Indonesiens första direkta fond för ursprungsbefolkningar har lanserats. Nusantara-fonden syftar till att ge miljontals dollar direkt till ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen i Indonesien för att förbättra försörjningen och ta itu med klimatförändringar och naturförluster.
Asep Rohimat strör torkade skal från kaffebönor över en grönsaksodling och en rad kaffebuskar som frodas på hans lilla gård högt uppe i de skogsrika kullarna i provinsen West Java i Indonesien. Den 30-årige jordbrukaren från byn Ibun, som ligger cirka 200 kilometer från huvudstaden Jakarta, ingår i ett initiativ som hjälper samhällen att bevara skogar och återställa skadad mark.
Projektet har gjort det möjligt för honom att använda nya organiska gödselmedel, öka avkastningen och få de bästa priserna för sina Arabica-kaffebönor. På frågan om han fortfarande slänger jordbruksavfall som till exempel kaffeskal, svarade Asep Rohimat med ett skratt:
– Inte längre för det kan användas som gödningsmedel och det är mer ekonomiskt. Det är bra för jorden också eftersom jorden här är sandig.
Jordbrukare i sju byar i området stöds nu av den nystartade Nusantara-fonden som har en budget på tre miljoner dollar. Fonden är den första i sitt slag som ger klimatfinansiering till ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.
Indonesien är ett av de 17 länder i världen som har störst biologisk mångfald och är hemvist för några av jordens största tropiska skogar. Men landet är också den största producenten av palmolja, en handelsvara som av många miljövänner beskylls för omfattande avskogning.
De länder med störst biologisk mångfald är enligt experter extra viktiga att skydda. Dels för att hålla den globala uppvärmningen i schack och dels för att kunna stoppa förlusten av biologisk mångfald.
Att förstöra regnskogarna är ett stort hot mot klimatarbetet eftersom att träden absorberar ungefär en tredjedel av de globala koldioxidutsläppen. Om de får leva kan träden motverka uppvärmning av planeten.
Med hjälp av Nusantara-fonden har byn Ibun nu byggt anläggningar för lagring och bearbetning av kaffebönor och har tagit kontroll över områden som tidigare var statligt ägda, karga och drabbade av skogsbränder. Marken har föryngrats och är full av vilda djur, kaffeträd, chili och tomater. Allt förvaltas av lokalsamhället.
Unga bönder i Indonesien. Foto: Thomson Reuters Foundation/Asad Asnawi
– Tidigare var det bara ogräs på den här marken – ingenting kunde planteras. Vi tar hand om marken och skyddar skogen, säger Amir Rohimat, chef för den lokala grupp som hjälper jordbrukare som Asep Rohimat.
Gruppen i det här området är en av 30 grupper runt om i landet som består av människor från ursprungsbefolkningar och andra traditionella samhällen som nu har fått finansiering under Nusantara-fondens pilotfas.
Den biologiska mångfalden gynnas
Målet med fonden, som stöds av Ford Foundation, Packard Foundation och andra internationella filantropiska givare samt tre stora indonesiska icke-statliga organisationer, är att öka penningflödet direkt till ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.
– De här människorna är viktiga väktare av skogar och andra ekosystem, och cirka 80 procent av världens biologiska mångfald står under deras beskydd, säger Rukka Sombolinggi, generalsekreterare för fondpartnern AMAN, en allians som företräder cirka 20 miljoner människor ur den indonesiska ursprungsbefolkningen.
– Trots detta uppgick det globala stödet till verksamhet som leds av ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen till mindre än 270 miljoner dollar förra året – och endast 16 procent av detta går direkt till grupper på plats, säger Rukka Sombolinggi.
Nu hoppas man lyckas samla in 20 miljoner dollar till fonden under de första fem åren. Pengarna kommer sen att kanaliseras direkt till ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.
– Det är en banbrytande möjlighet för dem att få direkt tillgång till finansiering utan att använda sig av mellanhänder, säger Rukka Sombolinggi, som själv tillhör en ursprungsbefolkning från Toraja. Hon hoppas att det kommer att förbättra gruppernas möjligheter att hindra avskogningen och bekämpa klimatförändringarna.
Fonden är en del av ett bredare ”Forest Tenure Pledge” (Löfte om skogsinnehav) som världens ledare enades om vid klimatmötet COP26 i slutet av 2021. Totalt skulle man samla in 1,7 miljarder dollar för att hjälpa ursprungsbefolkningar och samhällen att skydda skogar runt om i världen.
Prioriteringar för Nusantara-fonden är bland annat kartläggning av ursprungsbefolkningars mark, registrering och erkännande av äganderätt till mark, återställa förstörda områden och främja ekonomisk utveckling baserad på hållbar användning av naturresurser samt utbildning.
Darren Walker, ordförande för Ford Foundation, sade i ett uttalande i samband med lanseringen av fonden att klimatkrisen kan mildras genom att gräsrotsledare får utökat mandat i klimatarbetet.
Hot från gruvdrift och jordbruk
Samtidigt vittnar aktivister om hur landsbygdssamhällenas roll för att skydda tropiska skogar blir alltmer hotad. Många avlägsna regioner hotas av jordbruksexpansion och brytning av mineraler som i allt högre grad används i förnybar energiteknik.
– Indonesien är inget undantag. Över hela världen saknar ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen det rättsliga stöd de behöver för att stoppa exploateringen av mark. Mark som skulle kunna nyttjas på ett hållbart sätt om lokalsamhällets rätt till marken erkändes av regeringarna, säger Zenzi Suhadi, som är chef för WALHI, landets största miljögrupp och partner i den nya fonden.
Undang Syaharuddin visar torkat kaffe i Västra Java, Indonesien. Foto: Thomson Reuters Foundation/Asad Asnawi
– Den nya fondens oberoende av regeringar bör göra det lättare att få ut pengar direkt till olika grupper i lokalsamhället, så som ursprungsbefolkningar och lokala icke-statliga organisationer, säger David Ganz, verkställande direktör för RECOFTC (The Centre for People and Forests) som arbetar i hela Asien.
David Ganz menar att utvecklingen av de nationella fonderna för miljöskydd är stärker de lokala gruppernas makt och är ett viktigt komplement till de globala fonder som förvaltas av europeiska och nordamerikanska organ.
Han tror dock att Nusantara och liknande fonder kommer att möta utmaningar när det gäller att rikta finansiering till grupper vars anspråk på mark är oklara eller omtvistade. Det finns många platser där varken ursprungsbefolkningar eller deras territorier har erkänts av staten. Han säger också att finansieringsflödena måste vara öppna och transparenta.
– Som vi har sett tidigare så når mycket lite finansiering fram till fältet på grund av korruption och slöseri, konstaterar David Ganz.
Asad Asnawi, Michael Taylor
Översättning och bearbetning: Tomas Nordberg
Artikeln publicerades ursprungligen i Context. Läs originaltexten här.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
