ANALYS. FN:s fredsbevarande styrka Monusma dras nu tillbaka från Mali sedan spänningen mellan Minusma och Malis regering har försämrats det senaste året. Samtidigt ökar Wagner-styrkans inflytande och Mali har åter släpps in i det regionala samarbetet. Enligt planen ska presidentval genomföras i februari 2024.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Den erkända övergångsregeringen i Mali gör framsteg mot kommande val (ny vallag och konstitution) och civilt styre, men under protester av flera civila och religiösa grupper. Samtidigt som beslut tagits att FN-styrkan som funnits på plats i tio år skall dras tillbaka. Sedan den franska Barkhanestyrkan lämnat Mali 2022 har i stället ryska vapen och den paramilitära Wagnerstyrkan anlänt utan förbättrat säkerhetsläge i kampen mot jihadister lojala med Alqaida och IS.
FN:s säkerhetsråd röstade i slutet av juni ja till en fransk resolution om att avbryta FNs stabiliseringsstyrka MINUSMA på 13 000 personer militära och civila på begäran av Malis övergångsregering. Minusma inleddes 2013 sedan den franska Servalstyrkan besegrat de jihadister och tuaregrebeller som ockuperat norra Mali. Många fruktar att Minusmas tillbakadragande ska försvåra skyddet för civilbefolkningen och omöjliggöra medling mellan regeringen och tuareggrupper.
Malis regering säger sig ha konstaterat ett misslyckande och FN-styrkans mandat svarar inte längre de säkerhetsutmaningar som finns idag, utan landet klara sin säkerhet på egen hand, menar Malis regering. Det kom dock som en överraskning när Malis utrikesminister Abdoulaye Diop under Säkerhetsrådets möte krävde tillbakadragande utan dröjsmål, vilket applåderades av grannlandet Burkina Fasos övergångsregering, som står Mali nära. FNs generalsekreterare Guterres hade dock redan aviserat en successiv minskning sedan den franska Barkhanestyrkan dragits tillbaka helt och inte längre kunde ge nödvändigt flygstöd.
Spänt mellan Mali och FN
Bakgrunden till beslutet är att spänningen mellan Minusma och Malis regering har försämrats det senaste året. Speciellt sedan den i maj försenade FN rapporten om massakern i mars 2022 på civila i Moura i centrala Mali publicerats, vilken genom vittnesmål anklagar Malis armé med stöd av utländska militärer ha dödat över 500 bybor – de flesta civila– under en anti-terroristoperation. Dessa skulle vara legosoldater från den ryska Wagnerstrykan som har 1400 man i Mali sedan december 2021. Malis officiella version pratar om att 203 beväpnade terrorister dödats och anklagar FN-rapporten för spioneri och hot mot nationella säkerheten.
Säkerhetssituationen har sedan den franska Barkhanestyrkan lämnade 2022 och delvis ersatts av den ryska legostyrkan Wagner inte förbättrats, utan antalet civila som dödats i jihadistattacker har nästan fördubblats. Fler och mer avancerade ryska vapen som levererats till Malis armé, speciellt flyg, har dock stärkt dess självförtroende och känslan av ”suveränitet”, att själv kontrollera insatserna mot jihadistattackerna.
Sedan övergångsregeringen erkänts av ECOWAS och FN har flera viktiga reformer genomförts. Redan i juni 2022 antogs en ny vallag som öppnar för en militär som kandidat i presidentvalet. Tidpunkten för att avgå innan valet bestämdes till fyra månader, och inte sex månader som först föreslagits. Detta skulle tillåta alla ledande militärer att deltaga, vilket är motsatsen till vad som står i Övergångsstadgan, som skrivits under av samma militärer i oktober 2020.
Som en viktig del under övergångsperioden till civilt styre genomfördes i juni 2023 – något försenat – en folkomröstning om förslag till ny konstitution som en viktig etapp, följd av flera val som skall kulminera med presidentval i februari 2024. Förslaget antogs med stor majoritet, men med ett lågt valdeltagande på 40 procent. Den nya konstitutionen innebär starkare presidentmakt med en regering som är ansvarig inför presidenten och inte inför parlamentet som idag. Den nämner också landets ”suveränitet”, ett mantra som militärjuntan upprepat sedan de diplomatiska förbindelserna 2022 bröts med den förra franska kolonialmakten.
En stor men splittrad opposition till den nya konstitutionen finns, från tuaregrebellgrupper som utlovats autonomi i Algeravtalet från 2015, till religiösa organisationer som sympatiserar med den inflytelserika imamen Mahmoud Dicko. De senare har insisterat på att ordet ”laicité”, att staten skyddar religionsfriheten, stryks. Man menar att det ideologiska arvet från Frankrike har fått allvarliga konsekvenser ända tills idag. Islam är en del av den maliska identiteten. Dicko var en av ledarna bakom protesterna i juni 2020 mot den folkvalda civila presidenten Keita.
Direkt efter folkomröstningen om ny konstitution gjorde ordförande i övergångsrådet, överste Assimi Goita, en regeringsombildning som stärker militärens makt. Den civila premiärministern Chuguel Maiga stannar kvar men är tydligt försvagad. Två ministrar från de före detta tuaregrebell grupperna har tvingats avgå, vilket av många i oppositionen är ett tecken på att Algeravalet skulle vara definitivt begravet. I övrigt visar nya nomineringarna att klyftan mellan militära presidenten Goita och den politiska klassen ökar.
Samtidigt som Alger-avtalet skulle vara dödsdömt kommer rapporter om ett hemligt överraskande möte den 16 juli i Kidal i rebellkontrollerade nordöst mellan regeringens säkerhetschef Modibo Koné och koordinatorn bland de före detta rebellgrupperna för ett fritt Azawad Algabass Intalla. Mötet skall bland annat ha lett till återupptagande av betalning till medlemmar i uppföljningskommittén för Algeratalet (hade inte gjorts på sex månader), samt frigivning av ett 20-tal rebeller som arresterats av Malis armé. Hopp finns nu om återupptagande av dialogen.
Bistånd avbrutits
Internationellt har relationerna både försämrats och förbättrats. Sedan den franska Barkhanestyrkan drogs tillbaka 2022 har även EU och flera europeiska länders – inklusive Sveriges – bistånd och stöd till kampen mot jihadistgrupper avbrutits. Malis relationer till grannländerna har dock förbättrats och landet har återintegrerats i två viktiga regionala samarbetsorganisationer, ECOWAS och valutaunionen UEMOA.
ECOWAS, som utsatt Mali för ekonomiska sanktioner (stopp för handel, utländska betalningar och lån) sedan militären tog makten 2020, beslöt redan i juni 2022 att lyfta sanktionerna. då vägkartan för återgång till civilt styre accepterats med tider för ny vallag, folkomröstning om ny konstitution, parlamentsval och till sist presidentval i februari 2024.
Valutaunionen UEMOA beslöt i juli 2023 att låta Mali återinträda i det finansiella samarbetet, då man beslöt att se det tidigare beslutet att suspendera Malis medverkan som politiskt, medan valutaunionen är ett tekniskt samarbete.
En annan positiv händelse som bidrar till att lätta på den svåra ekonomiska situationen, är att Mali för första gången lyckats få ett obligationslån på den regionala finansmarknaden.
Det amerikanska finansdepartementet satte i maj 2023 upp den ryska para-militära Wagnergruppens chef i Mali Ivan Maslov på sin sanktionslista och i juli fördes tre höga maliska militärer, 7försvarsministern överste Sadio Camara, general Alou Boi Diarra, flygvapenchefen och hans närmaste Adama Bagayoko, upp på sanktionslistan.
Ivan Maslov kom till Mali i november 2021 efter att ha tjänstgjort i Ukraina och Centralarfikanska republiken. Camara skulle vara den som drivit på att Malis övergångsregering närmat sig Wagner och har flera gånger besökt Moskva. Bagayoko skulle ha underlättat gruvkontrakt med Wagner närstående företag som betalning för säkerhetstjänsterna. USAs myndigheter misstänker också att Wagner använder sig av Mali för att införskaffa vapen (minor, drönare) att användas i sina militäroperationer i Ukraina.
En starkare presidentmakt och rätten för nuvarande presidenten Goita att ställa upp i presidentvalen oroar många civila politiker och religiösa ledare. Trots förbättrade relationer med både ECOWAS och UEMOA går Mali en osäker framtid till mötes.
Säkerhetssituationen har försämrats det senaste året, trots ankomsten av Wagner paramilitära soldater. Wagners chef Prigozjin säger sig efter debaclet i Ukraina koncentrera sig på säkerhet och affärer i Afrika, vilket borde skrämma många berörda.
Hans Eriksson
Utvecklingsekonom och Västafrikakännare
Läs också
