Över 156 000 kvinnor och barn från Sudan befinner sig på flykt och många av dem finns nu i grannlandet Tchad. Nu slår organisationen IRC (RESCUE) larm:
– Många av de kvinnor som är på flykt har drabbats av svåra trauman sedan de utsatts för sexuellt våld. Nu måste givarna öka finansieringen till livräddande vård, säger Madiha Raza på International Rescue Committee (RESCUE) i Nairobi.
Inbördeskriget i Sudan som bröt ut i mitten av april 2023 har skapat en enorm flyktingkris, något vi bland annat skrivit om här och här. Den 23 juni hade mer än 140 000 sudanesiska flyktingar och 34 000 återvändande tchadier passerat gränsen till Tchad – över 90 procent av dem var kvinnor och barn – och tusentals fler väntas anlända i takt med att våldet trappas upp i Darfur.
Många är också kvar som internflyktingar i Sudan där sjukvården i praktiken obefintlig, eftersom vårdgivare flyr för att sätta sig i säkerhet och sjukvårdsinrättningar plundras. Samtidigt är behovet stort. Bland flyktingarna från Sudan i Tchad utgör kvinnor och barn närmare 90 procent. Många kvinnor har också utsatts för sexuellt våld.
– Sudanesiska flyktingar som flyr till Tchad har upplevt allvarliga trauman och är i behov av vård och hjälp. Tchads hälsoministerium och andra partner samordnar för att se till att alla flyktingar har tillgång till grundläggande hjälp, säger Madiha Raza, talesperson för International Rescue Committee i Afrika, till Global Bar Magazine.
RESCUE har arbetat humanitärt program i Tchad sedan 2004 i respons på flyktingkrisen i Darfur-provisen i Sudan. Idag verkar organisationen i hela landet med fokus på hälsofrågor. Mer stöd behövs dock eftersom hälso- och sjukvårdssystemet – som redan är underförsörjt – kämpar för att svara på de ökande behoven hos flyktingar som anländer från Sudan.
Det som händer in Sudan är inte heller unikt. Globalt sett sker det en minskning av stödet till insatser för flickors och kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa (SRHR). Många organisationer får det allt svårare att söka finansiering för SRHR, vilket blir väldigt tydligt i flyktingkriser som den med stora grupper från Sudan i Tchad.
– I humanitära nödsituationer är behoven enorma och det finns sällan medel tillgängliga för att tillgodose dessa behov. Alltför ofta nedprioriteras sexuell och reproduktiv hälsa i humanitära insatser, vilket får förödande konsekvenser för kvinnor och flickor, fortsätter Madiha Raza.
WHO rapporterade nyligen att minskningen av den globala mödradödligheten stagnerat och att mer än hälften av dödsfallen bland mödrar och nyfödda inträffar i länder som drabbats av humanitära kriser.
– Det finns en verklig risk att dödsfallen kommer att öka med minskad finansiering. Dessa konsekvenser har förvärrade effekter på familjer och samhällen, eftersom barn växer upp utan sina mödrar och människor förnekas värdighet, försörjning och självbestämmande, säger Madiha Raza. Hon fortsätter:
– Långsiktig, flexibel finansiering som är öronmärkt för SRHR behövs (men är alltför ofta en bristvara) för att säkerställa att kvinnor och flickor har tillgång till livräddande vård i mycket flyktiga och dynamiska situationer. Hon lägger till:
– Slutligen har vi sett stora privata givare till SRHR i humanitära miljöer omdirigera sin finansiering till annat håll, medan vissa privata SRHR-givare vägrar att ge stöd i humanitära kriser, vilket leder till färre resurser för att ge tillgång till SRHR för dem som behöver det mest. Särskilt under långvariga, utdragna konflikter är hälso- och sjukvårdssystemen svaga och sönderslagna och SRHR-tjänster nedprioriterade och stigmatiserade, säger Madiha Raza.
Tomas Nordberg
Bakgrund Utvecklingsfinansiering och humanitärt bistånd
Bistånd brukar delas upp i två kategorier: utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Utvecklingssamarbetet är ett långsiktigt stöd till andra länders utveckling. Humanitärt bistånd är akut stöd vid nödsituationer. Finansiering av utvecklingssamarbete (utvecklingsfinansiering) och humanitärt bistånd tenderar att vara uppdelade och dåligt samordnade. Som ett resultat av detta finns det ofta ett initialt inflöde av finansiering när en kris inträffar som snabbt avtar, medan utvecklingsfinansiering kan ta månader eller år att spridas för att stödja återhämtning.
Läs mer
|
Uppläsning av artikel
|
