ANALYS E-avfallet har vuxit explosionsartat i Indien i takt med att fler och fler konsumerar elektronik men också för att Indien importerar skräp från USA och väst. Om det är något Indien behöver importera så är det infrastrukturlösningar för att ta hand om den enorma mängden avfall, skriver människorättsjuristen Parul Sharma.
Detta är en analys. De åsikter som framförs i texten är författarens egna.
Indien är den tredje största producenten av elektroniskt avfall i världen, det rör sig om cirka två miljoner ton e-avfall som genereras årligen och en okänd mängd e-avfall importeras från andra länder runt om i världen. Här är det svårt att få tag i data men vi kan konstatera att elektroniskt avfall utgör ett allvarligt folkhälso- och miljöproblem i Indien.
Årligen står datorer för nästan 70 procent av e-avfallet, 12 procent kommer från telekomsektorn, åtta procent från medicinsk utrustning och sju procent från elektrisk utrustning. Regeringen och företagen genererar nästan 75 procent av elektronikavfallet medan bidraget från enskilda hushåll utgör 16 procent enligt siffror från 2021.
E-waste är ett populärt, informellt namn för elektroniska produkter som närmar sig slutet av sitt ”användbara liv”. Datorer, tv-apparater, videobandspelare, stereoapparater, kopiatorer och faxar kan återanvändas, renoveras eller återvinnas, men detta tillhör inte alls det vanliga.
Det har gjorts en uppgradering av listan med e-avfall som nu inkluderar prylar som smartphones, surfplattor, bärbara datorer, videospelskonsoler, kameror och mycket annat. Indien hade 1 012 miljarder aktiva mobilanslutningar i januari 2018 och varje år växer antalet exponentiellt.
Enligt industriorganet ASSOCHAM i Indien, är den sammansatta årliga tillväxten av elektroniskt avfall 30 procent. Med förändrat konsumentbeteende och snabb ekonomisk tillväxt uppskattar ASSOCHAM att Indien kommer att generera över sex miljoner ton e-avfall år 2025.
Även om återvinning av e-avfall är en inkomstkälla för många människor i Indien, innebär det också stora hälso- och miljörisker. Återvinningsföretag förlitar sig ofta på outvecklade tekniker som släpper ut giftiga föroreningar i närområdet. Utsläpp av giftiga föroreningar i samband med återvinning av e-avfall kan få långtgående och oåterkalleliga konsekvenser.
Avsaknaden av separata, ordentligt omslutna soptippar orsakar en extrem ackumulering av giftigt avfall. I Indien slängs 77 procent av avfallet på öppna soptippar, landfills. De som utsätts först för fara är ofta så kallade rag pickers, individer som plockar skräp för att sälja vidare. Detta är en vanlig inkomstkälla för barn och unga som bor nära de informella dumpningsplatserna som vuxit till enorma soptippar.
De unga saknar kunskap om att avfallet är giftigt för dem, deras hälsa och deras omgivning. De mest sårbara människorna är de som bor nära soptipparna eftersom de förutom att läcka kan kollapsa när som helst och därmed kräva liv.
Hälsoproblemen relaterade till olika utsläpp från dessa sopberg inkluderar hög exponering för grova partiklar (PM10), andningsproblem, bakterieinfektioner, astma, förhöjd kardiovaskulär risk och andra infektioner. Bland soporna trivs också skadedjur som sprider sjukdomar såsom pest, histoplasmos, murin tyfus, malaria, denguefeber, West Nile feber, etc.
Förutom potentiella hälsorisker finns det oro för flödet av gifter i näringskedjan för fåglar och djur. Det finns risk för bränder och explosioner, vegetationsskador, obehaglig lukt, grundvattenföroreningar, luftföroreningar och global uppvärmning.
Metanet som frigörs från tipparna har en stor global uppvärmningspotential som är 23 gånger större än samma mängd koldioxid enligt indiska forskare.
Avfallsgenereringen har ökat enormt under det senaste decenniet och varje år genereras runt 62 miljoner ton i Indien. Endast 43 miljoner ton samlas in och bara 28 procent av det behandlas och återvinns. Resten dumpas på soptippar och år 2030 beräknas avfallsgenereringen öka till 165 miljoner ton.
Indien är på väg att bli världens mest befolkade länder, e-avfallet kommer öka i samma takt. Indien är också den näst största importören av amerikanskt skrot. Importen av avfall har vuxit med 76 procent i värde till 12,5 miljarder US-dollar perioden 2020-21 jämfört med 7,1 miljarder dollar 2014-15. Detta enligt en branschrapport som kom ut i juli 2022.
Om det är något Indien behöver importera från västvärlden så är det lösningar och infrastruktur som kan hjälpa landet möta den enorma utmaningen med giftigt avfall. Ytterligare en stor fråga är vilket ansvar vi i västvärlden har för den produktionen som vi lägger ut på Indien samt det kommersiella och industriella avfallet som kommer därav?
Ansvarsfrågan breddas såklart vidare till allt det avfall som exporteras till Indien från Europa och USA. När det gäller det elektroniska avfallet som Indien importerar är mängderna okända, men det vi med säkerhet kan säga är att soporna redan nu förgiftar Indiens befolkning, deras luft och deras vatten.
Parul Sharma
Människorättsjurist och författare med fokus på hållbarhetsfrågor
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
