem. Medvetenhet och erkännande finns på en politisk nivå på Stillahavsöarna och, i allt högre grad, i Karibien och Latinamerika. Vårt mål är först och främst att skapa en global samsyn och förståelse för problematiken.
– Jag talade med några medlemsstater när jag var i Nairobi för det afrikanska klimattoppmötet, och de sa: ”Är det inte uppenbart? Vi ser det varje dag i våra samhällen” Men jag tror inte att det är så uppenbart för alla.
Behöver IOM:s roll förändras för att tillgodose behoven hos människor som fördrivs eller migrerar på grund av klimatkrisen?
– På vissa sätt behöver vi anpassa oss. Vi har goda exempel på när vårt arbete fungerar, men det skulle kunna bli mer systematiskt. Jag tror att vi kan använda teknik och använda både befintliga data och samla in ytterligare data för att bättre anpassa vår respons. Vi har fört samtal med andra FN-partner och den privata sektorn om att kartlägga de samhällen som är mest utsatta för risker till följd av klimatförändringar och sedan bygga insatser för att förbättra deras förmåga att, bokstavligen, klara stormen.
Varför är det så viktigt att öka möjligheterna för människor att migrera?
– Människor kommer alltid röra på sig. Det är en del av vår natur, och det är den mest grundläggande, fundamentala mänskliga anpassningsstrategin. För mig är det inte en fråga om huruvida människor flyttar, det är en fråga om hur de flyttar och om vi, som internationella aktörer, kan minska risken att människor utnyttjas. Vi vill att människor ska ha potential att nå sin fulla mänskliga utveckling och bidra effektivt till de samhällen där de i slutändan hamnar.
– Ju bättre vi kan matcha människor med möjligheter, desto bättre ekonomiska, sociala och kulturella resultat kommer vi se. Världsbanken släppte i mars i år en fantastisk utvecklingsrapport som helt och hållet fokuserar på hur migration möjliggör bättre utvecklingsresultat. Bevisen är ganska överväldigande för att resultaten är extremt positiva när man gör detta på ett bra sätt.
Finns det särskilda möjligheter till rörlighet som du anser bör prioriteras?
– Det finns enorma möjligheter i hela Nord- och Sydamerika där människor bara letar efter folk som vill jobba. Det är samma sak i Europa och i länder i Karibien, Stillahavsområdet och Asien. Det finns en växande medvetenhet om att migration måste vara ett av de verktyg som länder mycket medvetet och avsiktligt använder för att kunna fortsätta med innovation.
Du har talat om fördelarna med migration, men sedan finns det också migrationspolitik. Västerländska medier och politiker tenderar att beskriva migration från det globala syd till det globala nord som ett problem. Hur viktigt är det att förändra narrativet kring migration?
– Det är viktigt, men jag tror att fakta kommer tala sitt eget tydliga språk. Även om det finns en kritisk politisk retorik kring migranter så är sanningen att människor behöver migration. Mitt mål är inte att ge mig in i kulturkriget, jag vill arbeta med de villiga parterna.
IOM befinner sig på gränsen mellan en humanitär organisation som värnar om de mänskliga rättigheterna och en mellanstatlig organisation som tjänar sina medlemsländernas intressen. Behöver IOM:s mandat definieras tydligare, och vilken sida av linjen tycker du bör prioriteras?
– IOM gick med i FN som ett anslutet organ 2016. Sedan dess har organisationen satt de grundläggande principerna i FN-stadgan i centrum för allt det arbete vi utför. Vi vägleds av målen för hållbar utveckling. Vårt kärnuppdrag är att skydda människoliv. Mänskligt liv och mänsklig värdighet står i centrum för allt vi gör.
IOM har kritiserats för att spela en roll i EU:s ansträngningar att begränsa migrationen från Mellanöstern och Afrika till Europa. Kommer detta att fortsätta under ditt mandat?
– Målet här är att se till att migration fungerar i stort – både för migranterna själva så väl som för transit- och värdländer. Det kan finnas spänningar här, men i slutändan är det människor som står i centrum för det vi gör och vi arbetar med medlemsstaterna för att ta fram politik och praxis som respekterar mänskligt liv och mänsklig värdighet.
– Vi kan ge råd om vad som fungerar, men det är medlemsländerna som i slutändan bestämmer. Jag tror att vi alla som jobbar med migration kommer att stöta på kritik. Det är kanske en av riskerna med jobbet, men det är också, tror jag, ett tecken på att vi gör något som är riktigt svårt men också väldigt viktigt.
Hur fattar du beslut internt när du stöter på projekt där medlemsländer erbjuder finansiering för en viss aktivitet som är förknippad med risker för de mänskliga rättigheterna?
– Vi har våra egna riskbaserade analys- och utvärderingsåtgärder och våra egna interna revisionsförfaranden för att se till att det arbete vi utför är konsekvent, och ibland innebär det att vi säger nej. Ibland innebär det att vi säger att vi inte kan utföra arbetet. Men i slutändan finns det många sätt för oss att samarbeta med regeringar på insidan och genom tyst diplomati använda befintliga kanaler för att komma fram till ett bättre resultat.
– Eftersom vi är en medlemsorganisation har vi till uppgift att arbeta med våra medlemmar. Så vi är inte i samma position som en icke-statlig organisation som bara kan tala fritt och vi kanske inte kan visa samma uppriktighet offentligt. Men det finns också ett enormt värde i att kunna ge privata råd och ha förtroliga samtal med våra partners runt om i världen.
IOM har varit ganska frispråkig när det gäller dödsfall på grund av migration över Medelhavet. Vad kan göras för att förhindra framtida dödsfall?
– Vår främsta skyldighet som internationellt samfund är att fortsätta att stödja utvecklingen i de samhällen som är mest utsatta för risker, de som är mest sårbara. Svaret är inte att dra in biståndet. Det andra är att på ett meningsfullt sätt skapa alternativa vägar för människor så att de inte sätter sig i en båt och åker över Medelhavet. Det finns fortfarande mycket att göra för att nå dit, men jag tror att vi är väl positionerade för att klara uppgiften. Den goda nyheten är att vi fått mycket positiv feedback från våra medlemsländer om behovet av detta men det är inte lätt. Jag tänker inte låtsas att vi kommer att fixa det imorgon, men jag tror att det finns en väg framåt.
Eric Reidy
Redigerad av Andrew Gully
Översättning och bearbetning: Viktor Elsnitz
The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen.
The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.
Läs vidare:
|
Uppläsning av artikel
|
